Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stettiner haff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfver den då nedfällda armen, och på detta satt
bildas åter nya maskor.
Nålbädden anordnas på olika sätt. Bickford i New York
ställde nålarna på en cylindrisk bädd samt lät låset
sålunda göra en cirkelformig rörelse. På en sådan
maskin kan man visserligen sticka rörformiga arbeten,
dock kan desammas diameter ingalunda ändras. En dylik
ändring i omkretsen åstadkommes vid handstickning
antingen på det sätt, att man bildar blott en enda
maska genom två maskor i det förut varande hvarfvet,
så att det nya hvarfvet blir en maska kortare (detta
kallas taga in) eller också låter man en maska i det
förut varande hvarfvet ingripa i tvänne uti det nya
(uttagning), hvarigenom en utvidgning erhålles. En
maskin, i hvilken dessa båda operationer kunna
företagas, är den af Lamb konstruerade. Den har två
nålrader, hvilka äro placerade i lutande ställning
mot hvarandra, så att deras öfre ändar ligga nära
hvarandra. Hvarje nålrad har sitt lås, hvilket
ger rörelse åt nålarna först på den ena och sedan
på den andra nålbädden, och då blott en trådledare
finnes, ledes tråden öfver från den ena till den andra
sidan, hvarigenom ett ringformigt, platt sammantryckt
arbete erhålles. Härvid kan man låta ett godtyckligt
antal nålar i hvardera raden förblifva i hvila,
hvarigenom alltså ett tjockare eller tunnare gods
stickas. Detta sker genom att nedflytta nålarna, så
att de ej vidröras af låset. Då dessutom vid dessa
maskiner äfven finnas anordningar att åstadkomma
mönster- eller dubbelstickning, så är tydligt, att
man i dem kan helt och hållet sticka en strumpa. Lös
eller hård stickning kan åstadkommas genom att låta
nålarna gå mer eller mindre högt. Äfven kan man sticka
s. k. platta varor genom att låta båda nålraderna
samverka i samma rörelseriktning. Genom utslutning af
vissa nålar, förskjutning af nålbäddarna mot hvarandra
samt inställning af låsdelarna kan en mångfald
olika mönster åstadkommas, hvilka kunna ytterligare
vexla derigenom att man låter garnsorter i olika färg
följa på hvarandra. Dessa s. k. lambska stickmaskiner
äro ganska ändamålsenliga för stickvarufabriker
(trikotväfverier), enär de äro ganska produktiva. En
öfvad arbetare kan på en dag sticka åtta par långa
damstrumpor eller 20 par s. k. halfstrumpor. Det
höga pris, som dessa maskiner i allmänhet betinga,
står dock i vägen för deras införande i hemmen.
Enligt några källor har stickning såsom handarbete
varit känd uti Italien redan i 13:de årh.,
enligt andra först i förra hälften af 16:de
årh. uti Spanien. De ända hittills af skräddare
tillverkade strumporna började då stickas. Från
Spanien kom strumpstickningen först till Skotland
och England. Konung Henrik VIII i England lär hafva
burit de första silkesstrumporna i Storbritannien,
en lord Pembroke de första sådana af ylle. Den
förste strumpstickaren i England var William Rider
omkr. 1564. Vid samma tid utöfvades denna konst i
Tyskland, dock hufvudsakligen af manliga arbetare,
i motsats till hvad nu är fallet. Den
första maskin, som eftergjorde handstickningen,
var virkstolen, som uppfanns 1589 af William
Lee i Cambridge, och som utgjorde grundtypen
för den nuvarande stickmaskinen. Uti England har
strumpstickningen (eller rättare strumpvirkningen,
då maskinerna mera likna virkstolar) utvecklat sig
till fabriksindustri i Nottingham. Sådana fabriksorter
finnas äfven i Tyskland, t. ex. i Chemnitz, Berlin,
Nürnberg samt i norra Böhmen. Äfven i Sverige
anlades för några år tillbaka en sådan fabrik i
Borås, hvarjämte ett par andra sådana (i Stockholm,
Norrköping och Malmö) redan en längre tid varit i
verksamhet (trikotfabriker). G. S-n.
Sticksådd, skogsv. Se Handsådd.
Sticktorf. Se Bränntorf.
Sticta, bot. Se Lunglaf.
Stieglitz [stig-], Heinrich, tysk skald, född i
Arolsen d. 22 Febr. 1801, blef 1828 gymnasiallärare
i Berlin, men lemnade denna befattning och begaf sig
1833 på resor i Ryssland. I förhoppning att en djup
sorg skulle verka stärkande på hans personlighet,
dödade sig hans maka, Charlotte S., 1834. Hans rika,
men excentriska och föga djupa begåfning vann dock
ej ens deraf kraft till vidare utveckling. S. dog i
Venezia 1849. Till hans bästa arbeten höra Gedichte
zum besten der griechen (1823), Bilder des Orients
(4 bd, 1831–33), Stimmen der zeit in liedern
(2:dra uppl. 1834), Bergesgrüsse (1839) och en
Selbstbiographie (1865).
Stiehle [stile], Gustav von, preussisk
infanterigeneral, född i Erfurt d. 14 Aug. 1823,
bevistade i generalstaben 1864 års danska
fälttåg och kallades sistnämnda år till konungens
flygeladjutant. Vid fransk-tyska krigets utbrott 1870
nämnd till generalmajor och chef för andra arméns
generalstab, afslöt S. kapitulationen i Metz samt
utmärkte sig vid Orléans och Le Mans. Han befordrades
1871 till direktor för allmänna krigsdepartementet,
1875 till generallöjtnant och inspektör öfver jägare
och skyttar samt 1881 till general af infanteriet
och befälhafvare öfver 5:te armékåren. Åren 1886–88
var han chef för ingeniör- och pionierkåren samt
generalinspektör öfver fästningarna.
Stieler [stiler], Adolf, tysk kartograf, född i
Gotha 1775, blef 1829 geheime regeringsråd i sin
fädernestad. Död 1836. Hans mest bekanta arbete, en
förträfflig Handatlas (50 blad, 1817–23, utarbetad
tills. med Reichard), som alltjämt utgifves i
nya tillökade upplagor, tillhör de bästa verk i
sitt slag. Derjämte utgaf S. Karte von Deutschland
(1805), Schulatlas (32 blad, 1821; 65:te uppl. 1886)
m. fl. verk.
Stieler, Karl August, sånglärare, f. i Beyerfeld
i Erzgebirge 1780, engagerades 1802 för k. operan
i Stockholm på grund af sin djupa bas, men kunde
der föga användas till följd af sin brist på
skådespelaretalang och blef i stället sångmästare
derstädes 1812. Han var dessutom kantor i S:t Jakob
sedan 1809 och sånglärare vid Musikaliska akademien
sedan 1814. Död 1822. S. utgaf Lärobok i de första
grunderna för musik och sång (1820) samt komponerade
musik till skådespelet Korsfararna och trion Svearna
fordomdags drucko ur horn. A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
