Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk månadsskrift för fri forskning och allmän bildning, utgifven af C. Warburg 1864 i Göteborg - Svensk rätt. Se Nordisk rätt, sp. 1317 - Svensksund (F. Ruotsinsalmi), ett sund i finska skärgården, vid utloppet af Kymmene elf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hebréerna före babyloniska fångenskapen», och
»Medeltidens magi») samt Carl Snoilsky (Sånger
af Béranger, öfvers. af Sven Tröst) m. fl.
B. L.
Svensk rätt. Se Nordisk rätt, sp. 1317.
Svensksund (F. Ruotsinsalmi), ett sund i finska
skärgården, vid utloppet af Kymmene elf, mellan de
s. k. Svensksunds-öarna Majansaari, Kojromsaari och
Tjutinensaari samt flere smärre holmar. Sundet är
ryktbart genom tvänne vid detsamma under finska
kriget 1788–90 utkämpade sjödrabbningar. – Det
första slaget vid S. egde rum d. 24 Aug. 1789. Den
svenska skärgårdsflottan hade i Juni s. å. utlupit
från Sveaborg under anförande af öfveramiralen
K. A. Ehrensvärd och lagt sig för ankar vid S. För att
fördrifva denna eskader ur dess gynnsamma ställning på
farleden mellan Fredrikshamn och fästningen Svartholm
uppgjordes å ryska sidan följande anfallsplan:
ryska flottan fördelades i tvänne afdelningar, af
hvilka den ena, den s. k. Aspöeskadern, bestående
af 29 större och mindre fartyg under amiral Kruse,
skulle gå s. om Kutsalö och Kyrkogårdsön för att
i ryggen anfalla den vid S. i en linie utbredda
svenska flottan. Den andra afdelningen, ryssarnas
hela återstående skärgårdsflotta om 78 fartyg,
kommenderad af prinsen af Nassau, skulle, kommande
från Fredrikshamn, angripa fiendens front. Mot
denna plan uppgjorde Ehrensvärd en motplan, gående
ut på att medelst starka försänkningar i sunden
afstänga Fredrikshamnseskadern samt tillbakaslå
Kruses styrka. Gustaf III, som i början var ombord
på flottan, gaf emellertid ej förrän i sista stund
sitt medgifvande till försänkningarnas verkställande,
hvarför dessa ej hunno utföras med nödig omsorg. Efter
att till deras försvar hafva lemnat 2 galérer och 11
kanonslupar seglade Ehrensvärd Aspöeskadern ett stycke
till mötes samt lade sig mellan holmarna Kråkskär
och Sandskär. Hans styrka bestod af 1 fregatt, 1
hämenma, 6 turunina, 3 udenma, 1 pojanma, 3 galérer,
12 kanonslupar, 1 skonare, 1 halfgalér samt 7
barkasser. Kl. 1/2 10 f. m. d. 24 Aug. kom Aspöeskadern
inom håll, och kort derefter var kanonaden allmän. På
grund af svenskarnas starka koncentrerade artillerield
och farvattnets trånghet, som hindrade ryssarna att
uppsluta med flyglarna, ledo de sistnämnde stora
förluster, och då Nassaus ifrigt väntade eskader
ej hördes af, måste de omkr. kl. 4 e. m. draga sig
tillbaka. Hufvudstyrkan under Nassau hade emellertid
vid middagstiden hunnit fram till sunden och genast
börjat undanrödja försänkningarna. För att hindra
detta arbete nedsändes af Ehrensvärd en turunma, men
denna råkade på grund. Först emot kl. 7 e. m. lyckades
det ryssarna att genombryta sunden. På konungens
uttryckliga befallning nödgades då Ehrensvärd upptaga
striden med den nära tredubbelt starkare, med friskt
manskap försedda fienden. Utgången af denna kamp var
redan på förhand gifven. Vid 9-tiden måste svenskarna
slå till reträtt; förföljelsen varade till kl. 2
följande morgon, då flottan nådde Lovisa och lade
sig i skydd af fästningen Svartholm.
