Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Te ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Alla gröna tesorter hafva en matt grågrön färg, hos
somliga med en dragning åt blått eller blygrått. Ofta
äro de små hopvridna bladrullarna ytterligare klotlikt
hoprullade. Så kalladt »glaseradt» grönt te är
färgadt, icke med indigo, såsom vanligen antages,
utan med berlin-blått, gurkmeja och gips, hvilket
sistnämnda ämne äfven strös på »oglaserade» sorter,
för att de skola få en jämnare färg. Det gröna teet
innehåller mer flyktig olja och har således starkare
arom än svart te. Följande gröna tesorter äro de mest
värderade. Kejsare- l. blom-te (bing l. bingbing)
består af föga eller intet sammanrullade, lifligt
gröna, späda blad med angenäm lukt och stark, något
sträf smak. Denna fina sort kommer sällan till Europa,
men under dess namn ditföres hvad som i Kina kallas
thio-te, perl- l. klot-te, som utgöres af klotlikt
sammanrullade, späda, ofvan glatta och under håriga,
gröngrå blad med aromatisk, svagt sammandragande
smak. Gun-powder, som fått sitt engelska namn deraf
att de små bladbollarna genom sin något kantiga form
och gröngraaktiga färg erinra om kanonkrut, har en
särdeles behaglig lukt och smak. Den gröna sort,
som torde vara mest i bruk, är s. k. hyson (heyson),
beredd af något mera utvecklade blad, som äro
hopvridna i böjda rullar, men aldrig till klotform. –
Utom dessa och många flere tesorter af hoprullade blad
finnes s. k. present-te l. mandarin-te, bestående
af prydligt hopvridna, spolformiga strängar af
teblad, hvilka strängar sedan äro hopbuntade likt
små cigarrer och vid ändarna, som äro jämnskurna,
ombundna med gult silke. Present-te förekommer äfven i
andra former. Bland Kinas lägre befolkning begagnas
vanligast s. k. tegel-te, som består af gröfre
blad och skott, rostade och hårdt sammanpressade
till tegelformiga kakor af omkr. 18 cm. i längd,
10 cm. i bredd och 2 cm. i tjocklek. Vissa tesorter
»aromatiseras» på det sätt, att man under beredningen
tillblandar åtskilliga välluktande blommor, t. ex. af
Olea fragrans, Camellia Sassanqua, Jasminum Sambac
o. a., hvilka blommor sedermera bortplockas. – Téets
förnämsta beståndsdel är alkaloiden tein (1–3 proc.),
kemiskt identisk med kafein (se d. o.), hvilken
gifver téet dess nervsystemet lifvande kraft. Téet
innehåller, jämte flere andra dels organiska,
dels mineraliska beståndsdelar, äfven garfsyra och
jernsalter, de senare dock i ringa mängd. Genom
sina lifvande egenskaper och sin behagliga smak
har den på te medelst pågjutning af hett vatten
beredda drycken (»te» i dagligt tal) blifvit ett
mycket utbredt njutningsmedel. – Det är bekant, att
starkt te, drucket på aftonen, kan förhindra sömnen, i
synnerhet hos den, som är ovan vid denna dryck. Denna
téets egenskap var en anledning, säges det, till
dryckens allmänna utbredning i Kina genom Lao-tses
religiösa sekt (6:te årh. f. Kr.), som i tedrycken
fann ett hjelpmedel för andaktsöfningar hållande
äfven om nätterna. En kinesisk legend förtäljer om
téets uppkomst följande. En helig asket, Darma, kom
till Kina för att der predika sin religion. Då han
märkte, att hans verksamhet motarbetades deraf att
hans ögonlock visade benägenhet att
sluta sig mot aftonen, skar han af dessa och kastade
dem ifrån sig. På den plats, der de föllo till jorden,
uppväxte den första te-busken. Säkert är, att téets
historia går långt tillbaka i tiden, och man vet,
att denna handelsvara år 793 e. Kr. belades med tull
i Kina. Anmärkningsvärdt är derför, att bruket
af te ej namnes af Marco Polo, hvilken i många år
(senare hälften af 1200-talet) vistades i Kina,
och att ryktet om denna dryck sannolikt ej nådde
Europa förr än efter 1517, då portugiserna kommo
till Kina. Dessa gjorde dock föga för införandet af
denna numera utomordentligt vigtiga handelsvara i
Europa, och det var ej förr än holländarna i början
af 1600-talet kommo till Bantam (Java), som de af
kineserna lärde bruket af te och införde det till
Europa. Först efter midten af 17:de årh. började te
till höga pris serveras på kaffehusen i England,
der Ostindiska kompaniet till 1834 hade monopol
på införseln. Denna uppgick 1710–1810 till 750,22
mill. eng. skålp. (339,54 mill. kg.), deraf dock en
del reexporterades. Då tullen i allmänhet utgjorde
200 proc. af värdet, blef följden en ofantlig
smyghandel samt förfalskning och efterapning af
varan, så att det tullbehandlade téet sannolikt
utgjorde endast hälften af hvad som under namnet
te konsumerades inom landet. Jämte engelsmän samt
deras ättlingar i Nord-Amerika och Australien äro
holländare och ryssar de störste tekonsumenterna. 1884
infördes till Storbritannien 97 mill. kg. (deraf
inom landet förbrukades 79,4 mill. kg., eller
2,2 kg. pr. individ), till Förenta staterna 31,7
mill. kg. (0,54 mill. kg. pr individ), till Ryssland
16 mill. kg. (0,2 kg. pr individ), Nederländerna
1,76 mill. kg. (0,4 kg.), Danmark 372,000 kg. (0,18
kg.) och till Sverige i medeltal åren 1881–85 68,230
kg. (0,015 kg.). 1888 infördes till Sverige 92,483
kg., till ett värde af 272,825 kr. Te drager i
Sverige f. n. en tull af 0,50 kr. pr kg. – Att döma
af importen (5,2 mill. kg. 1884), är tekonsumtionen
störst i Victoria i Australien (omkr. 5,4 kg. pr
individ). Den qvantitet, som konsumeras i Kina, har
uppskattats (och detta sannolikt ej för högt) till 900
mill. kg., l. 2,25 kg. pr individ, och hela jordens
årliga förbrukning har man trott sig kunna anslå till
något öfver 1,100 mill. kg. Den kinesiska tehandeln
säges f. n. vara stadd i aftagande, beroende derpå
att man såväl i England som i de britiska kolonierna
och i Förenta staterna börjat föredraga te från Indien
och Ceylon.
Enär det kinesiska téet i det hela är en ganska dyr
handelsartikel, är det också underkastadt mångahanda
förfalskningar. Vid grönt »glaseradt» tes färgning,
som redan i och för sig är en förfalskning, har det
inträffat, att det svåra giftet kromsyradt blyoxid
användts tillsammans med berlin-blått. Det är bekant,
att i London flere fabriker finnas, som tillverka
falskt te af t. ex. redan begagnade teblad, hvilka
på nytt torkas, aromatiseras och färgas samt sedan
utgifvas för äkta kinesiskt te. Till dylikt te blandas
ofta torkade och hopvridna blad af slån, hagtorn,
apel, alm, fläder, ask, lakritsört m. fl. växter. För
att undersöka tesorterna finnas i de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
