Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 15. Socker - Tengström / 1027-1028 (1891) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Minskningen är oafbruten och betydande. Öfver hufvud
är äktenskapsfreqvensen f. n. (1891) mycket låg, i
synnerhet i de tidigare åldrarna. Af folkmängden inom
nedanstående åldrar i S. år 1880 utgjorde procenten
af gifta, jämfördt med (vestra) Europa i medeltal:

		Bland männen.		Bland qvinnorna.
I åldern		Sverige.	Europa.	Sverige.	Europa.
15–20	år	0,0	0,2	1,1	3,4
20–25	»	7,6	11,8	17,6	31,6
25–30	»	40,0	49,3	47,7	62,5

Inom högre åldrar utjämnar sig förhållandet
till vårt lands fördel. Medelåldern vid inträde i
första giftet är f. n. i S. för mannen 28,4 år och för
qvinnan 26,9 år, för omgifte resp. 45,5 och 41,0 år.
Antalet omgiften är i Sverige alldeles ovanligt ringa.

Antalet födda. På hvarje tusental af medelfolkmängden
var årliga antalet lefvande födda:

Åren	Hela antalet.	Äkta.	Oäkta.
1751–1800[1]	33,8	32,6	1,2
1801–1840	32,6	30,4	2,2
1841–1860	32,0	29,2	2,8
1861–1880	30,9	27,8	3,1
1881–1890	29,0	26,0	3,0

Antalet födda öfver hufvud samt antalet äkta
födda har alltså befunnit sig i ett oupphörligt
nedgående. Emellertid låter sig tämligen
säkert bevisa, att detta icke skett på grund af
nedsättning i fruktsamheten, hvilken i stort sedt
har förblifvit konstant, utan är förhållandet
att tillskrifva den redan påvisade minskningen i
äktenskapsfreqvensen. Antalet oäkta födelser steg
starkt under århundradets förra hälft, men under
de sista årtiondena är stegringen mindre och kan i
det närmaste förklaras genom det stigande antalet af
ogifta inom befolkningen. – Jämfördt med öfriga land
i (vestra) Europa är fruktsamheten i S. ungefärligen
normal (30 äkta födelser årligen pr hundra hustrur i
åldern före 45 år), men antalet födda blir dock ringa
(29 pr tusen innev, mot i vestra Europa i medeltal 33)
till följd af äktenskapens fåtalighet. Antalet oäkta
födda är proportionsvis mycket högt i S., men äfven
denna abnormitet låter till största delen förklara
sig genom den ringa äktenskapsfreqvensen. – Antalet
dödfödda (27,4 pr tusen födde) är lågt, men antalet
flerbörder mycket högt: af ett tusen föderskor
födas i medeltal 1,015 barn (lefvande och dödfödda),
mot t. ex. i Norge 1,012.

Dödligheten i S., i det hela och inom fyra
större åldersgrupper, framgår af följande tabell,
som upptager årliga antalet aflidna pr tusen af
medelfolkmängden inom hvarje grupp för sig, eller de
s. k. dödstalen.

		Inom åldern
Åren	Hela folkm.	0–10 år.	10–20 år.	20–50 år.	öfver 50 år.
1751–1800	27,8	54	7	12,5	51
1801–1840	25,4	42	5,5	13	54
1841–1860	21,2	36	5	10	48
1861–1880	19,2	33	4,5	8,5	42
1881–1890	17,0	28	4,3	7,5	35

Minskningen är inom alla grupper nära nog oafbruten
och i det hela att anse såsom högst betydlig. Från den
första perioden till den sista utgör nedsättningen,
i runda tal, för dödligheten i det hela 40 proc.,
för den yngsta åldersgruppen nära 50 och för de tre
öfriga omkr. 30–40 proc. Högst få, om ens något land
i Europa, kunna förete en så glädjande förbättring
i dödlighetsförhållandena som Sverige. Öfver hufvud
är dödligheten numera i S. lägre än i alla andra
europeiska land med undantag af Norge, och äfven
det afstånd, som ännu skiljer S. från Norge i detta
hänseende, har under senare tider blifvit betydligt
förminskadt. För jämförelsens skull må anföras
följande ungefärliga dödstal för Sverige och för Norge
samt för vestra Europa i dess helhet. Dödstalen utgöra
i pro mille

I åldern		Sverige.	Norge.	Vestra Europa.
0–10	år	28	25	48
10–20	»	4,3	4,5	5
20–50	»	7,5	8	10,5
öfver 50	»	35	38	45

I åldrarna mellan tio och femtio år står S. alltså
redan fördelaktigare än Norge; i synnerhet gäller
detta för qvinkönets vidkommande, (S:s företräde inom
den högsta åldersgruppen är deremot endast skenbart,
såsom framkalladt af Norges större folkmängd inom de
allra högsta åldrarna.) För befolkningen i dess helhet
utgör dödstalet i Sverige 17,0 pro mille, i Norge
16,7 och i vestra Europa i allmänhet 24 pro mille.

En särskild uppmärksamhet plägar egnas dödligheten
inom första lefnadsåret. Förbättringen härutinnan
är i S. ännu skarpare än i någon af de större
åldersgrupperna här ofvan. Af samtliga lefvande födda
afledo under senare hälften af förra årh. fullt 20
proc. före uppnådda ett års ålder; under 1880-talet
har denna siffra nedgått till omkr. 11 proc. För
Norge är motsv. siffra något under 10 proc., för
andra land betydligt högre, i Sydtyskland (maximum)
inemot 30 proc.

Dödligheten är i S. ovanligt mycket högre bland den
ogifta befolkningen än bland den gifta. Årstidsvis
räknadt är dödssiffran lägst i Aug. och Sept. (19
proc. under årsmedeltalet) och högst i April
(15 proc. öfver årsmedeltalet). Dödsfall af
olyckshändelser och brott uppgå till omkr. 2,000
årligen, hvaraf mer än hälften plägar utgöras af
drunknade. Sjelfmordsfreqvensen har stigit starkt
sedan förra årh., eller från mindre än 20 pr en
million innev, åren 1776–80 till numera öfver 100
pr million.

Återstående medellifslängden vid födelsen utgjorde,
enligt 1870-talets dödlighetsförhållanden, för mankönet
45,3 och för qvinkönet 48,6 år. Af tio tusen födda
barn uppnådde 7,215 tjugu års ålder, 6,221 fyrtio
år, 5,587 femtio år, 4,695 sextio, 3,256 sjuttio,
1,322 åttio, 138 nittio och 1 hundra år.

Kön och åldrar. Mot hvarje tusental män funnos i
S. år 1748 ej mindre än 1,136 qvinnor, den största
missproportion härutinnan, som
i ett europeiskt land iakttagits. Genom en stadig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>