Svenskarnas förlust var stor. Chefsfartyget, turunman
Björn Jernsida, sprang i luften; 2 andra turunmor,
1 hämenma och 1 fregatt blefvo tagna, 1 kanonslup
skjuten i sank. Dessutom måste man uppbränna 1
galér samt 8 transportfartyg, 2 sjukfartyg och
6 chefsjakter, hvilka lågo i Kymmeneviken. Till
omkr. 1,350 man uppgick förlusten i döda, sårade och
fångna (utom 500 sjuka, som qvarlemnats på en holme);
ryssarnas förlust beräknas till 1,010 man. Ehuru
Ehrensvärd efter slaget med skäl kunde säga konungen,
att denne icke mer egde någon skärgårdsflotta,
gaf Gustaf den tappre, men olycklige fältherren
svärdsordens stora kors, som endast instiftats
till belöning för segrande fältherrar. En följd af
nederlaget vid S. var den att svenska landthären måste
draga sig tillbaka till Aborrfors, bakom Kymmene elfs
vestra utlopp. – Det andra slaget vid S. utkämpades
d. 9 och 10 Juli 1790. Efter »Viborgska gatloppet»
(d. 3 Juli) förenade sig den svenska skärgårdsflottan
d. 5 Juli vid Svensksund med en af K. O. Cronstedt
kommenderad eskader, som förut förgäfves sökt bryta
sig väg till den instängda hufvudstyrkan. Gustaf
III, hvilken äfven denna gång befann sig ombord på
skärgårdsflottan, beslöt derefter att vid S. afvakta
fienden, emedan man der med fördel kunde försvara
sig, från hvilken sida man än anfölles. För att
observera en möjligen från Fredrikshamn kommande
styrka framsköts åt detta håll ett avantgarde af 1
turunma, 1 galer samt 33 kanonslupar och kanonjollar,
hvilka sedan ryckte fram till hufvudlinien. Först
d. 8 Juli visade sig ryska skärgårdsflottan under
prinsens af Nassau befäl och då på den motsatta åt
Svartholm gående farleden. Säker på sin framgång,
hade prinsen af Nassau bestämt drabbningen till
följande dag, kejsarinnans kröningsdag, och lade
sig derför tillsvidare för ankar. Tidigt på morgonen
d. 9 Juli ordnades den svenska flottan. Centern med
l brigg, 2 hämenma, 2 udenma och 15 galérer under
öfverstelöjtnant v. Stedingk låg tvärs öfver farleden,
mellan holmarna Kråkskär och Sandskär; högra flygeln,
bestående af 40 kanonslupar och 15 jollar, under
öfverste Törning, låg i rät vinkel mot hufvudlinien
mellan Kråkskär och Musalaön; venstra flygeln, 37
kanonslupar och 15 jollar, under öfverstelöjtnant
Hjelmstjerna, sträckte sig från Sandskär till holmen
Läkmäsari. Den bakom liggande reserven utgjordes
af 1 turunma, 1 galer, 6 kanonbarkasscr och 4
kanonslupar jämte mörsareslupar, som lades bakom
Sandskär. Besättningsstyrkan uppgifves till 14,000
man. Transportflottan var förankrad i Kymmeneviken,
vid Högforsholmen. Högsta befälet i slaget fördes af
konungen; näst under honom kommenderade Cronstedt
såsom flaggkapten. Ryska flottan bestod enligt en
uppgift af 8 fregatter, 6 chebecker, 22 hel- och
8 halfgalérer,2 briggar, 14 galioter, 16 kuttrar
och mörsarefartyg, 3 flytande batterier och 80
kanonslupar med i allt 18,500 man. I tre kolonner,
sedermera utvecklade till centern och flyglarna,
avancerade den mellan Musalaön och Läkmäsari. Kl. 1/2 10
f. m. började striden under sydvestlig vind.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
