Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strömsberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pulveriseradt krut. Trådarna omgifvas sedan med
en hylsa af papper eller bly. Vid sprängning under
vatten omgifvas vanligen flere stubintrådar med
vaxtaft och en tät kautsjukshylsa.
Stuck (Ital. stucco) kallas en af gips, sand och
kalk (stundom äfven pulveriserad marmor) sammansatt
massa, som användes till öfverdrag öfver murar
och väggar samt till åstadkommande af ornament af
alla slag. Denna massa, som, sedan den utrörts med
vatten, är mjuk och bildbar, hårdnar senare. Stundom
utföras ornamenten i stuck, sedan massan utbredts
öfver muren; stundom utföras stuckatur-arbetena
på fri hand genom gjutning eller mejsling, och det
färdiga ornamentet fastsättes på byggnaden. De gamle
grekerna voro mycket skickliga i förfärdigandet
af stuckaturarbeten. Tempel, hvilka icke voro
utförda i marmor, voro ofta både ut- och invändigt
utförda i stuck. Romarna använde stuck i stor
utsträckning. Äfven i den arabiska byggnadskonsten
hade stucken stor användning. Under renaissancen vann
den sin högsta fulländning, och under 18:de årh. hade
den sin mest vidsträckta användning. Äfven i den
nutida byggnadskonsten spelar den en framstående
rol. – Stuckatur, arbete af stuck. – Stuckatör,
person, som arbetar i stuck.
Student (Lat. studiosus, af studere, sysselsätta
sig med vetenskapligt arbete), lärjunge vid ett
universitet eller en högskola. Från student är att
skilja det mera vidtomfattande uttrycket studerande,
hvilket i allmänhet betyder hvar och en som i egenskap
af lärjunge sysselsätter sig med vetenskapliga
ämnen. Om studenter och studentföreningar se vidare
Nation 2, Studentexamen och Universitet. Om de
skandinaviska studentmötena och deras betydelse för
den skandinaviska idén se Skandinavism. – Studentikos,
egendomlig för studentlifvet.
Studentexamen. I drottning Kristinas skolordning
föreskrefs icke uttryckligen någon afgångsexamen
för dem, som ville vid universitetet fortsätta sina
studier. En sådan fortsättning behöfde då på allt
sätt uppmuntras, för att staten skulle få sitt behof
af prester och ämbetsmän fyldt. Men i de akademiska
konstitutionerna af 1655 stadgades, att ynglingar,
som komme från skolorna för att hos rector magnificus
inskrifvas såsom studenter, skulle först förhöras
af dekanus, och kunde de ej nöjaktigt redogöra
för de stycken, som i skolorna och gymnasierna
meddelades, skulle de åter förvisas dit eller till
sina föräldrahem, så framt de icke kunde lemna några
garantier för ett ändamålsenligt användande af tiden
vid universitetet. I skolordningen af 1693 blef,
till förebyggande af det ofoget att ynglingar utan
tillräcklig förberedelse kommo till akademien,
det stadgande infördt att för tillträde till
universitetet skulle fordras dels en afgångsexamen,
aflagd vid gymnasierna, dels en inträdesexamen vid
universitetet. 1724 års skolordning upprepar samma
föreskrift, men gör dervid ett undantag, som med
tiden blef högst förderfligt. Den tillät nämligen,
att de, som icke ämnade
längre fortsätta sina studier, men som för sitt
framtida anseendes skull ville begagna sig af
universitetets öfningar, kunde i förtid utsläppas
från skolorna, försedda med vederbörligt intyg
om detta sitt uppsåt. De akademiska statuterna
innehöllo ej några bestämda föreskrifter angående
dem, som utan att ha genomgått skola och gymnasium
der sökte inträde. Efter hand utbildade sig också den
praxis att ynglingar, utan aflagd examen, inskrefvos
såsom studenter under borgen eller sponsion af
någon känd person vid akademien. Dessa blefvo de
s. k. sponsions- eller kautionsstudenterna. Och
det dröjde ej länge, innan de fleste ynglingar,
som hade förnäma eller förmögna föräldrar, blefvo
på detta sätt inskrifna under ansvar för deras
uppförande och flit af åtföljande informatorer
eller någon akademisk lärare. Endast de fattigare
måste åtnöja sig med den långsammare vägen genom
skola och gymnasium. Kautionsstudenterna borde
visserligen, om de ville aflägga. akademiska examina,
undergå examen inför dekanus. Men dels torde många
undsluppit denna pröfning, dels sjönk densamma
med tiden till en tom formalitet. Med läroverkens
återupprättande i början af 19:de årh. riktades
uppmärksamheten äfven på studentexamen. Också ingaf
den uppfostringskomité, från hvilken 1820 års
skolordning utgick, 1822 ett betänkande rörande
förändring i studentexamen (tr. 1823), i hvilket
betänkande föreslogs, att en skarp gränsskilnad
skulle uppdragas mellan akademiska medborgare,
som aflagt och som icke aflagt studentexamen, en
skilnad, som var grundad i universitetets uppgift
att vara på en gång en fri undervisningsanstalt
och en plantskola för statens ämbetsmän. Båda
slagen studerande skulle väl få inskrifvas i
studentmatrikeln och åtnjuta studentprivilegier,
men endast de, som aflagt studentexamen, skulle
hafva ratt att åtnjuta stipendier samt att aflägga
akademiska examina. Examen skulle föregås af
ett svenskt skrifprof och ett latinskt skriftligt
öfversättningsprof samt förrättas af dekanus och 5
adjunkter. Den skulle sträcka sig öfver de kurser, som
i gällande skolstadga voro föreskrifna för gymnasiets
högsta klass. Latinet skulle vara obligatoriskt,
men grekiskan och hebreiskan valfria. Den, som
fått ett improbatur, skulle få undergå ny examen i
det ämne, hvari han blifvit improberad, men den,
som fått flere improbatur eller ock admittitur
i mer än halfva antalet ämnen, skulle taga om
hela examen. Förnyad examen kunde emellertid ej få
undergås samma termin. De, som från gymnasiet medförde
underhaltigt betyg i ett ämne, skulle först efter ett
halft år, och de, som hade underkändt i flere ämnen,
först efter ett helt år få undergå studentexamen. I
detta förslag instämde 1824 års skolrevision,
men det ledde dock ej till någon direkt åtgärd,
utan öfverlemnades saken till den 1825 tillsatta
s. k. stora uppfostringskommissionen, som i sitt 1828
afgifna betänkande föreslog, att studentexamen skulle
förrättas af filosofiska fakultetens dekanus jämte
5 adjunkter eller andra dertill förordnade yngre
akademiska lärare af filosofiska eller teologiska
fakulteterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
