Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strutbräken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Qvinnan utan förmyndare (2 del., 1841). Ett häfte Dikter
utkom 1832.
Strutbräken. Se Strutsbräken.
Struthionidae. Se Strutsfoglar.
Struthiopteris, bot. Se Strutsbräken.
Strutmergel, geol., en grå, kalkrik mergel eller
lerig kalksten, som genom någon konkretionär kraft
blifvit så utbildad, att dess hela massa utgöres af
en mängd i hvarandra trädda små strutar, hvarigenom
den på skiktytorna får ett knottrigt utseende, å ena
sidan en mängd små toppar, å den andra små koniska
fördjupningar. Detta slags mergel förekommer inom
flere geologiska lagersystem. I Sverige har det,
ehuru i föga mäktiga lager, träffats i Skånes
kolförande formation. E. E.
Struts, zool. Se Strutsfoglar.
Strutsbräken, strutbräken, foderbräken,
Struthiopteris germanica Willd., bot., en på hälst
något fuktiga ställen vid bergsrötter, i bäckdalar
o. s. v. växande vacker ormbunke eller bräken-art
inom nat. fam. Polypodiaceae K. Br., kl. Cryptogamia
L. Ifrån den öfver jorden uppskjutande toppen af
den grofva, upprätta rotstocken, som åt sidorna
under jorden utsänder långa, nya stånd bildande
utlöpare, uppväxa spiralställda, 0,60–1,5 m. höga,
tunna, pardelade, mot spetsen afsmalnande sterila
stamblad, hvilka äro tätt sammanstående och
bilda likasom en väldig strut, från hvars botten
1–3 (stundom flere) fruktbärande blad uppskjuta
till en höjd af 0,30–0,60 m. Dessa fruktbärande
blad äro likaledes pardelade, med mycket smala
flikar, hvilkas kanter äro tillbakarullade öfver
fruktplättarna, som äro mycket tätt sittande och täcka
hela baksidan af parflikarna. Genom fruktplättarna
får det fruktbärande bladet en brun färg, som starkt
framstår emot de sterila bladens blekare gröna eller
åt gulgrönt dragande färg. Denna ormbunke låter
sig med lätthet odla och är näst Osmunda regalis
L. den ståtligaste bland ormbunkarna i Skandinavien.
O. T. S.
Strutsfoglar, Ratitae (Brevipennes, Proceres),
zool., är en till fogelklassen hörande ordning
(eller rättare underklass), hvilkens alla medlemmar
i sammanhang med fullkomlig förlust af flygförmågan
förvärfvat en snabbhet att röra sig på marken, hvilken
ej blott är vida större än hvarje annan fogels, utan
ock (hos strutsen) täflar med den någon springare
bland däggdjuren förmår utveckla. I öfverensstämmelse
härmed har ock organisationen erfarit djupt ingripande
modifikationer: bröstbenets starka kam, hvilken hos
alla öfriga foglar (med några få undantag) tjenar
de starka flyg-(bröst-)musklerna till fäste, saknas
hos strutsfoglarna helt och hållet; hela främre
extremiteten (vingen) är förkrympt, fullkomligt
oduglig till flygt; utbildade ving- och stjertpennor
saknas; bistrålarna i fanet äro ej sammanhängande,
hvarigenom fjädrarna komma att få en viss likhet med
hår (jfr Fjäder); dunbeklädnad saknas. Till gengäld
äro de bakre extremiteterna starkt utvecklade; de äro
långa och grofva med 2–4 starka tår. Strutsfoglarna
hafva ock kunnat uppnå mycket betydligare
kroppsdimensioner än hvad som skulle vara
möjligt för flygande djur. I öfverensstämmelse
med sin utomordentliga förmåga att springa bebo
de – med undantag af den ock i flere andra
afseenden mycket afvikande kivi (se d. o.) –
torra slätter och stepper. De äro företrädesvis
växtätare. Hos dessa foglar är det i synnerhet
hannen, som rufvar äggen. Alla arterna tillhöra
den södra hemisferens varmare trakter. – Ordningen
innefattar följande familjer: 1. Egentliga strutsar
(Struthionidae). Fötterna äro försedda med två
tår. Hufvud, hals och lårben äro nästan nakna. Näbben
är rak och bred. Vingarna hafva två sporrar och
långa, mjuka, böjda fjädrar; stjerten har liknande
fjädrar. Denna familj utgöres af ett enda slägte,
Struthio, med två afrikanska arter. S. camelus:
hannen svart med undantag af vingarnas och stjertens
fjädrar, hvilka äro bländande hvita; honan gråbrun
med smutsigt hvita ving- och stjertfjädrar; hannens
längd omkr. 2 m. Denna art, den största af alla nu
lefvande foglar, bebor Afrikas och vestra Asiens
öcknar. Under fortplantningstiden lefver den i
små familjer, hvilka bestå af en hanne och två
eller tre honor. Honorna lägga i en fördjupning i
sanden ett antal ägg, hvilka om nätterna regelbundet
rufvas af hannen, om dagarna öfverlemnas rufningen
ofta timtals åt solvärmen; någon gång deltaga dock
äfven honorna i rufningsbestyret. Ägget är hvitgult,
dess längd utgör 14–15 cm. och uppgifves väga ungefär
lika mycket som 24 hönsägg. Strutsens föda utgöres
förnämligast af gräs och korn, dock äfven af smärre
djur; han visar stor begärlighet att sluka äfven
osmältbara ting. Så fann Berchon i magen af en struts,
som dött i fångenskap, blånor, trasor och sand till
en vigt af 3–4 kg., nio engelska kopparslantar,
två nycklar af jern, 17 kopparnaglar, 20 jernspikar
m. fl. artiklar af samma näringsvärde. Värdet af
de årligen i marknaden kommande strutsfjädrarna
lär uppgå till öfver 11 mill. kr. På senare tider
bedrifves för fjädrarnas skull i Syd-Afrika en
mycket stor strutsafvel. – 2. Amerikanska strutsar
(Rheidae). Se Nanduerna. – 3. Kasuarer (Casuaridae),
med slägtet Emu l. Dromaeus (se d. o. och
Kasuarerna). – 4. Snäppstrutsar (Apterygidae), med slägtet
Apteryx. Se Apteryx och Kivin. – På Madagaskar och
Maskarenerna har man funnit lemningar af en utdöd
strutsartad fogel (Aepyornis), hvars ägg äro de
största af alla kända fogelägg, nämligen sex gånger så
stora som strutsens. Jfr Dinornis. L-e.
Struwe, Jakob Bernhard, tonsättare, föddes 1767
i Stockholm, promoverades i Kiel till doktor i
naturalhistorien, studerade i Wien musik under
Gyrowetz och blef vid återkomsten till Sverige
organist i Tyska kyrkan i Norrköping, hvarifrån
han 1816 flyttade till Stockholm. Död d. 27
Juli 1826. Han var en af Harmoniska sällskapets
verksammaste medlemmar. Hans kompositioner utgåfvos
dels i Stockholm, dels i Leipzig. I Stockholm gåfvos
sångpjeserna Torparen (1803), Den engelska advokaten
(1805), Ondsinta hustrun (1808) och En fjerdedels
timmes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
