Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Taffelmusik ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då Cook besökte ön, var Oberea undanträngd, och
usurpatorn antog snart derpå, af egendomlig anledning,
namnet Pomare (»hostans natt»), hvilket sedan
burits af den kungliga värdighetens innehafvare. Om
öns tvungna underkastelse under Frankrike samt om
befolkningen och missionen se Sällskapsöarna.
Tahiti-dialekten, ett bland de tidigast kända af
de polynesiska språken (se d. o.), tillhör den
(talrikare) afdelning af dessa, som har l, men icke
r, samt h, men icke s, och karakteriseras särskildt
genom saknad af n (ng), och, liksom Hawaiidialekten,
öfvergång af k till blott stämbandsexplosiva
(spir. lenis). Tahiti-dialekten talas på
Sällskapsöarna. Öfversättningar af några bibelböcker
och en del arbeten för den första undervisningen
utgöra hela literaturen. H. A.
Tahmâsp, persiska regenter. Se Persien, sp. 1097 o. f.
Tahmâsp-kuli-kan, »Tahmasps (den dåv. persiske sjahen)
tjenares förman», kallade sig Nadir, innan han
1736 bemäktigade sig sjah-värdigheten (se Persien,
sp. 1098–99).
Tahuata. Se Marquesas-öarna.
Tai, thai (taifolken), är såväl det etnografiska
som det egna inhemska namnet på den folkstam,
hvilken utgör hufvudmassan af Siams innevånare
och utom dess gränser är bofast på Malakka,
i norra och östra Birma samt angränsande delar
af sydvestra Kina. Af sina grannar birmaner och
kineser kallas de sjan (shan, shyan), ett namn,
som anses härstamma från sanskritordet schjâma,
»mörkfärgad», och vara ursprunget till den europeiska
formen Siam. Tillhörande den indokinesiska eller
(enl. Peschel) malajokinesiska grenen af den
mongoliska rasen (se d. o.), ega taifolken alla
de för denna ras utmärkande fysiska kännetecken
och bekänna sig i religiöst hänseende till
buddhaismen. Men den kultur denna religionsform
medför har blott hos de egentlige siameserna, hvilka
sjelfva kalla sig thai (»fria»), slagit fastare
rot, medan öfriga hithörande stammar ännu qvarstå
på en mer eller mindre halfvild ståndpunkt. Så
vidt de hittills äro kända, delas taifolken i 5
stammar: 1) de egentl. siameserna, i södra Siam;
2) lao (se d. o.), i norra Siam; 3) birma-sjan
(Eng. shan of Burma), dels i två större enklaver
i norra Birma, dels i östra Birma mellan Saluen-
och Mekong-flodernas öfre lopp med lao till grannar
i s. och i n. sammanhängande med 4) tai-mau (-mow),
tai-khe eller kina-sjan i sydvestra Junnan; 5) khamti,
omkring gränsen mot Tibet mellan Kinsja-floden och
Brahmaputras östligaste lopp. Dessutom är en del af
Assams innevånare ursprungliga taistammar, hvilka nu
till språk och religion fullständigt hinduiserats,
medan deras egen dialekt, ahom (= assam?), nyttjas
blott som heligt språk af de få prestfamiljer, som
ännu hålla fast vid buddhaismen. Några forskare
räkna också urinnevånarna i vissa andra delar
af sydvestra Kina, de s. k. miao-tse (se d. o.),
till taifolken. Blott för siameser och lao kan det
ungefärliga antalet beräknas, till nära 4 mill. I
språkligt hänseende bilda dessa folk en enhetlig,
isolerad grupp af de s. k. enstafviga (stundom, med orätt,
kallade, formlösa) språken, men endast siamesiskan har
utbildats till literaturspråk och blifvit närmare
bekant (jfr Siamesiska språket). För de öfriga
har man endast några obetydliga ordsamlingar. Se
Garnier: »Exploration de Mekong» (1872).
H. A.
Taifun. Se Tyfon.
Tai-Juen. Se Sjan-si.
Taikun. Se Japan, sp. 1066.
Taillandier [tajangdie’], René Gaspard Ernest,
fransk universitetslärare och skriftställare, känd
under namnet Saint-René Taillandier, f. 1817 i
Paris, gjorde efter aflagda akademiska examina (1839)
en längre resa till Tyskland samt idkade studier
i Heidelberg och München. Efter sin återkomst till
Frankrike (1841) förestod han professuren i fransk
literatur vid högskolorna i Strassburg (s. å.) och
Montpellier (1843), der han blef ord. professor
1846. Sedermera, kallades han att förestå professuren
i poesi vid högskolan i Paris (1863) och utnämndes
till professor i fransk vältalighet 1868. Några år
(1870–72) tjenstgjorde han som generalsekreterare
i undervisningsdepartementet, men frånträdde
denna befattning för att uteslutande egna sig åt
lärarekallet och vetenskapliga sysselsättningar. Död i
Paris 1879. Han var ledamot af Franska akademien sedan
1873. – Både som universitetslärare och författare
har T. utöfvat ett särskildt inflytande. Han var
nämligen en bland dem, som varmt ifrade för att
i Frankrike sprida kännedom om främmande land,
företrädesvis Tyskland och grannstaterna. Han
författade, utom en mängd uppsatser i »Revue des
deux mondes», Histoire de la jeune Allemagne,
études littéraires (1849), Études sur la révolution
en Allemagne (1853), Allemagne et Russie, études
historiques et littéraires (1856), Littérature
étrangère, écrivains et poètes modernes (1861),
Dix ans de l’histoire d’Allemagne (1875), Le roi
Léopold et la reine Victoria (1878) m. fl. Icke mindre
betydelsefulla, ehuru ur helt annan synpunkt, äro
hans arbeten om Frankrike, t. ex. Corneille et ses
contemporains (1864), Le général Philippe de Ségur,
sa vie et son temps (1875), Les rénégats de 89,
souvenirs des cours d’éloquence à la Sorbonne (1877)
m. fl. J. M-r.
Taille [taj, talj], Fr. (egentl. tillskärning). 1.
Kroppsställning, växt, lif (bålen mellan skuldrorna,
och midjan). – 2. Graveringsk., stick; taille-douce
[-dous], kopparstick; t. dure [dyr], stålstick. –
3. Musikt., tenor; basse-taille [bass-], 2:dre tenor,
bariton. – 4. La taille var den förnämsta af det gamla
(för-revolutionära) Frankrikes skatter. Den var dels
personlig, dels en grundskatt. Från den förra voro
de två högre stånden (adel och presterskap) helt
och hållet befriade. För sina skogar, parker, ängar
och vinberg betalade de adlige och andlige ingen
taille, hvarjämte de egde rätt att fritaga från all
taille en viss, ganska betydlig del af den öppna
jord de sjelfve brukade (deras utarrenderade jord var
deremot i allmänhet underkastad taille). Den summa,
som la taille öfver hela riket skulle inbringa, var
en gång för alla fixerad. Ju större de undantag voro,
som de två högre stånden åtnjöto, dess tyngre drabbade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
