Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svedelius, Vilhelm Erik - Swedenborg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framstående del i det rörliga intellektuella lif,
som då rådde inom studentkåren. Med saknad lemnade
han äfven derför Upsala, då han 1856 förflyttades
som professor i historia till Lund, men redan
1862 återvände han till Upsala som skytteansk
professor. Med varmt intresse egnade han sig
städse åt sitt lärarekall och visste att göra
sina föreläsningar högt värderade. Vid sidan af
denna verksamhet utöfvade han äfven ett betydande
vetenskapligt och literärt författareskap. Jämte
flere akademiska dissertationer och afhandlingar
i tidskriften Frey 1842–49 äfvensom i andra
publikationer utgaf han skrifterna: Om reductionen
af krono- och adeliga gods under kon. Carl X Gustafs
och kon. Carl XI:s regering (1849–51), Om statsrådets
ansvarighet. Afhandling i svensk statsrätt (1856),
Om historiska studier med afseende på de svenska
universiteternas ungdom (1857), Om konung Gustaf
den förste och hans tidehvarf, särdeles de tvenne
första s. k. dalkarlsupproren (i Vitt., Hist. och
Ant. akad:s handl. 1861), Om konung Gustaf II Adolfs
karaktersutveckling, särdeles under den tidigare
delen af hans lefnad (1862; 2:dra uppl. 1863), Stycken
ur Norges historia. Föreläsningar hållna i Stockholm
1866 (1866), Anteckningar för akademiska examina i
statskunskap. I–IV (1868–69; ny omarb. upplaga af
J. Fr. Nyström 1887 o. f.), Om nationsföreningar
och studentlif (1871; 2:dra uppl. 1881), Smärre
skrifter I–III (1871–88), Maria Stuart och
Elisabeth (1871–72), Om examina i statskunskap,
med särskildt afseende på nya graden (1872), Om
Finlands landtdagar och landtdagsordningen den 15
april 1869 (1872), Studier i Sveriges statskunskap. I,
Land och folk (1875), Inledning till Europas och
Amerikas statskunskap, I, II (1876), Om kulturen i
Norden. Föredrag (1884) m. fl. Efter hans död utkom
Representationsreformens historia h. 1–4 (1889). Såsom
talare hade S. ett stort rykte. Många af hans genom
sitt tankedjup värdefulla tal utgåfvos sedermera
på trycket. Bland dem må nämnas: Tal i anledning
af H. M. konung Oscar I:s uppstigande på thronen
(1844), Afskedsord efter slutade föreläsningar
i Upsala d. 10 maj 1856, Till konung Oscars minne
(1859), Till Gustaf Vasas minne (vid Utmeland d. 29
Sept. 1860), Till Carl XIV Johans minne. Tal vid
Carl Johans-förbundets högtidsfest i Upsala den
11 maj 1864, Tal vid aftäckningen af Gustaf Vasas
minnesvård i Vesterås den 6 juni 1864, Vid svenska
bibelsällskapets allmänna sammankomst 1874, Vid
svenska indelningsverkets 200-årsfest, 1882, och
hans bekanta Afsked från studenterna 1882. Äfven
såsom minnestecknare intager S. en framstående
rang. I Svenska akademiens handlingar finnas af
honom förträffliga biografier öfver K. A. Hagberg,
J. Upmarck-Rosenadler, Karl Piper, Erik Larsson
Sparre, Olaus Petri, Svante Sture, A. B. Horn och
G. K. von Döbeln äfvensom ett föredrag »till firande
af Birger jarls och Stockholms stads grundläggnings
600-åriga minne» 1866. Sin egen lefnadsskildring
har han gifvit i de efter hans död offentliggjorda
Anteckningar ur mitt
förflutna lif (1889–90). Från sin professur drog S. sig
tillbaka 1881. Många voro de offentliga förtroenden
och utmärkelser, som han erhöll. Sålunda kallades
han 1865 till ledamot af svensk-norska unionskomitén
samt var 1868–69 Upsala universitets rektor,
1872 promotor inom filosofiska fakulteten och 1874
dekanus i samma fakultet. År 1852 invaldes han som
medlem i »Samfundet för utgifvande af handskrifter
rörande Skandinaviens historia», 1858 i Vitterhets-,
historie- och antiqvitetsakademien, 1864 i Svenska
akademien och 1870 i Vetenskapsakademien. Till juris
hedersdoktor promoverades han 1879 vid Köpenhamns
universitets jubelfest. Icke blott såsom lärare
och vetenskapsman, utan äfven såsom menniska var
S. med sina många egendomligheter en intressant
personlighet. Af studenterna var han vördad och älskad
såsom den, hvilken städse förstod ungdomen och var
redo att i ord och handling gifva den sitt stöd. Han
afled i Upsala d. 26 Febr. 1889. Jfr V. Bergstrand,
»Vilhelm Erik Svedelius» (1889), och N. F. Sanders
inträdestal i Sv. akad. (i akad:s handl., 4:de d.,
för 1889).
Swedenborg, Emanuel, naturforskare,
mystiker, siare, föddes i Stockholm d. 29 Jan. 1688
samt var son af dåv. regementspastorn, sedermera
biskopen Jesper Svedberg och dennes första hustru,
Sara Behm. Det redan i hans barndom framträdande
anlaget för mystik synes hafva varit ett arf från
fadern. Såsom han sjelf berättat, voro från fjerde
till tionde lefnadsåret hans tankar oafbrutet
sysselsatta med religiösa föremål, och under sina
böner råkade han stundom i somnambult tillstånd och
uppenbarade saker, som förvånade hans föräldrar,
hvilka sade, att änglar talade genom honom. Han har
äfven berättat, att han i sin barndom icke haft någon
annan föreställning om Gud än såsom en – verldens
Skapare och Uppehållare – och att dogmerna om tre
gudomspersoner och om en vikarierande försoning för
honom varit främmande. Först senare inhemtade han
kännedom om den tidens systematiska teologi. Under
faderns ledning inhemtade han tidigt grundlig kunskap
i österländska och klassiska språk. Gossens mera
inåtvända riktning lemnade hos ynglingen rum för
en outsläcklig törst efter vetande om lifvets och
naturens företeelser, förenad med en okuflig lust
att praktiskt tillämpa allt hvad han lärt. Vid Upsala
universitet egnade han sig i början åt de klassiska
språkens och literaturens, sedermera förnämligast åt
matematikens och naturvetenskapernas studium. Då under
pesten 1710 den studerande ungdomen hoptals lemnade
Upsala och nästan all undervisning afstannade, företog
han en vetenskaplig resa till England, Holland,
Frankrike och Tyskland. 1714 återkom han till Sverige,
rikt utrustad med vetandets skatter. 1716–18 utgaf
han den första vetenskapliga tidskriften i Sverige,
»Daedalus Hyperboreus», som behandlade matematiska och
fysikaliska ämnen. 1716 hade han i Lund flere samtal
med Karl XII, som på grund af hans stora kunskaper och
praktiska duglighet utnämnde honom till e. o. assessor
i Bergskollegium och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
