Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverige, konungarike
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sanning styrka och befordra, vrångvlsa och orätt hindra
och förbjuda, ingen förderfva eller förderfva
låta till lif, ära, personlig frihet och välfärd,
utan han lagligen förvunnen och dömd är, och
ingen afhända eller afhända låta något gods,
löst eller fast, utan ransakning och dom, i den
ordning Sveriges lag och laga stadgar föreskrifva;
ingens fred i dess hus störa eller störa låta; ingen
från ort till annan förvisa; ingens samvete tvinga
eller tvinga låta, utan skydda hvar och en vid en
fri utofning af sin religion, såvidt han derigenom
icke störer samhällets lugn eller allmän förargelse
åstadkommer. Konungen late en hvar blifva dömd af den
domstol, hvarunder han rätteligen hörer och lyder»
(16 § R. F.). Konungens domsrätt utöfvas af Högsta
domstolen, i hvars beslut konungen personligen eger
deltaga med två röster. Konungen eger, efter Högsta
domstolens hörande, genom beslut i statsrådet i
brottmål göra nåd, mildra lifsstraff samt återgifva
ära och till kronan förverkadt gods, men den dömde
har rätt att välja mellan nådens mottagande och
straffets undergående. Konungen eger att i statsrådet
utnämna infödda svenska män till alla de ämbeten och
tjenster inom riket, hvarå konungen utfärdar fullmakt,
samt till lärarebefattningar vid universiteten och
vid andra inrättningar för vetenskap eller konst,
med undantag af teologiska, äfven utländska män, som
tillhöra den rena evangeliska läran, hvarjämte han i
militära ämbeten, dock ej till fästningskommendanter,
må nyttja utländingar af sällsynt skicklighet,
och skall han vid alla utnämningar fästa afseende
endast vid förtjenst och skicklighet, men icke
vid börd. I allmänhet kunna statens ämbeten,
med undantag af sådana, som äro presterliga eller
förenade med skyldigheten att undervisa i kristendom,
och i visst fall äfven statsrådsbefattningar,
tilldelas ej allenast anhängare af statskyrkan,
utan äfven bekännare af annan kristen lära äfvensom
af den mosaiska. Konungen eger naturalisera
utländingar i enlighet med särskild lag. Alla
domare äfvensom andra ämbets- och tjenstemän med
undantag af vissa i grundlagen särskildt uppräknade
s. k. förtroendeämbetsmän kunna ej annorlunda än
efter ransakning, och dom afsättas. Riksdagen,
fördelad på tvänne kamrar, representerar svenska
folket. Första kammarens ledamöter utses för en tid
af nio år af landstingen och stadsfullmäktige i de
städer, som ej i landsting deltaga. Hvarje dylik
valkorporation väljer efter folkmängden inom
sitt område en riksdagsman för hvarje fullt tal af
30,000 och, om folkmängden ej uppgår till 30,000,
ändock en riksdagsman. Valen ske, då ledighet uppstår
eller konungen förordnat nya val. Valbara äro män,
som uppnått 35 års ålder samt ega och minst tre år
näst före valet egt fastighet taxerad till minst
80,000 kronor eller ock under nämnda tid skattat
och fortfarande skatta för minst 4,000 kronor årlig
inkomst af kapital eller arbete. Andra kammarens
ledamöter väljas för tre år i sender. Å landet
utses för hvarje domsaga en riksdagsman, men har
domsaga större folkmängd än 40,000, delas den i två
valkretsar, som hvardera välja en riksdagsman. Hvarje
stad, som har 10,000 innevånare eller mera, bildar
en valkrets och utser en riksdagsman för hvarje fullt
10,000-tal. Öfriga städer sammanslås till valkretsar,
hvilka innehålla minst 6,000, högst 12,000 innevånare,
och som utse en riksdagsman hvar. Valrätt till
andra kammaren tillkommer inom den kommun, der han
bosatt är, kommunalt röstberättigad man, hvilken eger
eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på
landet eller i stad taxerad till minst 1,000 kronor
eller för lifstid eller minst fem år arrenderar
jordbruksfastighet taxerad till minst 6,000 kronor
eller skattar till staten för minst 800 kronor årlig
inkomst. Val verkställas inom September månads utgång
näst före början af de tre år, för hvilka valen gälla,
samt dessutom då konungen förordnar nya val eller
eljest riksdagsman afgår före utgången af de tre år,
för hvilka han valts. Valen ske omedelbart i stad, som
har att ensam välja, medelbart i öfriga valkretsar,
om ej omedelbart valsätt särskildt beslutes. Valbara
äro män, som uppnått 25 års ålder samt ega valrätt
inom den kommun eller någon af de kommuner, för
hvilka de väljas. Endast Andra kammarens ledamöter
uppbära arvode. Kamrarna ega i alla frågor lika
behörighet, hvarvid dock märkes, att anslagsfrågor,
i hvilka kamrarna stannat i olika beslut, afgöras
genom gemensam omröstning. Riksdagen sammanträder
d. 15 Januari hvarje år till lagtima möte, konungen
dock obetaget att sammankalla urtima riksdagar
emellan de lagtima. Beskattningsrätten tillkommer
riksdagen allena. Sedan statsverkets behof blifvit
af hvarje lagtima riksdag pröfvade, ankommer det på
riksdagen att en deremot svarande bevillning sig
åtaga samt att tillika fastställa huru särskilda
summor deraf skola till särskilda ändamål användas
och dessa summor under bestämda hufvudtitlar uti
riksstaten anslå. Riksbanken och Riksgäldskontoret
stå under riksdagens garanti och vård samt förvaltas
af de fullmäktige den utser. Riksdagens samtycke
erfordras för upptagande af lån. Riksdagens
konstitutionsutskott granskar statsrådsprotokollen
och kan med ledning af dessa ställa försumligt
statsråd under tilltal inför riksrätt. Riksrätten
dömer den anklagade, om han befinnes brottslig,
efter allmän lag och särskild ansvarighetslag för
statsrådets ledamöter. Konstitutionsutskottet kan ock
utan att anklaga för brott inför riksdagen anmäla,
att statsrådets ledamöter eller en eller flere af dem
icke iakttagit rikets sannskyldiga nytta eller att
någon föredragande icke med oveld, nit, skicklighet
och drift sitt ämbete utöfvat, uppå hvilken anmärkning
riksdagen kan, om den finner rikets väl det kräfva,
hos konungen skriftligen anmäla sin önskan att han
ville ur statsrådet och från ämbetet skilja den eller
dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord. De mest
betydande tvistefrågorna såväl inom teori som praktik
inom den svenska statsrätten torde vara gränserna för
konungens ekonomiska lagstiftningsmakt samt riksdagens
befogenhet i anslags och bevillningsfrågor. Jfr
Riksdag.
Den svenska statsförvaltningen är delad i sju
hufvudgrenar, hvar och en under sitt särskilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
