Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tamm ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kelung blockerades T. i början af Okt. 1884 af några
franska krigsskepp under befäl af konteramiralen
Léspès. Ett landstigningsförsök tillbakaslogs af
kineserna.
Tamtam, detsamma som gongong (sed. o.).
Tamuler. Se Tamil.
Tamuz. Se Tammuz.
Tamworth [tämoårt], stad i England på gränsen
mellan grefskapen Stafford och Warwick, till större
delen i det förra, vid Trents biflod Tame. 4,891
innev. (1881). Staden ligger nära den gamla
romerska Watling street och var från början af 8:de
årh. det förnämsta kungliga residenset i Mercia. Ännu
qvarstår det kungliga residensslottet, som efter den
normandiska eröfringen länge var en stark fästning.
Tana. Tsana.
Tanacetum vulgare L., renfana, bot.,
farmak., en i nästan hela Europa utbredd, till
nat. fam. Synanthereae Juss. och kl. Syngenesia
L. hörande, tämligen högväxt ört med spiralställda,
till omkretsen bredt ovala blad, som äro parbladigt
delade i parklufvet inskurna och sågade flikar med
mellan sittande små flikar. Stjelken grenar sig
i toppen till en jämnhög, qvastlik blomställning,
bestående af halfklotformiga blomkorgar, sammansatta
af rörformiga blomkronor, i kanten honblommor,
i midten 2-könade. Skalfrukten saknar pensel, men
är hinnkantad i toppen. Hela örten har en starkt
aromatisk lukt, och de afrepade, torkade blomkorgarna,
tagna under blomningen, utgöra drogen flores tanaceti,
som ingår i en officinel pulverblandning, pulv. amarus
ferratus, hvilken nyttjas till bortdrifvande af
mask. Det svenska namnet »renfana» är sannolikt
en förvrängning af det tyska rainfarn, »ormbunke»
(farn), som växer på åkerrenar (rain). De pardelade
bladen kunna erinra om ormbunksblad. – En annan art,
T. balsamita L., odlas i allmogens »kryddtäppor»
för de starkt luktande bladens skull, hvilka
kallas »salvieblad», men icke böra förvexlas
med de officinella folia salviae (se Salvia).
O. T. S.
Tana elf (F. Tenojoki), Finmarkens största elf,
bildar på en lång sträcka gräns emellan Norge och
Finland-Ryssland samt uppkommer genom föreningen
af elfvarna Anarjokka (F. Inarijoki) och
Karasjokka. Inberäknadt den senare, har T. en längd af
280 km. Dess vattenområde är 15,000 qvkm. Tillgången
på lax är riklig, ehuru mindre än förr. T. faller ut
i innersta delen af Tana fjord, en af Norges största
fjordar, som skjuter in mellan Nordkyn i v. och
Tanahorn i ö. Y. N.
Tana fjord. Se Tana elf.
Tanagra (Lat. Tanagra),
betydande forngrekisk stad i östra Beotien, låg
på en höjd vid norra stranden af floden Asopos (nu
Nuriéni). Jordbruk, vinodling och liflig handel gåfvo
åt T. ett välstånd, som fortfor ännu under romersk
tid. Det i T. växande vinet ansågs vara det bästa
i Beotien. Till följd af sitt läge var staden ofta
invecklad i striderna mellan Athen och Thebe. År 458
f. Kr. nedrefvos dess fästningsmurar af athenarna,
men blefvo snart återställda. Följande året
utkämpades i närheten af T. en blodig drabbning mellan
athenare och spartaner, i hvilken de förre blefvo
slagna. Från T. härstammade skaldinnan Korinna, hvars
bildstod var uppställd på dess akropolis. Lemningar
af stadens ringmurar äfvensom grundvalar till några
tempel och en teater finnas i behåll. Vid år 1874
företagna gräfningar bragtes i dagen en omfångsrik
begrafningsplats (nekropolis), der man bland andra
arkeologiskt värderika fynd påträffade en stor mängd
af små, konstnärligt utförda terracotta-bilder,
af hvilka en vacker samling hamnat i Berlins
antikmuseum. De intressantaste äro af R. Kekulé
beskrifna i praktverket »Griechische thonfiguren aus
Tanagra» (1878). Efterbildningar af dessa små figurer
förekomma i konsthandeln under namn af tanagra-figurer.
De förfärdigas af terracotta i Berlin och i Wien
efter i dervarande museer befintliga antika original.
A. M. A.
Tanagra. Se Färgfinkar.
Tanais var hos forntidens greker namnet på den i
Azovska sjön utfallande floden Don, hvilken dock ofta
förvexlades med den i Aral-sjön utfallande Jaxartes
(nu Sir Darja), som derför äfven kallades T. Till
förvexlingen torde hafva bidragit, dels att Jaxartes
troddes utfalla i Kaspiska hafvet, dels äfven att man
trodde på ett sammanhang mellan detta och Azovska
sjön (Maiotis). Än den ena, än den andra af dessa
floder betraktades såsom utgörande gränsen mellan
Europa och Asien. Vid bådas stränder hade skytiska
nomadstammar sitt hemvist. Vid mynningen af T. (Don)
låg en af bosporanska nybyggare grundlagd stad T. Jfr
Tanaqvisl. A. M. A.
Tanaiter. Se Tannaiter.
Tananarivo l. Antananarivo, hufvudstad på Madagaskar
(se d. o., sp. 542).
Tananger, hamn på Jäderen, nära Stavanger, Norge.
Tanaquil. Se Tarquinius 1.
Tanaqvisl, en hos Snorre Sturlasson förekommande
benämning på floden Tanais (se d. o.). Snorre säger,
att Tanaqvisl äfven kallas Vanaqvisl (Isl. kvisl,
flodarm), hvilket sistnämnda är en med tanke på
Vanerna gjord godtycklig förändring af namnet.
Th. W.
Tanaro, biflod fr. h. till Po i Piemont, rinner upp
på Liguriska alperna, blir segelbar vid Alessandria
och förenar sig med Po vid Bassignana. Längd 205 km.
Tanberg (Föran. Þornberg), stor gård i Norderhov,
Ringerike, Norge, var under medeltiden stamgård
för den med norska konungahuset befryndade
Thornberg-slägten, till hvilken hörde bl. a. Alf
Erlingsson (se denne). Y. N.
Tand. Se Tänder.
Tandbokstaf, tandljud. Se Dental.
Tanddietetik. Se Tändernas sjukdomar och vård.
Tanddufvan. Se Samoa-dufvan.
Tandefelt, Adolf, friherre, finsk ämbetsman, född
d. 8 Aug. 1747 i Hartola socken, Tavastland, blef
student i Åbo 1761, auskultant i Åbo hofrätt 1763 och
auditör vid arméns flotta 1772. Då J. M. Sprengtporten
i Juli 1772 begaf sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
