Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Surrey ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofta svag. Död 1863 i Smyrna. – 3. Panagiotes
S., nygrekisk skald, den förres broder, född 1803
i Konstantinopel, studerade i Paris, Padua och
Bologna. Efter att 1823 i Kronstadt (Siebenbürgen)
hafva utgifvit ett lyriskt drama, Vandraren, bosatte
han sig i Grekland, der han utgaf den politiska
romanen Leandros (1834), en skildring af tiden
omedelbart efter konung Ottos ankomst, och en samling
värdefulla lyriska dikter (1835). Sedermera skref
S. ett lyriskt drama med Messias som hufvudperson
(1839) äfvensom tvänne dramer, i hvilka den nyss
förgångna tidens hjeltar Evthymios Blachava och
Karaiskakis spelade hufvudrollerna. Han redigerade
äfven tre politiska tidskrifter i Athen, i hvilka
han anslöt sig till det nationella partiet. Liksom
brodern var S. utprägladt en subjektivt-lyrisk och
i formelt hänseende framstående författare. Död i
Athen d. 6 Nov. 1868.
Sutt, bot. Se Plantago.
Suttermans (Susterman), Justus, flamsk målare,
f. i Antwerpen 1597, var elev af Willem de Vos i
Antwerpen och Fr. Pourbus d. y. i Paris. Efter slutad
lärotid begaf han sig till Florens, arbetade der för
storhertigarna Kosmo II, Ferdinand II och Kosmo III,
målade derefter vid hofven i Wien, Parma, Mantua och
Rom samt återvände slutligen till Florens, der han dog
1681. S. efterlemnade en mängd ännu bevarade porträtt,
ypperligt målade och mästerligt individualiserade. De
träffas i museerna i Berlin, Edinburgh, Wien
m. fl. st., men de flesta hänga i Florens’ samlingar,
bl. a. ett porträtt af Galilei. Efter Rubens,
Ant. van Dyck och Corn. de Vos var S. en af de
främste porträttmålarna under den flamska konstens
glansperiod. O. G-g.
Suttorina l. Sutorina, till större delen ofruktbar
landtunga i Herzegovina, skjuter ut i Adriatiska
hafvet, v. om Castelnuovo.
Suttung, en i nordiska myterna ofta omtalad jätte,
var son af Gilling (se d. o.) och hade i bot för
sin faders dråp af dvärgarna Fjalar och Galar (se
d. o.) erhållit den dyrbara skaldemjöden. Denna gömde
han på ett ställe, som heter Nitberg, och satte sin
dotter Gunnlad att vakta densamma. Huruledes Oden
ändock genom list kom i besittning af den ädla drycken
se Gunnlad. Th. W.
Sutur (Lat. sutura, söm, af suere, sy), anat. Se
Söm.
Suum cuique, Lat., hvar och en sitt, hvar och en hvad
honom tillkommer.
Suvalki. 1. Guvernement i Polen, mellan
Ostpreussen samt guvern. Kovno, Vilna och
Grodno. 12,550 qvkm. 606,573 innev. (1883),
i n. mest litaver, i s. polacker, i städerna
öfvervägande judar. Guvernementet, beläget på
den uralsk-baltiska landåsen, sluttar i n. till
Njemen och i s. till Bebrz’s träsktrakt. Omkr. 9/10
af arealen äro odlingsbara, och hufvudnäring
är åkerbruket. Skogsafverkningen är äfven af
betydenhet. – 2. Hufvudstad i nämnda guvernement, vid
Njemens biflod Itancza. 18,640 innev. (1882), deraf
hälften judar. Liflig gränshandel.
Suvanto l. Suvantola (egentl. lugn vatten mellan
tvänne forsar), Finsk mytol., förekommer som
variantnamn på Väinölä, Väinämöinens hem, hvarför
Väinämöinen kallas Suvantolainen, den i S. boende,
och Suvannon sulho, S:s unge man, fästman. Eljest
utgör S. ett bevis på att Väinölä, eller det dermed
liktydiga Kalevala, först betecknat Ladogas vestra
strandtrakter, ty der utbreder sig Vuoksen-elfven
till en större sjö, benämnd S., hvilken dock nu till
en stor del är uttorkad. O. G.
Suvenir, försvenskning af souvenir (se d. o.).
Suverän (Fr. souverain, af Lat. supremus, den
högste), subst. den högstrådande; regerande furste;
adj. högstrådande, oinskränkt. Jfr Suveränitet.
Suveränitet (Lat. suprema potestas), öfverhöghet,
maktfullkomlighet (jfr Suverän), tillkommer
staten dels i förhållande till andra stater, dels
i förhållande till dess egna medlemmar. I förra
fallet, eller i folkrättslig mening, sammanfaller
suveränitet med sjelfständighet och inbegriper
territorial höghet, rätt att med uteslutande
rätt förfoga öfver statsterritoriet (dominium)
och inom detsamma göra statens höghetsrättigheter
gällande (imperium), med derur härflytande
sjelfbestämningsrätt och rätt att vidtaga åtgärder för
sjelfständighetens bevarande. I förhållande till
statens egne medlemmar inbegriper suveränitet
högsta makt, makt att, om så behöfves, med tvång
göra sin vilja gällande mot hvarje samhällsmedlem
samt taga hans verksamhet eller egodelar i anspråk
för statsändamålet. För att denna makt skall kunna
göras gällande, fordras ett högsta statsorgan, som
bestämmer och leder hela statslifvet och står öfver
alla statsmedlemmar. Detta statsorgan (statsmaktens
högste utöfvare), som i sin ordning måste vara
maktfullkomligt, utan någon statsmyndighet öfver
sig, och hvilket såsom statsenhetens representant
inom staten tilllika utgör statens representant i
förhållande till andra stater, kallas i monarkiska
stater suverän, i republikanska den verkställande
maktens chef. Denna maktfullkomlighet, vare sig att
den gäller staten eller statsmaktens högsta utöfvare,
är emellertid icke absolut och kan icke häller utöfvas
godtyckligt. Staten är, för att icke tala om de
förhållanden, som tillhöra den sammansatta staten
(se Stat, sp. 382), i utöfningen af sin suveränitet
förbunden att ställa sig till efterrättelse de
ömsesidiga förpligtelser, som folkrättens allmänna
bud eller särskilda statsfördrag ålägga stater
i deras inbördes samfärdsel, likasom staten i
sina inre förhållanden förpligtas genom lagar,
hvilka icke må af den för ögonblicket makthafvande
brytas. Den suveränitet, som tillkommer statsmaktens
högste utöfvare, innebär icke häller någon obegränsad
makt. Såväl organisationen af den styrande makten
som dess innehåll och omfång hafva sin grund i
staten och äro beroende af dess författning. Det
allmänna föreställningssättet fäste förr vid begreppet
suveränitet egenskapen af oinskränkt furstemakt. Denna
förvexling af statsöfverhufvudets makt med hela
statsmakten, hvilken förvexling tillhörde det
kontinentala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
