Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Symbolik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
symfonier äro de första, som visa en bestämdare,
individuelt olikartad fysionomi. Denna individualitet
är ännu mera förherskande hos Beethoven, hvars nio
symfonier äro ej blott det högsta i sitt slag,
utan tillika märkestenar inom en verldsprocess
i smått, en verklig mikrokosm, fylld af den mest
sublima skönhet och det mest universella, djupa
och rika själsinnehåll, som slutligen till och med
gick utöfver symfoniens instrumentala natur och
tog kören till hjelp (nionde symfonien, hvilken
gifvit upphof till s. k. symfonikantater eller
odesymfonier, sådana som Mendelssohns »Lobgesang»
och Davids »Le désert»). Efter Beethoven har
symfonien upplefvat en rik efterblomstring
under mästare sådana som Schubert, Schumann,
Spohr, Mendelssohn, Raff, Rubinstein, Brahms,
Volkmann, Cowen, Dvorzak, Sgambati, Gade,
Svendsen, Berwald, Norman m. fl. Derjämte har
med utgångspunkt i Beethovens musik af mera
målande slag (pastoralen) uppkommit en riktning,
programsymfoni eller symfonisk dikt, hvilken,
småningom sönderbrytande den symfoniska formen,
går ut på att musikaliskt illustrera ett bestämdt
program, ett motto, en poetisk tanke, en yttre eller
inre tilldragelse (Berlioz, Liszt, Saint-Saëns).
A. L.
Symfys (Grek. symfysis, af syn, tillsammans, och
fyesthai, växa), anat., ursprungligen namn på hvarje
förening mellan djurkroppens ben, men numera vanligen
benämning blott på det slags benförening, som eger
rum medelst brosk. En sådan kallas uttrycksfullare
synkondros (af kondros, brosk). Sådana föreningar
medgifva en viss minimal rörlighet mellan benen, men
äro mycket fastare och stelare än ledgångar. Flere
symfyser finnas i menniskokroppen. t. ex. mellan
de flesta ryggkotornas kroppar, mellan båda
höftbenen i deras främre medellinier m. fl.;
det är den sistnämnda, som företrädesvis kallas
symfys (symphysis pubis), på svenska blygdfogen.
G. v. D.
Symmachi (Grek. symmachia, vapenförbund, af
syn, tillsammans, och mache, strid) kallades
hos forntidens greker en sammanslutning af flere
stater till gemensamt försvar eller gemensamt
krigsföretag. Den mäktigaste af de i symmachien
deltagande staterna innehade dervid hegemonien (se
d. o.) eller ledningen af krigsangelägenheterna,
stundom äfven förvaltningen af de för kriget afsatta
penningemedlen och öfver hufvud ett stort inflytande
på förbundets utrikespolitik. En symmachi var
redan i den heroiska tiden de grekiske furstarnas
och staternas sammanslutning under Agamemnons
öfverbefäl, för utförande af kriget mot Troja. Den
äldsta betydande symmachien i den historiska tiden
var den peloponnesiska, inom hvilken ledningen
tillhörde Argos, tills det under senare delen af
6:te årh. f. Kr. undanträngdes af Sparta. Under
perserkrigen, då Sparta trädde i spetsen för det
samfällda nationalförsvaret, utsträcktes dess symmachi
äfven till öfriga delar af Grekland. Men då kriget
mot perserna till stor del måste utkämpas till sjös
och Sparta på detta område icke kunde mäta sig med
Athen, blef följden, att en stor
del af öarna och sjöstäderna, hvilka dessutom
voro missnöjda med spartanernas öfvermodiga,
uppträdande, öfvergaf Spartas vapenförbund och
anslöt sig till Athen (omkr. 477 f. Kr.). Genom
en 445 f. Kr. afslutad fred erkände Athen och
Sparta hvarandra såsom hufvudmakter inom hvar
sin symmachi. Rivalitetsförhållandet mellan de
båda hufvudstaterna ledde till utbrottet af det
peloponnesiska kriget, och detta medförde år 404
f. Kr. krossandet af Athens makt samt upplösning
af dess symmachi. Omkr. 377 f. Kr. kunde likväl
Athen upprätta en ny symmachi, hvilken till
och med Sparta omsider nödgades erkänna. En ny
farlig medtäflare fick Sparta i Thebe, hvilket
sedan längre tid tillbaka varit den ledande bland
Beotiens städer och under Epameinondas’ snillrika
ledning utsträckte sitt vapenförbund öfver en stör
del af det öfriga Grekland. Slagen vid Levktra
och Mantineia samt återställandet af Messeniens
sjelfständighet medförde den spartanska symmachiens
upplösning. Men äfven Thebe såg sig kort efter
Epameiuondas’ död åter inskränkt till Beotien. Numera
fanns ingen grekisk stat, som egde inflytande nog
för att kring sig samla de öfriga till gemensamt
afvärjande af utifrån hotande faror. De under
Greklands sista frihetsstrider mot macedonerna och
romarna verksamma setoliska och achaiska förbunden
(se Aetoler och Achaeer) voro till hela sin
inrättning väsentligen olika de äldre symmachierna.
A. M. A.
Symmachus, Quintus Aurelius, romersk talare, en
af det hedniska partiets siste och mest lysande
förkämpar, erhöll sin uppfostran i Gallien samt var
373 prokonsul i Afrika och 391 konsul. På grund
af sin stora rikedom, sin ädla karakter och de
höga ämbeten han beklädde (han var bl. a. äfven
pontifex) blef S. den hedniska senatens målsman
gent emot de kristne kejsarna vid deras angrepp
på Roms gamla statsreligion. Af hans tal finnas nio
fragment. Dessutom eger man en af hans son i 10 böcker
gjord samling af hans bref och ämbetsskrifvelser, af
hvilka de förra till formen nära efterbilda Plinius
d. y:s arbeten. En kritisk upplaga af S:s skrifter
utgafs af Seeck i »Monumenta Germaniae historica»
(1883).
Symmachus, påfve 498–514, bördig från Sardinien, blef
icke enhälligt vald, utan erhöll till medtäflare en
af ett starkt bysantinskt parti uppsatt motpåfve,
Laurentius. På den synod, som år 501 samlades för
stridens utjämnande, fattades det vigtiga beslutet,
att ingen makt utom Gud kunde döma en påfve. Sjelfva
tvistefrågan afgjordes dock ej förrän 505 eller 506,
då kejsar Teoderik tvang Laurentius’ parti att utrymma
de kyrkor, som det tagit i besittning.
Symmetri (Grek. symmetria) kallas den yttre
överensstämmelsen mellan olika delar af ett helt. Se
Evrytmi. – Matem., det förhållande, hvari symmetriska
storheter stå till hvarandra. Två rumsstorheter sägas
vara symmetriska, om de kunna så placeras på ömse
sidor om ett plan (symmetriplanet), att mot hvarje
punkt af den ena storheten svarar en punkt af den
andra, så beskaffad, att de båda punkternas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
