Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tegel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skolans tjenst och afled, äfven han vackert besjungen af
brodern, d. 27 Jan. 1815 i Karlstad såsom eloquentiae
et poeseos lector sedan 1805 vid gymnasiet i denna
stad. Lars Gustafs son, Esaias Magnus, f. 1800,
promoverades 1823 till filos. doktor i Lund, var
1823–33 pastorsadjunkt i Klara församling i Stockholm,
blef 1843 kyrkoherde i Fellingsbro och dog d. 14 Maj
1866 i Stockholm under riksdagen, af hvilken han
var ledamot i presteståndet alltifrån 1850.
1. Tegnér, Esaias, Sveriges störste skald och inom
verldsliteraturen representanten för den svenska
poesien, föddes d. 13 Nov. 1782 på Kyrkeruds
komministersboställe i By församling, Karlstads
stift. Fadern var komministern Esaias Tegnér (se
ofvan); modern, bekant för sin skönhet, hette Sara
Maria Seidelius och var dotter af en värmländsk
kyrkoherde. Om mormodern yttrade biskop Bjurbäck,
att hon var »ett verkligt snille». T:s fader dog,
såsom kyrkoherde i Millesvik, d. 10 Febr. 1792,
efterlemnande, i torftiga omständigheter, enka,
två döttrar och fyra söner. Två af de senare, Lars
Gustaf och Elof, voro då studenter i Lund, den tredje
sonen var svagsint, och den nioårige Esaias hade i
föräldrahemmet nätt och jämt lärt sig läsa, skrifva
och räkna. För att komma familjen till hjelp upptog
en ungdomsvän af fadern, kronofogden J. Branting,
den yngste sonen i sitt hem, för att inöfva honom
till biträde å kronofogdekontoret. Men efter några
år, under hvilka den unge gossen på lediga stunder
läste allt hvad han af vitterhet och historia kunde
åtkomma, fann Branting, att här var ämne till något
annat än en duglig räknekarl. Och enär brodern Lars
Gustaf konditionerade hos Brantings svåger, kapten
Lövenhjelm på Malma, utverkade Branting, att Esaias
i Mars 1796 fick tillåtelse att vistas i Lövenhjelms
hus för att åtnjuta broderns undervisning. Det
var sålunda först vid 14 års ålder Esaias började
studera. När sedan Lars Gustaf fick anbud å en
fördelaktig kondition hos brukspatronen, sedermera
bergsrådet Myhrman på Rämen, uppställde han såsom
vilkor att få medtaga Esaias. Detta beviljades, och
i Juli 1797 anlände bröderna till Rämen. Vistandet i
en naturskön och kraftig bergsbygd stärkte ynglingens
krafter, och deraf var han så mycket mer i behof,
som han med rastlös ifver fullföljde de redan på
Malma påbörjade studierna såväl af de döda språken
som af franska och engelska literaturen. Hösten 1799
var han mogen för akademiska studier och inskrefs d. 4
Okt. såsom student vid Lunds universitet. Höstterminen
1800 och vårterminen 1801 konditionerade han hos
baron Leijonhufvud på Yxkullsund i Småland. I Dec.
1801 tog han filol. kandidatexamen och i Maj
1802 filos. kandidatexamen samt innehade vid
samma års magisterpromotion första hedersrummet.
Några månader derefter blef han förlofvad med Anna
Myhrman, yngsta dottern af hans forne principal.
Sedan han hösten 1802 utgifvit tvänne latinska
afhandlingar, af hvilka den ena hade till ämne
Aisopos’ fabler och
den andra Kants filosofi, blef han d. 7 Jan. 1803
kallad till docent i estetik. Han konditionerade
i Stockholm våren s. å., blef hösten s. å. notarie
i filos. fakulteten samt utnämndes d. 26 Febr. 1805
till adjunkt i estetik och d. 26 Sept. s. å. till vice
bibliotekarie. Hur obetydlig än inkomsten af dessa
tre tjenster var, beslöt han dock att gifta sig,
och d. 22 Aug. 1806 stod hans bröllop.
Redan som ung gosse hade T. roat sig med rimmande,
och under vistandet på Rämen skref han flere
dikter, bland hvilka tvänne hade till ämne den af
honom äfven under senare åren så högt beundrade
Napoleon. I Lund fortsatte han sin poetiska
verksamhet, hyllande som mönster de gustavianske
och franske skalderna. Han belönades år 1802 af
Göteborgs Vet. och vitt. samhälle för Elegi vid en
broders död, skrifven med anledning af hans varmt
älskade broders och lärares bortgång. Samma vittra
samhälle belönade 1804 hans dikt Den vise, hållen
i den tidens didaktiska stil. Mer uppmärksamhet
än dessa väckte den s. å. i »Lunds Veckoblad»
intagna sången Till min hembygd. Ur kärleken till
barndomshemmet har han hemtat sin inspiration, och
hans bildspråk är här rikt, kraftigt och djerft;
också blef dikten aftryckt i »Stockholms Posten»,
och efter den benämnde honom Ling i sin »Gylfe» –
»Hembygdens sångare». Äfven den s. å. skrifna dikten
Vid en borgarflickas graf väckte mycket uppseende. I
Svenska akademiens täflingar deltog han flere gånger,
men lyckades icke erhålla högre utmärkelse än mention.
Kring år 1806 inträdde en förändring i hans
diktning. Denna härledde sig dock mindre från
inflytandet af den tyska poesien, hvilken han vid
denna tid började studera, än från Öhlenschlägers
nordiska skaldestycken, som han lärt känna genom
den från Köpenhamn i slutet af 1804 till Lund
öfverflyttade Ling. Dessa tilltalade honom så
mycket mera, som han sjelf under pojkåren försökt
att behandla ett nordiskt sagoämne. Innan han
ännu läst någon af den danske skaldens tragedier,
företog han sig att dramatiskt bearbeta Blot-Svens
saga; men efter läsningen af »Hakon Jarl» (1807)
kastade han sitt verk på elden. Samtidigt dermed
inverkade de väldiga verldstilldragelserna på
hans skaldeutveckling. År 1806 skref han Nelson
och Pitt samt England och Frankrike; och när 1808
ryssarna bröto in öfver finska gränsen, gaf han i
sin berömda Krigssång för skånska landtvärnet luft
åt sin glödande fosterlandskärlek, sitt hat till
den lömske fienden samt sin trotsiga tillit till den
svenska tapperhetens och det svenska frihetssinnets
obetvingliga kraft. De moralisk-didaktiska intressena
trängdes nu i bakgrunden, och upplysningstidehvarfvets
slappa kosmopolitism lemnade plats för en lågande
patriotism.
Tegnér, som 1808–09 föreläst estetik och d. 6
Dec. 1810 erhållit professors titel, vistades
sommaren 1811 på Rämen, med anledning af sin
svärfars frånfälle. Der skref han sin Svea, hvilken
s. å. inlemnades till Svenska akademien och belönades
med hennes stora pris. Ämnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
