Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stockholm, Sveriges hufvudstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan större konstvärde, för öfrigt, egendomligt nog,
ännu så sent utförda i gotisk stil, om ock något
urvattnad. Från 1600-talet härstamma bl.
a.: Tyska kyrkan, periodens kanske vackraste
skapelse bland de ännu bevarade; vidare
gustavianska grafkoret i Riddarholmskyrkan;
den praktfulla södra portalen å Jakobs kyrka;
samt af privatbyggnader, dels några fasader, bland
hvilka företrädesvis märkas Petersenska huset vid
Munkbron (1646), några hus i trakten af Stortorget
med delvis bevarade interiörer, samt von der Lindes
hus vid Vesterlånggatan och Kornhamnstorg m. fl.,
hufvudsakligen i staden inom broarna, dels både i
nämnda stadsdel och i början af malmarna en mängd
portaler, såväl å ursprungligen borgare- som adelshus,
alla dessa af betydande konstvärde, en del verkliga
mästerverk (t. ex. portalerna å gamla delen af
nuv. Arffurstens palats, å f. d. De la Gardieska,
numera Schönborgska huset vid Götgatan m. fl.).
På gränsen till nästa periodstår nuv. Statistiska
centralbyråns hus i Storkyrkobrinken, uppfördt af
Axel Oxenstierna, äfvensom den år 1825 nedbrunna
dåv. Dramatiska teatern, urspr. M. G. De la Gardies
palats, vid Strömgatan, uppfördt omkr. år 1650. –
2) Den senare barockstilens period, omfattande
senare hälften af 1600-talet och karakteriserad af
öfvervägande franskt inflytande, är aristokratiens
period i Sverige. Under denna tid fylles
hufvudstaden med en mängd palats, uppförda af de
från trettioåriga kriget hemvändande fältherrarna.
Man finner merendels storslagenhet i anläggningen,
men stundom vårdslöshet i detaljer. Franska
arkitekter inkallas (bröderna De la Vallée); vid
sidan af dem uppträder Nikodemus Tessin d. ä.
Från denna tid härstamma: Riddarhuset (se d. o.),
Bondeska palatset vid Riddarhustorget (sedan 1732
användt till rådhus), Karl Gustaf Wrangels palats å
Riddarholmen, 1697–1754 användt till konungaboning
(»kungshuset»), numera inrymmande Svea hofrätt; det
södra tornet anses vara en lemning af medeltidens
befästningsverk; vidare Bååthska palatset å
Blasieholmen, n. v. frimurarehuset – de båda sista
af Tessin; Sparreska palatset (»gamla enkhuset»)
vid Hamngatan; f. d. Holländska ministerhotellet
vid S:t Paulsgatan; Södra stadshuset (sedermera
realläroverket) samt Riksbankens hus vid
Jerntorget (färdigt 1680), båda af Tessin och i
öfvervägande italiensk stil; Karolinska grafkoret
i Riddarholmskyrkan, likaledes af Tessin och ett
verkligt praktverk af barockarkitektur; ändtligen
Katarina och Kungsholms samt delvis Hedvig Eleonora
och Maria kyrkor. Många af palatsen från denna tid
hafva genom eldsvådor och ombyggnader förlorat mycket
af sin ursprungliga karakter. – 3) Den tessinska
eller det kungliga slottets period, omfattande början
af 1700-talet. Nikodemus Tessin d. y. frångick
den franska smaken och sökte motiv mest hos den
italienska högrenaissancen. Hans förnämsta byggnad,
nuv. Kungliga slottet (se Stockholms slott), röjer
på en gång barockstilens storslagna prakt och en
för samtiden främmande, nästan klassisk enkelhet;
genom en lycklig samverkan af läge och arkitektur är
detta slott ett af
verldens mest anslående byggnadsverk. Af den yngre
Tessins öfriga verk må nämnas kungl. stallet
å Helgeandsholmen samt hans eget palats,
n. v. Öfverståthållarehuset, med dess effektfulla,
ännu väl bibehållna gårdsinteriör. – 4) Rococo-
och Louis XVI-perioden, eller senare hälften af
1700-talet. Inflytandet af rococon modererades i
S. af de tessinska mönstrens ännu länge fortvarande
inflytande. Från denna tid märkas en del interiörer
i kungl. slottet; vidare Kungl. operan, af Adelcrantz
(som äfven lär vara Norrbros byggmästare), samt Sofia
Albertinas, numera Arffurstens palats, hvilka synas
ämnade att utgöra en enhetlig byggnadskomplex jämte
slottet; Fredrikshofs slott (1776; sedermera Svea
lifgardes kasern vid Storgatan); Börsen (1767–76),
af Palmstedt, Artillerigården, Adolf Fredriks kyrka,
Tullhuset vid Skeppsbron (1788), Bondeska palatset
vid Strömgatan; Observatorium, af Hårleman, och
ombyggnaden af Storkyrkan, af Carlborg, m. fl. –
5) Imperialstilens period och tiden derefter intill
1860-talet. De offentliga byggnaderna i S. under förra
delen af 1800-talet ega i allmänhet ej synnerligen
högt konstvärde. Många af dem förråda väl en ganska
storslagen totaluppfattning, men de lida genomgående
af en viss nykterhet och torftighet, delvis
kanske förorsakade af brist på medel. De utgöras
förnämligast af kaserner (de äldre Gardeskasernerna,
Skeppsholmskasernen i dess nuv. skick) samt af sjukhus
(Garnisonssjukhuset 1834; gamla Serafimerlasarettet
1832). Under denna tid byggdes också Skeppsholmskyrkan
(1842) och Rosendal å Djurgården samt tillbyggdes
Konstakademiens hus (1844). – 6) Den nyaste
byggnadsperioden i S. torde kunna räknas ungefär från
1860-talet med dess större liflighet å den offentliga
byggnadsverksamhetens område samt en begynnande
lyftning i den konstnärliga uppfattningen och
stilkänslan, till hvilken uppslaget kan sägas hafva
gifvits af Scholander. Nämnda årtiondes förnämsta
allmänna byggnader äro: Nationalmuseum (se d. o.);
vidare af Scholander: Tekniska högskolan (1864)
med sin kraftfulla och originella fasad, Synagogan
(1870), Bernadotteska grafkoret i Riddarholmskyrkan,
färdigbyggandet af Hedvig Eleonora kyrka m. fl.;
den lilla vackra Engelska kyrkan vid Vallingatan,
af engelsk arkitekt, m. fl. Under 1870-talet
tillkommo: Centralpostkontoret (1874); Grand Hotel,
Centralbangården (1871) och Jernkontorets hus, af
Kumlien; Vetenskapsakademiens hus; Kungl. biblioteket
(1877), af Dahl; Norra latinläroverket (1880)
af Zettervall, i florentinsk renaissance;
Sjökrigsskolan; Skandinaviska kreditaktiebolagets
hus af Jacobsson, m. fl. Efter hand iakttager man
en större omvexling i stilarna, i det den förut i
S. nästan enrådande italienska renaissancen får lemna
rum för såväl andra renaissance-arter som i synnerhet
för medeltidsstilarna. Under 1880-talet hafva utförts
ombyggnaderna af Tyska kyrkan (1887) och af Klara
kyrka (s. å.) samt nybyggnaden af Johannes kyrka
(1890), ett af periodens förnämsta byggnadsverk,
utfördt af C. Möller; öfriga offentliga byggnader
under årtiondet äro: Johannes folkskola af nyssnämnde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
