Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stenkista ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schwerin d. 26 Nov. 1686, i stort armod. Hans lik
fördes till Florens och begrofs i S. Lorenzo. Se
vidare A. D. Jörgensen. »Niels Stensen» (1884).
B. L-n.
Stenografi (egentl. trångskrift, af Grek. stenos,
trång, och grafein, skrifva) är det numera brukliga
namnet på skriftsystem, som äro tillräckligt korta
för att möjliggöra det ordagranna upptecknandet
af ett muntligt föredrag. Man använder äfven
namnen kortskrift (brakygrafi), snabbskrift,
»snällskrift» (takygrafi) och shorthand (den
vanliga engelska benämningen). Stenografien
var ursprungligen endast ett medel att erhålla
ordagranna referat af för allmänheten vigtiga tal
(politiska tal, domstolsförhandlingar o. s. v.),
men redan tidigt började konsten att betraktas äfven
som ett medel att inbespara tid vid utförande af
skriftliga arbeten. Till följd af den stora rol, som
skrifningen i våra dagar spelar på snart sagdt alla
områden och den fulländning, som stenografen i 19:de
årh. vunnit, särskildt hvad lättlästheten beträffar,
har sistnämnda betydelse afgjordt trädt i förgrunden
och framkallat fordringar på stenografiens införande
som undervisningsämne vid de högre läroverken.
Stenografiens historia går längre tillbaka än man i
allmänhet föreställer sig. Af stenografi i egentlig
mening tror man sig hafva funnit de första spåren
hos grekerna. Dock är om deras kortskriftsystem
ganska litet bekant. Något större kunskap eger
man om den romerska stenografien, hvars egentlige
grundläggare var M. Tullius Tiro, en förtrogen vän
till Cicero, hvars slaf han varit. Flere af Ciceros
vigtigaste tal hafva genom hans konst bevarats
åt efterverlden. De tironska noterna, som hans
hufvudsakligen af ordförkortningar bestående system
kallades, utbildades sedermera af flere romerska
stenografer, bland dem filosofen Seneca. Oaktadt
sin svårlärdhet stod stenografien under den romerska
kejsaretiden högt i anseende och användes t. o. m. af
flere kejsare (Augustus, Titus m. fl.), liksom senare
af åtskilliga kyrkofäder, såsom Origines, Augustinus
m. fl.
Då den antika kulturen dukade under för
folkvandringarnas stormar, gick äfven stenografien
tillbaka. Men liksom många andra qvarlefvor af
antik bildning fann den tillflykt hos kyrkan,
och särskildt inom klostren förekom den, ehuru
tämligen sparsamt, hela medeltiden ut. Det nyvaknade
samhällslifvet under nyare tiden medförde, först i
England, derefter i Tyskland, Frankrike och Sverige,
en återuppblomstring af stenografien. Som det första
af de moderna systemen räknas det af d:r Th. Bright
år 1587 utgifna. Detta följdes af flere hundratal,
hvarandra mer eller mindre lika stenografiska system,
af hvilka det mest epokgörande offentliggjordes
1602 af J. Willis, utvecklades 1618 af E. Willis
och 1620 af Shelton samt öfverflyttades under
1670-talet af C. A. Ramsay till latin, tyska, franska
(och troligen äfven till italienska).
Dessa mycket ofullkomliga system, hvilka man skulle
kunna benämna de vertikala
systemen, då de flesta bokstafstyperna skrifvas i vertikal
riktning, hafva nu efterträdts af de geometriska och
de grafiska.
Med geometriska system förstås sådana, hvilkas
bokstafven betecknas med de geometriska grundformerna
cirklar, halfcirklar, qvartcirklar och raka streck i
olika läge, riktning och längd samt vanligen äfven
olika schattering. De tvära brytningarna mellan
bokstafstyperna, en följd af deras olika riktning,
göra emellertid skriften oskön och svårskrifven samt
vid flyktigt utförande äfven svårläst, hvarjämte den
ofta ganska stora mängden af helt och hållet regellösa
förkortningar i hög grad forsvårar inlärandet. De
mest spridda af de geometriska systemen äro Pitmans
på det engelska och Duployés på det franska
språkområdet. Pitmans system (se Fonografi)
har äfven den olägenheten att vokalerna antingen
utelemnas eller ock betecknas med streck och
punkter vid sidan om konsonanttecknen, hvarigenom
i förra fallet tydligheten, i det senare kortheten
sättes i fara. Systemet är, i olikhet med de fleste,
geometriska, ganska prydligt och har, trots sina
brister, visat sig användbart för det engelska
språket. Duployés system (utgifvet 1867) är i
motsats till det sist nämnda synnerligen lättlärdt
och har till följd deraf lyckats förvärfva sig ganska
många anhängare, men det är å andra sidan tämligen
långsläpigt och har ej visat sig särdeles brukbart
som referentskrift. Större användning i sistnämnda,
afseende, men mindre utbredning för öfrigt har i
Frankrike Prévost-Delaunays system (1827). Till de
geometriska systemen kunna, äfven räknas åtskilliga
äldre tyska system (de vigtigaste äro Mosengeils af
1796 och Horstigs af 1797) äfvensom flere svenska,
italienska, ryska och ungerska system.
Den andra och utan tvifvel fullkomligare riktningen
är den grafiska. Den förste, som i ett praktiskt
användbart system tillämpat denna princip, är bajraren
F. X. Gabelsberger (se d. o.). Utgående från den
åsigten att de former, som den vanliga skriften
under loppet af sin historiska utveckling antagit,
äro de, som erfarenheten lärt oss vara de beqvämaste
ätt skrifva, valde Gabelsberger sina bokstafstyper
bland den vanliga skrifstilens grundformer. Hans
skrift vann derigenom en lättskrifvenhet och en
prydlighet, hvarigenom den vida öfverträffade
föregående system. Å andra sidan är det emellertid
obestridligt, att det gabelsbergerska systemet lider
af vissa brister. Den väsentligaste af dessa är
språkstympningen. För att uppnå erforderlig korthet
ersätter Gabelsberger ä med e, å med o, ofta y med
i och eu med ei (det senare dock blott i det tyska
originalsystemet), hvarjämte i samma syfte ofta. hela
delar af ord eller vissa bokstäfver utelemnas eller
ersättas af andra mer eller mindre likljudande. Denna
helt och hållet regellösa språkstympning inverkar
äfven hämmande på läsbarheten. Derjämte torde äfven
det stora antalet af sigler (förkortningar för vissa
bestämda ord), hvilket emellertid i den svenska
bearbetningen är vida mindre än i det tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
