Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sully Prudhomme ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
papper, som han bemäktigat sig från ligisterna. År
1594 ställdes S. som stats- och finansråd i spetsen
för finansförvaltningen, och 1599 erhöll han titeln
öfverintendent, hvarjämte åt honom uppdrogs hela den
inre förvaltningen samt alla ärenden, som stodo i
samband med härens och flottans reorganisation. Med
rastlös kraft och hänsynslöshet grep han sig an med
sitt omfattande arbete. Han företog en räfst med
skatteuppbörden, förminskade statsskulden genom en
noggrann pröfning af kreditorernas anspråk, nedsatte
räntorna och reducerade en del af de kronan afhända
domänen. Öfverskottet af inkomsterna samlade han
i Bastiljen, hvars guvernör han blef 1602. Högste
chef för artilleriet sedan 1599, skapade han ett
godt artilleri och en genikår, ledde fälttåget
mot Savojen 1600 samt öfvervakade anläggandet af
gränsbefästningar. Äfven i den yttre politiken stod
han troget vid sin konungs sida och åtnjöt i gengäld
dennes kraftiga stöd, då han genom sitt barska,
sjelfkära uppträdande och sin vinningslystnad gjorde sig
hatad af allmänheten. S., som 1606 blifvit hertig
af S. och pär af Frankrike, insattes visserligen i
regentskapsrådet efter Henrik IV:s död (1610), men
blef inom kort misshaglig för de ledande personerna
och drog sig derför tillbaka till sina gods, der han
lefde i kunglig ståt, sysselsatt med att utarbeta
sina till eget och till Henrik IV:s förhärligande
skrifna Mémoires des sages et royales oeconomies
d’Estat domestiques, politiques et militaires de
Henry le Grand (2 bd, 1634; 2 senare bd 1662). Han
utnämndes 1634 till marskalk af Frankrike och dog på
slottet Villebon d. 22 Dec. 1641.
Sully Prudhomme [syli prydå’mm], René François
Armand, fransk skald, född i Paris d. 16 Mars 1839,
var först anställd vid verkstäderna i Creusot samt
studerade derefter juridik och tjenstgjorde någon
tid hos en advokat. Efter 1865, då han gjorde lycka
med sina Stances et poèmes, har han offentliggjort
diktsamlingarna Épreuves, amour, doute, réves,
action (1866, sonetter), Les solitudes (2 del.,
1869, 1872), Impressions de la guerre (1866–72), Les
destins (1872), France (1874, patriotiska sonetter),
Les vaines tendresses (1875, erotiska dikter), La
justice (1878) m. fl. Oeuvres complètes utkommo i
5 bd 1882–88. Ett urval af hans »Dikter» utgåfvos
på svenska 1889 af G. Björkman. S. P. utmärker sig
för en i högsta grad konstnärlig behandling af
versen. Genom tankens djup samt känslans finhet
och allvar intager han en framstående rang bland
Frankrikes nutida skalder. Hans dikter hafva i
allmänhet en filosofisk prägel och uttrycka en
melankolisk, men på pligtuppfyllelsens kraf fast
grundad lifsåskådning. Från 1881 är S. P. medlem af
Franska akademien.
Sulläder. Se Läder, sp. 405.
Sulmona l. Solmona, stad i italienska provinsen
Aquila (Abruzzo Molise), vid floderna Vellas och
Gizios förening. 14,171 innev. (1881). Beredning af
papper, koppar m. m. Katedral, restaurerad 1119. S.,
fordom kalladt Sulmo, nämnes först under andra puniska
kriget. Det var Ovidius’ födelseort.
Sulpicius, ansedd romersk patricierslägt, som omfattade
familjerna Camerinus, Galba, Gallus, Longus, Peticus,
Rufus m. fl. – Servius S. Galba led som pretor 151
f. Kr. ett nederlag i Lusitanien. Följande år lät
han dräpa flere tusen lusitanier, som han lockat
till sig med löfte om jordförläningar. Han beklädde
konsulatet 144 f. Kr. En ättling af honom var kejsaren
Servius S. Galba (se Galba). – Cajus S. Gallus,
en framstående astronom, triumferade som konsul
166 f. Kr. öfver ligurerna. – Cajus S. Peticus var
364–351 f. Kr. fem gånger konsul och besegrade 358
som diktator de bojiske gallorna. – Servius S. Rufus,
interrex 52 f. Kr., konsul 51 f. Kr., utmärkte sig som
jurist. Af honom finnas bref till Cicero. – Publius
S. Rufus, född 124 f. Kr., en ädel personlighet och
stor vältalare, blef plebej för att kunna väljas till
folktribun (88 f. Kr.). Såsom anhängare af Marius
dödades han af Sulla. Han framställes som en af de
talande i Ciceros »De oratore».
Sulpicius Severus. Se Severus, Sulpicius.
Sul ponticello, musikt. Se Ponticello.
Sultan (Arab., »häftig», »mäktig»), en i den
muhammedanska Orienten vanlig herskaretitel,
särskildt titel för den turkiske kejsaren, som kallar
sig Sultan-es-salatin, d. ä. sultanernas sultan,
storsultan l. storherre. Den regerande sultanens
moder nämnes Valideh-sultan, och de i hans harem födda
barnen af qvinnokön kallas Esma-sultan, Adileh-sultan
m. m.
Sultanhönsslägtet. Se Purpurhönsslägtet.
Sulukaffrer, Se Kaffrer, sp. 3.
Sululandet, i vidsträckt bemärkelse ett landområde
på Afrikas sydöstra kust, mellan Natal-kolonien,
republiken Transvaal och portugisiska provinsen
Mosambik; i inskränkt bemärkelse ett britiskt
protektorat, utgörande sydöstra delen af nämnda
landområde. Samma områdes nordöstra del är en med
Transvaal förenad boerstat, kallad Nya republiken
(7,392 qvkm.). S., taget i förstnämnda mening, är
dels kuperadt och bevuxet med täta busksnår, dels
genomdraget af vilda, skogiga raviner samt dels,
kring den vid norra gränsen belägna S:t Luciabai,
uppfyldt af moras. Dess mest betydande bergskedjor äro
Drakbergen på vestra gränsen och Lebombobergen. Flere
smärre strömmar genomflyta landet; de förnämsta äro
Tugela- och Umfolosifloderna. Klimatet är vid kusten
mycket hett och i många trakter osundt, i det inre
höglandet deremot särdeles helsosamt. Hufvudnäringar
äro boskapsskötsel och åkerbruk (odling af majs,
kafferkorn, bönor, batater m. m.). Af mineralier
anträffas jern och guld. Den inhemska befolkningen,
består af suluer, sulukaffrer (se Kaffrer,
sp. 3). Det engelska protektoratet S. har en areal
af 21,290 qvkm. och en folkmängd af omkr. 139,800
innev. Det styres af en under guvernören i Natal
lydande »resident commissioner» med säte i staden
Eshowe, men inhemska lagar gälla ännu infödingarna
emellan. Protektoratets inkomster uppgingo 1889 till
41,941 pd och utgifter till 33,766
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
