Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Albionpress ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Albionpress. Se vidare Tryckpress.
Albiruni. Se Arabisk literatur,
sp. 944.
*Albis. 1. En genom berget sprängd tunnel
för den nya direkta jernvägen mellan Zürich och S:t
Gotthard fullbordades sommaren 1894.
Albium Ingaunum. Se Albenga.
*Albo, härad. Areal 30,212 har. 11,537
innev. (1893). Den till häradet hörande socknen Mellby
kallas numera Södra Mellby.
*Alboga, socken. 2,536 har. 441 innev. (1893).
Albokarbon. Se Gas, sp. 916.
*Alboni, Marietta, f. 1824, gifte sig 1877 med
en fransk officer Ziéger och dog 1894 i Ville
d’Avray vid Paris. Hennes röst hade omfånget f (ej
g)–trestrukna c.
Albo och Gärds domsaga, i Kristianstads län, omfattar
dessa två härad, som bilda ett tingslag. Areal 95,205
har. 33,799 innev. (1893).
*Albo och Jerrestad, kontrakt. Socknarna Mellby,
Vemmerlöf, Nöbbelöf och Tommarp benämnas numera Södra
M., Östra V., Östra N. och Östra T. Areal 462,19
qvkm. 24,442 innev. (1893).
Albov, Michail Nilovitj, rysk författare, f. 1851,
har skrifvit berättelser i Dostojevskijs stil.
Albrekt II, hertig af Mecklenburg, den svenske konung
Albrekts fader, föddes omkr. 1317 och var son till
Henrik II Lejonet, furste af Mecklenburg, i hans andra
gifte, med prinsessan Anna af Sachsen-Wittenberg,
enkelandtgrefvinna af Thüringen. Inom det
söndersplittrade Tyskland sökte under 1300- och
1400-talen flere kraftiga furstehus slå under sig
landområden af olika natur för att bilda enhetliga
stater. Såsom realpolitiker af sämsta slag sökte
furstarna, drifna af den krassaste vinningslystnad,
med list och våld öka sina besittningar. I norra
Tyskland förde furstarna af Mecklenburg en dylik
politik. Henrik Lejonet vann Stargard (d. v. s. större
delen af nuv. Mecklenburg-Strelitz) såsom län under
Brandenburg och Rostock såsom län under Danmark
samt inblandade sig i Sveriges inre strider. När
Henrik dog (1329), var A. minderårig, hvarför makten
öfvergick till en förmyndarestyrelse af adelsherrar
och borgare, från hvilken A., när han 1336 blef
myndig, först med väpnad hand kunde rycka till
sig regeringen. Han kufvade de adlige rebellerna,
lät nedrifva deras borgar och upprätthöll fred inom
landet. Han förmäldes 1336 med den svenske hertig Erik
Magnussons dotter Eufemia (f. 1317). A. trädde genast
i förbindelse med sin svåger, konung Magnus Eriksson
af Sverige och Norge. I dennes ärenden begaf han sig
1341 till kejsar Ludvig, men blef i Thüringerwald
tillfångatagen af grefve Günther af Schwarzburg,
som egde penningekraf på fursten af Mecklenburg från
Henrik Lejonets tid. Först genom kejsarens bemedling
återfick A. friheten, 1342. A. understödde kraftigt
kejsar Karl IV, som upphöjde Stargard till rikslän
(1347) och lemnade det till A. Denne kom då i strid
med Brandenburg, men tilltvang sig genom att lemna
understöd åt en tronpretendent Stargards formliga
afträdande. 1352 lemnade han det till sin broder
Johan, hvarigenom linien Mecklenburg-Stargard uppstod
(1352–1471). Kejsar Karl upphöjde derjämte Mecklenburg
till hertigdöme (1348). Efter ett kort krig och
mot erläggande af 10,000 mark lödigt silfver kom
A. i besittning af grefskapet Schwerin. Lybeck hyllade honom
som skyddsherre, och såsom dansk vasall innehade
han Rostock. Han tryggade sina besittningar genom
att oupphörligt ingå landsfredsfördrag med de
mäktigaste furstarna i Nord-Tyskland jämte Polen
och Danmark. Af största betydelse för Sveriges
historia blef A:s nordiska politik. 1339 lemnade
Magnus åt sin svåger såsom afbetalning af hemgiften
kronans inkomster i Skanör-Falsterbo. Valdemar af
Danmark sökte återvinna Skåne, hvarför A. trädde
i förbindelse äfven med honom för att trygga sina
besittningar. Genom en slingrande politik lyckades
han öka sitt inflytande; än slöt han förbund med
Valdemar mot Magnus, såsom då han år 1350 utläste
sig att skaffa Helsingborg i danskarnas händer mot
10,000 mark silfver; än ställde han sig väl med
Magnus, såsom då han till honom aflade vasalled
1354. Mot Magnus understödde han den upproriske
hertig Erik, och år 1360 uppfyllde han sitt löfte
mot Valdemar, då han bedrägligt bragte Helsingborg
i hans händer. 136S lyckades han få sin andre son,
Albrekt, kallad till Sveriges konung. Trohetsed
aflades till både fader och son, och tidtals var
A. den egentlige styresmannen i Sverige. Han kom väl i
krig med Valdemar, men försonade sig slutligen med
honom, och fick förhoppningar äfven på Danmarks
krona för sin slägt. Hans äldste son, Henrik,
var nämligen förmäld med Valdemars äldsta dotter,
Ingeborg, hvarför den sonlöse Valdemar lofvade
deras son, Albrekt, den danska kronan efter sin
död. Men efter Valdemars död (1375) valde danskarna
den norske konungen Håkans och Margaretas son,
Olof, till konung. Ett krig utbröt, och kejsaren
understödde A:s anspråk, men i denna sak misslyckades
hertig A. alldeles. Han dog 1379. Han var gift 1) med
Eufemia af Sverige (som var död före Juni 1370) och 2)
med Adelheid, dotter af grefve Ulrik af Hohentein.
K. Hd.
*Albrekt, markgrefvar och kurfurstar af Brandenburg.
— 4. A., kallad Alicibiades, dog 1557 (ej 1555).
*Albrekt, prinsar af Preussen. — 1. A. F. H. var
Fredrik Vilhelm III:s fjerde (ej tredje) son. —
2. A. F. V. N., blef 1874 befälhafvare för
10:de armékåren (Hannover) och 1875 general af
kavalleriet. Efter hertig Vilhelms af Braunschweig
död valdes. A. d. 21 Okt. 1885 af Braunschweigs
landtdag till hertigdömets regent och öfvertog
d. 2 Nov. s. å. regeringen. 1888 utnämndes han
till generalfältmarskalk och generalinspektör öfver
1:sta arméinspektionen samt, efter Moltkes död,
1891, till president i landtförsvarskommissionen.
Sedan 1873 är han förmäld med Maria (f. 1854),
dotter af hertig Ernst af Sachsen-Altenburg, och har
i äktenskapet 3 söner.
*Albrekt, hertigar och ärkehertigar af Österrike. Om
hertig A. I och ärkehertig A. II se Albrekt, tyska
kejsare 1 och 2; om ärkehertigarna A. III, A. IV och
A. VI se Österrikisk-ungerska monarkien, sp. 750–751. —
3. A. F. R. Slagen vid Mortara och Novara stöda d. 21
och d. 23 Mars 1849. A. blef 1866 generalinspektör
öfver armén och inlade stor förtjenst om härens
ombildning och vård. I hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
