Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stålglansstaren ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stångby, socken i Malmöhus län, Torna härad. Areal
895 har. 561 innev. (1889). S. bildar med Vallkärra
ett prebendepastorat till Lunds universitet, Lunds
stift, Torna kontrakt.
Stångebro, den plats nära
Linköping, der fordom tvänne broar ledde öfver
Stångån, de s. k. Stora och Lilla Stångebro. Vid
S. utkämpades d. 25 Sept 1598 en afgörande strid
mellan hertig Karl och konung Sigismund. Bådas trupper
uppgingo till omkr. 8,000 man, men då den senares
tvänne härafdelningar, som ursprungligen innehade
båda broarna, genom ett oväntadt anfall förlorade
Stora Stångebro och skildes från hvarandra, blef
konungen fullständigt slagen. Enligt en uppgift
skola 2,000 af hans män hafva stupat. De närmaste
följderna af striden voro de till Polen flyktade
rådsherrarnas utlemnande till hertigen och slutandet
af ett fördrag, i hvilket Sigismund lofvade att
regera riket efter sin kröningsed och skriftliga
försäkring, att inom 4 månader sammankalla riksdag
samt att hemförlofva sina trupper. I sjelfva verket
medförde dock slaget vid S. för Sigismund förlusten
af Sveriges krona.
Stångenäs härad, i Göteborgs och
Bohus län, ingår i Sunnervikens domsaga och fögderi
samt omfattar socknarna Bro, Brastad, Lyse, Lysekils
köping. Areal 17,889 har. 9,311 innev. (1889).
Stångjern. Se Jern, sp. 1133.
Stångjärnshammare. Se Hammare 1.
Stångkula, en fordom någon gång
bruklig kanonkula, bestående af tvänne medelst
en jernstång förenade rundkulor eller segment af
rundkulor. Meningen var att en sådan kula skulle
svepa kring och åstadkomma större skada än en
rundkula, men som detta motvägdes af osäkerheten
i målträffningen, kom denna kula snart ur bruk.
Stundom voro kulorna förenade med en kedja och
kallades då »kedjekula». L. H.
Stånglack. Se Ambala.
Stångmina. Se Mina 3.
Stångpiska (T. zopf), en i nacken nedhängande naturlig eller
lös fläta, som bars af männen under 18:de årh.
Bruket af stångpiskor uppstod, då Fredrik
Vilhelm I af Preussen 1713 bortlade peruken
och flätade sitt hår. Hans soldater voro de
förste, som följde exemplet, och derefter spred
sig denna hårklädsel inom kort öfver hela Europa.
Efter franska revolutionen kom den åter ur bruk.
Jfr Zopf.
Stångplog. Se Plog.
Stångån, vattendrag i Östergötland och Småland, rinner
upp i södra delen af Ydre härad i Östergötland,
flyter i sydöstlig riktning in i Sevede härad
af Småland, vänder vid Storebro åt n., passerar
straxt v. om Vimmerby samt träder efter att hafva
genomflutit sjöarna Krön och Juttern åter in i
Östergötland. Sedermera går den hufvudsakligen i
nordlig riktning in i sjön Åsunden, der Kinda kanal
(se d. o.) vidtager, fortsätter derefter genom sjöarna
Jernlunden, Lilla och Stora Rengen samt Erlången,
löper tätt förbi Linköping och faller slutligen,
straxt nedanför nämnda stad, ut i Roxen. Längd
omkr. 185 km. Den stora slättbygden i mellersta
Östergötland delas stundom i Östanstång
och Vestanstång alltefter belägenheten i förhållande
till Stångån.
Ståthållare (T. statthalter, Holl. stadhouder),
på vissa tider och i vissa land titel för en
ämbetsman, som företräder landsherrns ställe i ett
rike eller en provins eller på ett slott. Sålunda
bäres denna titel sedan 1879 af tyske kejsarens
representant i rikslandet Elsass-Lothringen. I den
forna nederländska republiken var ståthållare titel
för republikens högste ämbetsman, såsom en qvarlefva
från den tid, då Nederländerna såsom ett lydrike under
spanska väldet styrdes af en spansk öfverståthållare,
med ståthållare i hvarje särskild provins. – Under
Kalmar-unionen samt under Gustaf I och hans söner och
sonsöner funnos i Sverige ståthållare, gubernatorer,
såsom konungens förläningstagare och verkställare
af hans bud i landsorterna, vare sig öfver ett slott
med kringliggande trakt eller öfver en hel provins. I
början af 1600-talet fingo ståthållarna mera allmänt
i uppdrag äfven att kontrollera fogdarna, så till
vida att de skulle tillse att dessa årligen i rättan
tid gjorde räkenskap i räkningekammaren. Numera är
ståthållare titel för styresmännen på de kungliga
slotten, hvilka personer tillhöra konungens
hofstat och således helt och hållet bero af
konungens godtfinnande. Se vidare Riksståthållare,
Underståthållare och Öfverståthållare.
Stäck, Josef Magnus, landskapsmålare, f. i Lund d. 4
April 1812, blef student derstädes 1829 och ämnade
blifva läkare, men egnade sig snart med ifver åt
konststudier, handledd af akademi-ritmästaren
Arvidsson. 1832 inskrefs han som elev vid
konstakademien i Stockholm och tillbragte der tio år
under flitiga studier, i synnerhet efter naturen, som
då ännu föga beaktades. Hans taflor, utställda från
1834, vittnade om sjelfständig uppfattning och stor
flit samt vunno alltmer insteg hos allmänheten. Det
var, i motsats till de romantiska uppgifterna,
tämligen enkla motiv han behandlade: utsigter från
Stockholm och Mälarens strandpartier, höbåtar,
fiskare vid notdragning, skogsbackar m. m. Äfven vid
akademien uppmuntrades han genom stipendier och blef
1840 agré. 1842 reste han utomlands som stipendiat,
först till München och derefter till Rom. Det var
under denna tid han utbildade sitt nyare manér, som
särskildt genom en klarare och varmare färg samt de
sydeuropeiska ämnena skiljer sig från hans tidigare
konstnärsskede. Från Rom begaf han sig 1846 till
Paris, besökte 1847 Holland och qvardröjde sedan åter
i Paris till 1848. I nämnda stad utställde han två år
å Salongen, bl. a. Månsken, Holländskt vinterstycke
och Fiskarebåtar vid månuppgång. I hemlandet hade
han under sin resa flere gånger gjort sig påmint
vid akademiens utställningar och i konstföreningen
genom utsigter från romerska Campagnan, Neapel,
Tivoli och Holland. 1848 hemkom han; kallades
s. å. till ledamot i akademien samt utnämndes 1852
till professor. Efter flerårig sjuklighet afled han
i Stockholm d. 21 Febr. 1868. »Som konstnär tillhör
S. ej dessa storartadt anlagda naturer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
