Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Talleyrand ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tallstrunt, gemmae pini, farmak., kallas de
torkade, outvecklade topp- och grenknopparna af den
vanliga tallen, Pinus sylvestris L. De böra insamlas
tidigt på våren, medan ännu det hartsöfverdrag,
som omgifver knoppfjällen, sitter qvar. I detta
skick hafva dessa knoppar en längd af omkr. 2
cm. och en kägellik form, visande i det gulaktiga
hartsöfverdraget endast spetsarna af de ljusbruna
knoppfjällen, hvaremot drog, som äfven visar uddarna
af de i börjande utveckling stadda gröna barren
är oduglig, emedan hartsöfverdraget, som är det
hufvudsakligen verksamma, i det stadiet af knoppens
utveckling till större delen, om icke helt och
hållet, bortfallit. Färska knoppar äro inuti gröna
och mjuka. Terminalknopparna äro vanligen omgifna
med en krans af grenknoppar, allesammans vid basen
hopklibbade af harts. Lukt och smak äro aromatiska,
den senare tillika något bitter, beroende på en bitter
glykosid, pinipikrin, hvarjämte drogen innehåller
flyktig olja, grönt harts och boloretin (ett
särskildt harts) samt vax m. m. Dekokt på tallstrunt
nyttjas såsom urindrifvande i gikt och reumatism
samt äfven i bad mot de nämnda sjukdomarna.
O. T. S.
Talltita. Se Gråmesen.
Talltrasten (taltrasten), äfven kallad sångtrasten,
nattvakan, vakan, kleran, klådran, klädran,
Turdus musicus, zool., en art, tillhörande trastslägtet,
familjen trastartade foglar och ordningen tättingar
inom foglarnas klass. Den liknar mest dubbeltrasten
(se d. o.), från hvilken den skiljer sig genom
mindre storlek samt derigenom att stjertpennorna
äro enfärgade och att fläckarna på bröst och buk ej
äro tvärställda, utan trekantiga, med den största
dimensionen i kroppens längdriktning. Längd 22
cm. Talltrasten förekommer som häckfogel i största
delen af Europa. Till Sverige kommer han i Mars,
April eller Maj och flyttar åter i Sept. eller
Okt.; en eller annan stannar dock qvar i de södra
landskapen. Han vistas mest i barrskogar och är
allmänt omtyckt för sin välljudande, klara sång. Om
sommaren är han en glupsk insektätare; under hösten
lifnär han sig förnämligast af bär. Boet finnes i
träd och buskar samt är märkvärdigt derigenom att
det invändigt är öfversmetadt med lera och träsmulor,
som fogeln knådat tillsammans med saliv. Äggen (4–6)
äro blågröna, med svarta fläckar. – Om fogelns namn
»vakan» se R. Bergströms studie »Ornitologi och
vitterhet» i hans bok »Litteratur och natur» (1889).
L-e.
Tallört l. gultopp. Se Monotropa.
Talma, François Joseph, fransk tragisk skådespelare,
född i Paris d. 15 Jan. 1763, fick en vårdad
uppfostran i London och praktiserade någon tid såsom
tandläkare (faderns yrke) i Paris, men följde snart
sin åtrå efter skådebanan, genomgick konservatoriet
och debuterade 1787 på Théâtre français, hvarest
han genast fick anställning. Ytterst samvetsgrann i
utarbetandet af sina uppgifter, genomförde han snart
den af Lekain och m:lle Clairon endast påbörjade
reformen att i dramer med antika ämnen uppträda i
tidstrogen drägt (dittills hade
man låtit t. ex. fornromerska rådsherrar
framställas kostymerade som 1600- och 1700-talets
paris-sprättar). I sammanhang dermed införde
T. sanning och naturlighet i deklamation och
åtbördsspel. Sin första större framgång firade
han i J. de Chéniers’ frihetsdrama »Charles IX»
(i Nov. 1789). Följ. året gifte T. sig med den rika
och begåfvade m:lle Carreau, som höll stor salong,
hvarest T. knöt vänskap med girondisterna. Intriger
från högre ort jämte olika politiska åsigter ledde
till slitningar mellan T. och hans scenkamrater,
hvarför han med en utbruten trupp 1791 öppnade en
ny skådebana i Palais royal (Théâtre de la nation,
efter 1792 kallad Th. de la république). Under hela
skräckväldet spelade han der Chéniers’, Arnaults,
Ducis’ och Lemerciers tragedier, medan hans personliga
säkerhet ofta var hotad af ytterlighetsmännen. (Under
Direktoriets tid förenades åter de två grupperna af
Théâtre français.) T. kom i umgänge med Bonaparte,
då denne var en ung officer, och under Napoleons
hela kejsaretid varade detta vänskapliga förhållande
(att T. skulle gifvit honom lektioner i kejserligt
uppträdande är dock en ogrundad sägen). Under
restaurationens tid höll T:s talang sig uppe, ja vann
i mognad och vidd. Han dog i Paris d. 19 Okt. 1826. –
T. är den franska scenens största namn. Hans
tragiska konst, en frukt af oaflåtligt arbete, var
af äkta slag. Äfven matt tecknade karakterer viste
han ställa i förklaradt ljus genom makten af sitt
studium och sin hänförelse. Till sin konstriktning
befryndad med tidehvarfvets ledande målare, David,
eftersträfvade han en sträng och enkel skönhet i
hållning, tal, gester och gruppering. Hans minsta
rörelser voro en frukt af djup beräkning; i blicken
och stämman kunde han inlägga en gripande makt, och
i synnerhet åt starka, koncentrerade lidelser gaf
han städse ett sannt uttryck. Han inblåste nytt lif
i den klassiska franska tragedien. Bland hans roller
framstå Néron, Sylla, Abner, Égisthe, Oreste, Oedipe,
Achille, Hamlet, Othello, Marigny (i Raynouards »Les
templiers»), Leicester och Charles VI (1826). T:s
insigtsfulla bok Reflexions sur Lekain et sur l’art
théâtral (1825) utgafs i 3:dje uppl. 1875. Jfr Moreau:
»Mémoires historiques et littéraires sur T.» (1827).
Talmage [tä’llmädj], Thomas de Witt, amerikansk
predikant, f. 1832 i New Jersey, är sedan
1869 pastor vid presbyterianska centralkyrkan i
Brooklyn (»Brooklyn tabernacle», som rymmer 5,000
personer) och f. n. Amerikas mest uppburne andlige
talare. Hans veckopredikningar offentliggöras i nära
600 tidningar på olika språk. Han håller äfven en
populär föreläsning hvarje vecka, hvarjämte han är
redaktör för »Frank Leslie’s sunday magazine». T:s
predikningar sägas utgå i 30 mill. exemplar, och
hans årsinkomster öfverstiga 200,000 kr. Bland hans
i bokform utgifna arbeten må nämnas Sermons (4 bd,
1872–75), Abominations of modern society (1872,
2:dra uppl. 1876; »Det moderna samhällets skuggsidor»,
1890), Everyday religion (1875), Masque torn off
(1879), och The marriage ring (1886;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
