Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stephanus Laurentii ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ekonomi. Han dog, troligen sinnesrubbad, i Lyon
1598. Se A. A. Rénouard, »Annales de l’imprimerie
des Estienne» (2:dra uppl. 1843), A. F. Didot,
»Nouvelle biographie générale» (bd 16. 1856) m. fl.
Stephanus Laurentii, franciskanmunk, teologie
doktor, bördig från Finland, utsågs 1478 i Lund
till föreståndare (minister provincialis) för
franciskanordens kloster i provinsen »Dacien», som
omfattade Danmark, Norge, Sverige och Finland. I
styrelsen af sin orden tyckes han hafva utvecklat
mycken kraft och duglighet. Han dog 1496 i danska
staden Viborg, men hade redan 1493 en efterträdare
i ämbetet. Han är begrafven i Kökars kloster på
Åland. A. G. F.
Stephen [stiven], Leslie, engelsk
skriftställare, född i Kensington 1832, redigerade
»Cornhill Magazine» 1871–82 och öfvertog derefter
ledningen af det stora verket »Dictionary of national
biography». För öfrigt har han författat Hours in
a library (1874–79; 3 serier), History of english
thought in the 18:th century (1876), karakteristiker
öfver Johnson, Pope och Swift i »English men of
letters», The life of Henry Fawcett (1885) m. m.
Stephens [stivens], George, nordisk språkforskare,
född d. 13 Dec. 1813 i Liverpool, engelsk prestson,
egnade sig tidigt åt fornforskning och språkvetenskap
och bosatte sig 1834 i Stockholm, der han slog sig på
studiet af den gammalsvenska literaturen. S. var 1843
en bland stiftarna af »Svenska fornskriftsällskapet»
samt utgaf tillsammans med Hyltén-Cavallius »Svenska
folksagor och äfventyr» (1844–49) och »Sveriges
hist. och polit. visor» (1853) äfvensom «Herr Ivan
Lejonriddaren» med en mycket lärd inledning (1845–49)
och »Ett fornsvenskt legendarium» (3 bd, 1847–58;
fortsättning 1865–74 af F. A. Dahlgren). S. blef
1851 lektor (1855 med titeln professor) i engelska
språket och literaturen vid Köpenhamns universitet och
utvecklade der stor verksamhet dels genom utgifvandet
af fornengelska dikter, dels genom författande af
bref och afhandlingar till engelska tidningar och
tidskrifter. Men i synnerhet förvärfvade han sig
stor ryktbarhet genom sitt monumentala verk The
old northern runic monuments of Scandinavia and
England (3 bd, 1866–84), som kraft en utomordentlig
arbetskraft och stora omkostnader, och som på ett
tillfredsställande sätt skildrar alla inskrifter
med de s. k. »gamla runorna» både i de nordiska
landen och i England, såväl på fasta minnesmärken
som på alla slags lösören. (En förkortad upplaga
utkom 1884.) S. har med stor ihärdighet och glödande
hänförelse häfdat den läran, att det engelska folket
närmast är af nordisk börd och att det gammalengelska
språket må räknas till de nordiska språken, hvarför
han också kämpar för nordens politiska enhet i nära
förbund med England. S:s tydningar af runinskrifterna
framkallade en häftig polemik med L. F. A. Wimmer
(1867–68), och senare uttalade han sig icke mindre
skarpt mot S. Bugges »Studier över de nordiske gude-
og heltesagns oprindelse» (1883–89). S. blef 1877
hedersdoktor i Upsala. Han är för öfrigt egare till
en stor och ypperlig samling böcker, fornsaker och
mynt samt har varit mycket verksam för studiet af de
nordiska dialekterna. E. Ebg.
Stephens [stivens], James, irländsk revolutionsman,
född omkr. 1820, organiserade från 1858 den
revolutionära rörelsen i Irland och blef 1863,
på en kongress i Chicago, utsedd till den feniska
republikens hufvudman. 1865, under förberedelserna
till en allmän resning, fängslades S., men lyckades
snart undkomma. Från Amerika ledde han derefter det
misslyckade upproret år 1867 samt vistades sedermera
i Paris, hvarifrån han förvisades 1886 på britiska
regeringens uppmaning.
Stephensen. 1. Olaf S., f. 1731, d. 1812, var
sedan 1770 amtman och 1790–1803 stiftsamtman på
Island. Utom mindre ekonomiska afhandlingar om fiske,
kreatursafvel m. m. skref han Kort underretning om
den islandske handels förelse 874–1788 (1798). –
2. Magnus S., den föregåendes son, f. 1762, blef 1789
lagman på Island och 1800 justitiarius vid dess nya
landsoverret. Död 1833 som konferensråd. S. verkade
outtröttligt för förbättringar i förvaltningen
och utvidgad handelsfrihet. Han skref
bl. a. Island i det 18:de-aarh. (1806
på isländska, 1808 på danska). Se vidare
Isländska språket och literaturen, sp. 866.
E. Ebg.
Stephenson [stivensen]. 1. George S., berömd engelsk
ingeniör, jernbaneväsendets egentliga grundläggare,
var son af en eldare ock föddes d. 9 Juni 1781 i
Wylam, nära Newcastle. Redan under det han arbetade
som maskinist vid en kolgrufva ådagalade han sin
mekaniska begåfning genom att verkställa förbättringar
på pumpinrättningen. Först vid 18 års ålder lärde
han att läsa och blef 1812 anställd som mekanikus
vid lord Ravensworths kolgrufvor i Killingworth,
der han 1814 konstruerade ett lokomotiv, afsedt att
trafikera en spårväg. 1815 uppfann han samtidigt med
sir Humphry Davy en säkerhetslampa för grufarbetare,
för hvilken han erhöll en subskriberad belöning af
1,000 pd. 1822–25 byggde han mellan Stockton och
Darlington den första egentliga jernväg med släta
skenor, hvilka man dittills icke användt af fruktan
för bristande adhesionskraft. Kort derefter erhöll han
äfven i uppdrag att bygga Liverpool–Manchesterbanan,
som öppnades 1830, och då man föregående år utlyst
en täflan för att erhålla en mera snabbgående
maskin, vanns priset af S. Genom att använda en
med flere rör försedd ångpanna och med ett blåsrör
framkalla starkare drag i maskinen dref han sitt
lokomotiv, »the Rocket», vid profturen till en
hastighet af omkr. 46 km. i timmen, hvilket då
ansågs oerhördt (jfr dock härom Ericsson, John,
sp. 677). Denna tilldragelse blef af epokgörande
betydelse i mekanikens historia och kan betraktas som
inledningen till jernvägarnas utveckling. I förening
med M. Pease anlade S. sedermera en maskinverkstad i
Newcastle, från hvilken lokomotiv levererades till
flere europeiska land och till Amerika. Efter att
hafva samlat en betydande förmögenhet tillbragte
S. de sista åren af sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
