Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenbock ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ingermanland. 1654 fick han afsluta det bremiska
kriget, 1655 blef han rikstygmästare. I polska
fälttåget förvärfvade han det vitsordet att han
var svenskarnas skickligaste infanterigeneral;
han förde mestadels eget befäl. Sedan konungen och
Wittenberg ryckt in i Polen, lemnades S. med en stor
del af hären i den befästa ställningen vid Novodvor,
vid floderna Weichsels och Bugs sammanflöde. Den
20 Sept. 1655 slog han masurerna, 15,000 man starka,
på andra sidan Bug. Den 10 Nov. förenade han sig med
konungen och deltog derpå i tåget mot Westpreussen,
hvars eröfring han fullbordade med intagandet af
Marienburg d. 28 Febr. 1656, och der han sedan hade
sitt hufvudqvarter. I Sept. sistnämnda år tågade han
till Ostpreussens undsättning och slog Gosiewski
vid Philippowo d. 12 Okt. samt vände sedan tillbaka
till Westpreussen. I början af 1657 gjorde han i
förening med brandenburgska trupper ännu ett tåg
österut för att undsätta staden Tykoczyn i Litaven,
som belägrades af Gosiewski, men han kom för sent. I
Maj 1657 slöt S. sig med 4,000 man till Rakoczy, för
att agera omkring nedre Weichsel och Bug, och hjelpte
honom d. 9 Juni att intaga Varsjav. I Juli inskeppade
han sig till Sverige för att taga öfverbefälet öfver
de trupper, som skulle utföra försvarskriget mot
Danmark. Han inträffade d. 30 Aug. vid Per Brahes
läger vid Halmstad, slog danskarna vid Genevads bro
d. 31 Aug., inträngde sedan i Skåne, men föranläts
snart att återtaga inom halländska gränsen, der han
mot danske konungen sjelf förlorade en skärmytsling
vid Kattarp d. 3 Okt., hvarefter han måste draga
sig undan till Småland. Men sedan danskarna d. 20
Okt. utrymt Halland, förlade S. sitt hufvudqvarter
till Varberg, intog Jan. 1658 Uddevalla och inryckte
i södra Norge. Efter freden utnämndes han till
generalguvernör öfver Skåne, Halland och Bleking,
d. 18 Mars 1658. Under det förnyade kriget mot
Danmark fick S. ledningen af Köpenhamns belägring,
men skulle samtidigt fortfara att sköta sitt
generalguvernörsämbete. Den 1 Juni 1659 sändes
han till Låland för att påskynda intagandet af det
belägrade Nakskov, som kapitulerade d. 16 Juli. Den
10 Nov. infann han sig på Fy en för att om möjligt
rädda den der befintliga svenska krigsmakten,
men blef slagen d. 14 Nov. vid Nyborg och räddade
sig med svårighet öfver till Själland. Med kraft
och hofsamhet förde S. under svåra och pröfvande
förhållanden styrelsen öfver de forna danska
provinserna och ordnade på ett förtjenstfullt
sätt deras nya förhållanden. 1664 lemnade han sin
befattning som generalguvernör för att öfvertaga
riksamiralsämbetet och blef 1666 kansler för Lunds
universitet. Såsom politisk person spelade S. ej någon
rol; han röstade med sin svåger rikskansler en De la
Gardie och egnade för öfrigt en allvarlig omsorg åt
flottans angelägenheter, men han kunde icke
öfvervinna den brist och slapphet i förvaltningen, som
var karakteristisk för förmyndareregeringen. Flottans
försenade utrustning och återtåg på hösten 1675
lades S. till last; konungen lät i Mars 1676 nedsätta en
utomordentlig domstol, som dömde honom förlustig
riksamiralsämbetet och skyldig att ersätta
omkostnaderna för flottans utrustning med 209,341
daler smt. Domen mildrades till 100,000 daler
smt böter. I Nov. 1677 fick S. öfverbefälet i
Vestergötland, Bohus län, Värmland och Dal. I Juli
1678 undsatte han det af danskarna belägrade Bohus och
gjorde följande sommar ett fåfängt försök att intaga
Uddevalla. Hans senaste år förbittrades af sjukdom
och fattigdom. Räfsten öfver förmyndareregeringen
och reduktionen med sina efterräkningar bragte honom
nästan till tiggarestafven. Han fick dock behålla
sina ämbeten såsom kungligt råd och öfverste amiral;
kanslersämbetet afsade han sig 1684. S. afled d. 24
Sept. 1685. Allvar, kraft och omtänksamhet utmärkte
hans verksamhet i de olikartade uppdrag, som föllo på
hans lott. Oskrymtadt gudfruktig, var han hofsam i
medgången, i motgången tålig och oförsagd. Svenska
akademien lät 1872 prägla en minnespenning öfver
honom. Jfr F. F. Carlson, »Minne af riksamiralen
G. O. Stenbock» (i Sv. akad. handl. del. 48,
1873). A. B. B.
8. Stenbock, Johan Gabriel Fredriksson, grefve,
riksråd, son af S. 6, född d. 28 Aug. 1640, blef
tidigt kammarpage hos drottning Kristina och, sedan
han fulländat sin utbildning genom utländska resor,
kammarherre hos enkedrottning Hedvig Eleonora
samt befordrades 1664 till enkedrottningens
hofmarskalk och guvernör öfver lifgedinget,
1667 till riksstallmästare, 1668 till riksråd och
1673 till riksmarskalk. Som riksråd arbetade S. i
räkningekammaren och tillhörde Bielkeska partiet, som
kräfde sträng hushållning och ordning. 1672 sändes
S. som ambassadör till London. Mot grefve Magnus
Gabriel De la Gardie visade han mycken bitterhet,
ehuru denne var hans moders kusin, men förnämsta
anledningen dertill låg väl uti deras processer. 1672
var S. ifrågasatt till riksskattmästare. Vid riksdagen
i Halmstad, Febr. 1678, infann S. sig i förhoppning
att utverka en förändring i rådets ställning,
men deraf blef ingenting. Hos konung Karl XI stod
han synnerligen väl, hvilket dock ej hindrade,
att han drogs till ansvar för sina åtgärder under
den tid han tjenstgjort i kammarkollegium; då han
icke ville inlåta sig i svaromål, utan flydde till
konungens nåd, nöjde sig denne i ett för allt med
hans enda återstående sätesgård. S. samlade det
oaktadt en stor förmögenhet. Han ingrep på ett
afgörande sätt i reduktionen såsom president i
reduktionskollegium, ställdes ock 1680 i i spetsen
för en särskild kommission, som hade i uppdrag att
undersöka kammarkollegiets tillvägagående från början
af konungens egen regering, samt deltog i en annan
kommission, som skulle närmare tillämpa de domar, som
under föregående räfster afgifvits i allmänna uttryck,
äfven i de frågor, som rörde kollegierna, hvarjämte
han 1685 förordnades att tillika med kammarkollegium
granska statskontorets förvaltning alla år, sedan det
inrättats. Såsom politiker tillhörde S. det franska
partiet i rådet och stod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
