Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sven Grade l. Grathe, konung i Danmark - Svenigorodka, stad i ryska guvernementet Kiev - Svenljunga, socken i Elfsborgs län, Kinds härad - Svennarum (Svenarum), socken i Jönköpings län - Svenneby. 1. Socken i Göteborgs och Bohus län, Qville härad - Svenneklassen. Se Adel, sp. 124 - Svennevad (Svinavad), socken i Örebro län, Sköllersta härad - Svenonius, Enevald - 1. Svensén, Karl Johan - 2. Svensén, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konung Valdemar den store), som dittills understödt
S., slöt sig derefter till Knut, och 1154 läto båda
hylla sig som konungar i Viborg. Dessutom förlorade
S. sin folkgunst, derigenom att han införde tyska
seder vid sitt hof och inom rättskipningen, och då
både ärkebiskop Eskil och Skjalm Hvides mägtiga ätt
gingo öfver till hans medtäflare, flydde han till
Tyskland 1154. Der fick han 1156 någon hjelp af
den sachsiske hertigen Henrik Lejonet, men det var
icke tillräckligt, och 1157 måste han sluta fred,
och riket skulle delas: S. skulle behålla Skåne
med Bornholm, under det att Knut fick öarna och
Valdemar hela Jylland. Men häri kunde S. ej finna
sig, och liksom han förut hade hyst den planen att
tillfångataga Valdemar och sätta honom i fängelse hos
sin svärfader, markgrefve Konrad i Meissen, beslöt han
nu att mörda bägge sina motkonungar vid ett gästabud,
som Knut tillställde i Roskilde (d. 9 Aug.). Det
lyckades honom att få Knut mördad, men Valdemar
undkom, ehuru sårad, till Jylland. S. följde efter
honom, men blef slagen och under flykten mördad af
en bonde d. 23 Okt. 1157 på Graaheden l. Gradeheden
(deraf hans tillnamn), s. v. om Viborg. S. hade
1152 äktat Edele (eller Adelheid), den ofvan nämnde
markgrefve Konrads dotter; hans dotter Luccardis
blef förmäld med hertig Berthold III af Meran.
E. Ebg.
Svenigorodka, stad i ryska guvernementet Kiev, vid
floden Tikitsj. Omkr. 11,400 innev.
Svenljunga, socken i Elfsborgs län, Kinds härad. Areal
4,377 har. 1,072 innev. (1889). S. bildar med Örsås,
Refvesjö, Redslared och Ullasjö ett konsistorielt
pastorat, Göteborgs stift, Kinds kontrakt.
Svennarum (Svenarum), socken i Jönköpings län, Vestra
härad. Areal 18,671 har. 1,983 innev. (1889). Annex
till Vrigstad, Vexiö stift, Vestra härads kontrakt.
Svenneby. 1. Socken i Göteborgs och Bohus län, Qville
härad. Areal 2,924 har. 1,216 innev. (1889). Annex
till Qville, Göteborgs stift, Vikornas södra
kontrakt. – 2. Socken i Skaraborgs län, Vadsbo
härad, Valla tingslag. Areal 1,485 har. 282
innev. (1889). Annex till Hjälstad, Skara stift,
Södra Vadsbo kontrakt.
Svenneklassen. Se Adel, sp. 124.
Svennevad (Svinavad), socken i Örebro
län, Sköllersta härad. Areal 19,445 har. 2,323
innev. (1889). S. utgör ett konsistorielt pastorat,
Strengnäs stift, Askers kontrakt.
Svenonius, Enevald, teolog och universitetslärare,
föddes d. 24 Dec. 1617 i Annerstads socken i Småland,
blef 1640 student i Åbo, 1647 filos. magister
derstädes och 1648 filos. adjunkt i Upsala. Återkommen
från en treårig studieresa i utlandet, utnämndes han
1654 till eloquentiae professor i Åbo. Han öfvergick
1660 till teologiska fakulteten såsom tredje teologie
professor, blef 1661 teol. doktor samt utnämndes 1665
till förste teologie professor. S. befordrades 1687
till biskop i Lund, men dog förr än han tillträdt
detta ämbete, d. 28 April 1688, i Åbo. – S. var den
dogmatiska ortodoxiens pålitligaste stödjepelare vid Åbo universitet
och invecklades derigenom i flere häftiga teologiska
tvister, i hvilka han ådagalade ej ringa formel lärdom
och skolastisk klyftighet. Då Johan Terserus 1662
utgifvit en förklaring öfver katekesen, skyndade
han sig att påpeka, att enligt hans mening några
satser i Terserus’ arbete voro stridande mot kyrkans
lära. Derigenom framkallades en skarp teologisk fejd,
som ledde till att Terserus först suspenderades
och 1664 afsattes. Likaså angrep S. Gezelierna med
anledning af deras predikoutkast och inblandade sig
i den af likartad anledning framkallade striden
mellan professorerna Miltopaeus och Bång. Hans
i disputationer utgifna, vidlyftiga skrifter
Gymnasium capiendae rationis humanae (1658–62),
Babylon magna ruens (1665–70), Artificum Delilae
mysticum (1671–73) och Apologeticus Dei, quod non
sit causa mali (1676–81) ansluta sig alla till den
herskande teologien, hvilken med alla skolastikens
vapen försvaras såväl mot katolicismen som mot
afvikande meningar bland protestanterna. Äfven
i sina predikningar, hvilka delvis äro tryckta,
kämpar han för en på det bokstafliga ordet bygd tro.
M. G. S.
1. Svensén, Karl Johan, riksdagsman, född
i Ålems socken i Kalmar län d. 26 Okt.
1823, öfvertog 1846 ett hemman i
Tveta socken. Riksdagsman för Aspelands
och Handbörds härad i Kalmar län i bondeståndet
1859–66, tillhörde han den afgjordt frisinnade
sidan inom detta stånd, der han vid 1862 och
1865 års riksdagar med framgång verkade
för höjande af qvinnans sociala ställning.
Inom Andra kammaren, der han för nämnda
härad var ledamot 1867–69 och 1876–83, var han
1868 en bland stiftarna af det nyliberala partiet,
men intog, liksom flertalet liktänkande från det
gamla bondeståndet, i början en kylig hållning
mot landtmannapartiet. Efter sitt återinträde i
riksdagen 1876 slöt han sig dock till detta, som
under mellantiden mera närmat sig hans egna åsigter.
Han verkade derefter ifrigt för en försäljning af
statens domän, i syfte att öka de sjelfständige
smärre jordegarnas antal, och gaf dermed indirekt
upphof till det omsider fattade beslutet att sälja
de smärre af dessa egendomar. Under sina sista år
var han sjuklig och ingrep ej så verksamt som förut i
riksdagslifvet, der han eljest flitigt användts inom
statsutskottet och andra utskott. Hans vigtigaste
politiska inlägg under dessa år var ett af Andra
kammaren två gånger, 1882 och 1883, bifallet
förslag om upphäfvande af kyrkomötets vetorätt.
Död d. 28 Sept. 1883.
2. Svensén, Emil, skriftställare, den föregåendes
son, född d. 2 Okt. 1850 i Tveta socken
i Kalmar län, blef 1875 student i Upsala och
1883 filos. kand. samt har sedan varit bosatt
i Stockholm. Redan som student egnade han
sig åt publicistisk verksamhet, och sedan har
han som föreläsare och skriftställare verkat i
strängt frisinnad anda med afgjord lutning åt
landtmannapartiet. I allmänhet upptagande sin
faders traditioner, har han särskildt fullföljt dem
i fråga om höjande af qvinnans ställning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
