Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tatius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick T. utbyta Lofö mot Bromma pastorat. Död i
Stockholm d. 28 Maj 1785. S. B.
7. Taube [tåb], Otto Fredrik, militär, statsråd,
född d. 27 Dec. 1832 i Norrköping, ingick 1851
såsom underlöjtnant vid Andra lifgrenadierregementet,
der han 1872 blef öfverstelöjtnant och förste
major. Sedan 1858 var han derjämte anställd
vid Generalstaben, hvarest han 1875 utnämndes
till öfverstelöjtnant. 1879 befordrad till
öfverste i armén, kallades T. 1880, efter
J. H. Rosensvärd, till statsråd och chef för
landtförsvarsdepartementet, men lemnade redan 1882
denna plats åt K. A. Byting. Under tiden
(1881) hade T. blifvit öfverste och chef för
Bohus läns regemente. 1882 transporterades han i
samma egenskap till Vestgöta-Dals regemente samt
utnämndes 1888 till generalmajor och 1890 till
chef för Femte fördelningen och generalbefälhafvare
i Femte militärdistriktet. T. är sedan 1869 led. af
Krigsvetenskapsakademien.
8. Taube [tåb], Emma Matilda Elisabet, grefvinna,
hofsångerska, född Grabow, gift 1886 med löjtnanten
grefve C. E. Taube. Se Grabow, M.
Tauber, biflod från venster sida till Main, uppstår
i würtembergska Jagst-kretsen, går ett kort stycke
genom bajerska Mittelfranken, skär sedan nordligaste
delarna af Würtemberg och Baden samt faller ut i
Main vid Wertheim. Floden har en längd af 120 km.,
är icke segelbar och flyter genom en mycket bördig,
vinproducerande dal, Taubergrund.
Tauber Bischoffsheim [-hajm], by i Bajern
vid floden Tauber, 18 km. från dess utflöde i
Main. Den 24 Juli 1866 tillkämpade preussiska
Mainarmén sig öfvergången öfver Tauberfloden efter
heta strider, vid T. B. med würtembergska
divisionen och vid den 5 km. nordligare
belägna byn Werbach med badensiska divisionen.
C. O. N.
Taubert, Karl Gottfried Wilhelm, tysk musiker,
f. 1811, elev af Berger och Klein, blef 1831 ledare
af hofkonserterna i Berlin, 1842 kapellmästare
vid operan och dirigent för symfonisoaréerna
samt 1875 president i den musikaliska sektionen af
k. konstakademiens senat. Död i Berlin 1891. T. var
mycket produktiv. Hans bästa kompositioner äro hans
barnsånger äfvensom musiken till Euripides’ »Medea»
och Shaksperes »Stormen». Hans operor hafva deremot
gjort mindre lycka. A. L.
Tauchnitz. 1. Karl Christoph Traugott T., tysk
bokförläggare, f. 1761, uppsatte 1796–1800
i Leipzig ett boktryckeri, en förlagsbokhandel
och ett stilgjuteri, utgaf företrädesvis grekiska
och latinska författare samt införde i Tyskland
förbättrade antiqvatyper och stereotypien,
hvilken han äfven lyckades tillgodogöra för
nottryck. Död 1836. – 2. Karl Christian Philipp T.,
den föregåendes son, f. 1798, d. 1884, fortsatte sin
faders förlagsrörelse till 1865 (då den öfvergick
till O. Holtze). T. skänkte anonymt större summor
till upprättande af sjukhus m. m. och testamenterade
sin qvarlåtenskap (öfver 4 mill. mark) till staden
Leipzig, för allmännyttiga och välgörande ändamål.
– 3. Christian Bernhard von T., friherre, tysk
bokförläggare, den föregåendes kusin, f. 1816,
öppnade 1837 i Leipzig under firma Bernhard Tauchnitz
en förlags- och boktryckerirörelse. Hans 1841
påbörjade förlagsserie »Collection of british
authors», vanligen kallad »Tauchnitz edition»,
hvilken nu (1891) vuxit till 2,700 bd, utgör
en för icke-engelska land afsedd, god och billig
samling af mestadels ny engelsk och nord-amerikansk
skönliteratur på originalspråket. T. upphöjdes 1860
i ärftligt friherrligt stånd och utnämndes 1877 till
medlem på lifstid af Sachsens Första kammare. Han är
storbritannisk generalkonsul för Sachsen.
Tauern (Hohe T.), en väldig högbergsgrupp i
Östalperna, sträcka sig ö. om Zillerthal-alperna från
Birnlücke till Arl-, Malta- och Lieserdalarna och
bilda gränsen mellan Salzburg, Tyrolen och Kärnten
samt vattenskilnaden mellan Salzach (Pinzgau) i n. och
Rienz och Drau (Pusterdalen) i s. Deras hufvudtoppar
äro Gross-Glockner (3,797 m.) och Gross-Venediger
(3,673 m.). Största glacieren är den 9 km. långa
Pasterzen-glacieren på Gross-Glockner.
Tauler (Taulerus), Johann, tysk predikant
och mystiker, f. i Strassburg inemot 1300,
d. derst. 1361, var lärjunge till mäster Eckhart
(se denne), från hvars djerfva panteism han dock
höll sig någorlunda fri. I T:s berömda predikningar
lefver en reformatorisk anda. De hafva en praktisk
och folklig hållning samt vittna om hans mystiskt
djupa troslif, hans fria och kärleksrika sinne. I
språkets behandling lärde Luther mycket af honom. T:s
predikningar trycktes 1498 (flere uppl., de senaste
1872; svensk öfvers. af J. H. Ekendal 1843; 2:dra uppl
1844). Jfr Karl Schmidt; »Johannes T. von Strassburg»
(1841).
Tauma-. Se Tavma-.
Taunton [tantön]. 1. Stad i engelska grefskapet
Somerset, vid T.- och Bridgewater-kanalen och den
segelbara floden Tone. 16,614 innev. (1881). Det
är en vacker och välbyggd stad med ett från den
sachsiska tiden härstammande slott, nu lokal för
assisdomstolarna och grefskapets arkeologiska och
naturalhistoriska museum. Tillverkning af handskar
samt jern- och linnevaror. Staden var fordom ryktbar
för sina ylle- och sidenmanufakturer, men de förra
hafra fullständigt försvunnit och de senare betydligt
minskats. T. är en mycket gammal stad, och en mängd
romerska mynt har der anträffats. Vestsachsiska
konungar residerade der ofta. I T. lät hertigen af
Monmouth utropa sig till konung (d. 20 Juni 1685),
till följd hvaraf stadens innevånare sedermera grymt
straffades. – 2. Stad i nord-amerikanska staten
Massachusetts, vid den segelbara floden T., som 25
km. längre ned faller ut i Narragansettviken. 23,674
innev. (1885). Statens dårvårdsanstalt. Liflig
industri, särskildt i jern och pläterade arbeten.
Taunus, skogig bergstrakt i Tyskland,
preuss. regeringsområdet Wiesbaden, mellan Main,
Rhen och Lahn, sträcker sig i sydvestlig riktning
från Nauheim i Oberhessen till Rhen, der den mellan
Bingen och Lahnstein stupar brant ned
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
