Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strophulus ruber, med., benämnes ett hos dibarn förekommande utslag - Stropp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Utslaget kommer och försvinner stundom
intermittent. Ofta uppträder det i ansigtet och
å extremiteterna. Det har aldrig några svårare
följder. S. k. strophulus albidus är en annan form
af hudsjukdom, detsamma som milium (se d. o.).
O. T. S.
Stropp, sjöv., ett kort tåg, hvars ändar äro fästa
till hvarandra (vanligen genom kortsplits) så,
att en krans bildas. En viss sort deraf kallas
serveginstropp, som utgöres af en otvinnad
härfva kabelgarn, bundna (»märlade») tillsammans,
hvarigenom stroppen blir mjuk och böjlig samt
derför företrädesvis användes vid tacklingens
ansättning. Är en stropp lång och afsedd för tyngders
upphissning, får den namn af länga. Blockstroppar
(se Block 3) kunna vara af flere olika slag:
najstropp (utan hake), krängögonstropp (med rundt
öga att kränga öfver rundhult e. d.), gripstropp
(med tvänne grenar för att sammansys rund något
föremål), stjertstropp (jfr Stjert), sadelstropp
(kort tåg med ett i hvarje ände istroppadt
block) m. fl. Jfr Ansätta, Påslagning och Smyga.
R. N.
Stross, bergsv., det ställe i en grufva, der
malmbrytning egentligen bedrifves. Så talar man
om takstross och takstrossning, då malmen brytes i
taket af grufverummen, sulustross, då den brytes på
bottnen eller sulan, väggstross, då arbetet sker på
en vägg, pallstross, då det sker i en pall, o. s. v.
Th. N-m.
Strossa grufvefält, urgammalt grufvefält i Ramsbergs
socken, Lindes bergslag af Örebro län, omkr. 5
km. från Storå station å Frövi–Ludvika-banan. Den
största grufvan, Storgrufvan, som är 130 m. djup, är
märklig emedan den till sin öfre del bildar en bland
de största »stötar» i vårt land. Bergarten i trakten
utgöres af en ljusgrå hälleflintgneis. Malmerna
inom fältet äro dels blodstenar, dels svartmalmer,
som förekomma utan bestämda sidoskölar. De öfvergå
småningom i bergarten. Malmen håller omkr. 48
procent jern och är fri från oart. Under decenniet
1876–85 upptogos ur Strossafältet 38,287 ton malm. I
närheten ligger Blanka fält inom samma socken. Inom
detta fält finnas flere stora grufvestötar och
grufvor. Fyndigheten utgöres af blodsten, som håller
omkr. 66 proc. jern och ligger på gränsen mellan
en grå hälleflintgneis och en granit. Det djupaste
schaktet inom detta fält är Beskows schakt, som
uppnått 107 meters djup. Th. N-m.
Strossmayer, Joseph Georg, österrikisk biskop, född
d. 4 Febr. 1815 i Essek i Slavonien, studerade vid
universiteten i Wien och Padua samt nämndes 1850 till
biskop i Bosnien och Sirmio. Under vatikan-konciliet
1869–70 uppträdde han energiskt som ledare af
oppositionen mot påfvens ofelbarhetsförklaring,
men dementerade i ett offentligt bref af 1872 de
oppositionella yttranden, som tidningarna tillskrifvit
honom. Han är en ifrig gynnare af det kroatiska
nationalpartiet och panslavismen.
Stroud [straud], stad i engelska grefskapet
Gloucester, vid Thames–Severnkanalen. 7,848
innev. (1881). S. är hufvudort för klädesindustrien
i vestra England.
Strousberg, Bethel Henry, tysk affärsman, född
d. 20 Nov. 1823 i Meidenburg i Ostpreussen, var
af judisk slägt och hette egentligen Baruch Hirsch
Strausberg. Han kom tidigt i handelslära i London, var
sedan publicist och försäkringsagent, vistades någon
tid i Amerika och bosatte sig 1855 i Berlin. År 1861
började han sina stora industriella arbeten med att
som entreprenör bygga den ostpreussiska sydbanan,
hvilket företag följdes af flere liknande. Han
ställde sig derjämte äfven i spetsen för åtskilliga
storartade fabriksanläggningar, bergverks- och
odlingsföretag. Men då han 1870 som entreprenör af
de rumanska statsbanorna råkade i strid med landets
regering och till ett aktiesällskap nödgades afträda
sin entreprenad, hvilket orsakade honom och de
ursprunglige obligationsinnehafvarna stora förluster,
rubbades hans anseende. Dessutom drabbad af flere
andra motgångar, blef han 1875 försatt i konkurs
i Preussen, Österrike och Ryssland. I Moskva hölls
han äfven någon tid fängslad, hvarefter han dömdes
till förvisning ur Ryssland. Död i Berlin d. 31 Maj
1884. S. utgaf sin sjelfbiografi år 1876.
Strouss, sjöv., ett mindre lastdragarefartyg, som
förnämligast användes till transporter på de finska
och livländska floderna under 1500-talet. Det
var bemannadt med 1 kapten och 10–14 man.
L. H.
Strozzi, Bernardo, italiensk målare, kallad il
Cappucino och il prete Genovese, föddes 1581 i
Genua. Han följde Caravaggio i dennes naturalistiska
riktning och utmärker sig för en kraftig kolorit. Död
1644 i Venezia.
Strudel, T., vattenhvirfvel, fors i Donau (se d. o.).
Struensee. 1. Johan Friedrich S., grefve, dansk
statsman, föddes d. 5 Aug. 1737 i Halle och var
son af dåv. presten derstädes Adam S., hvilken 1757
blef prost i Altona och 1759 generalsuperintendent
för Slesvig och Holstein, och hvilken som sådan
ifrigt arbetade för Slesvigs förtyskning. S. tog
1757 medicinsk doktorsgrad, följde s. å. fadern till
Altona samt blef 1758 stadsfysikus derstädes och fick
efter hand stor praktik genom sina nya och dristiga
kurer. 1763 utgaf han tillsammans med D. Panning
»Monatsschrif t zum nutzen und vergnügen». I motsats till
sin pietistiske fader var S. en afgjord fritänkare,
hyllade encyklopedisternas lära och hade böjelse för
vällefnad samt mycket lösa grundsatser i sedligt
hänseende. Han trädde tidigt i förbindelse med
den hållningslöse grefve Rantzau-Ascheberg och vann
dessutom E. Brandts vänskap. Då konung Kristian VII
sommaren 1768 reste utomlands, blef S. på dessa
mäns rekommendationer hans lifmedikus på resan
och vann till den grad hans ynnest, att han efter
hemkomsten blef etatsråd redan d. 12 Maj 1769 och
d. 17 Jan. 1770 – precis 2 år före sitt fall – fick
sig boning anvisad på Kristiansborgs slott. Efter hand
fick S. fullständigt herravälde öfver den sinnessvage
konungen, och, ehuru ursprungligen illa ansedd af
drottning Karolina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
