Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Amaru ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundra fots afstånd från stranden. Djurets föda
utgöres uteslutande af alger. Att detta lefnadssätt
och de deraf betingade organisationsförhållandena
ej äro något ursprungligt utan fastmera äro att anse
såsom jämförelsevis sent försiggångna tillpassningar,
torde framgå af den omständigheten att en annan nära
beslägtad ödleart (A. subcristatus), hvilken man
på grund af några smärre afvikelser fört till ett
särskildt slägte (Conolophus), lefver uteslutande på
land liksom alla andra ödlor. I öfverensstämmelse
härmed saknar A. subcristatus fullständigt simhud
mellan tårna; hennes svans är kortare och föga
hoptryckt; ryggkammen är svagare och halsen är längre
samt försedd med många veck på sin undre sida. Hon
gräfver sig grunda hålor och lifnär sig af landväxter,
såsom kaktus och akacieblad. L–e.
Amblystegium (Schimp.) De N., bot., ett till
nat. fam. Hypnaceae hörande slägte bland de
plevrokarpa mossorna. Af äldre bryologer räknades till
detta slägte endast den afdelning af detsamma, som
utgöres af de små på bar jord, bergväggar, gammal ved
etc. växande arterna. Nu föras hit jämte dessa dels de
stora på sumpmarker lefvande Harpidierna, dels ock de
särskildt på stenar i bäckar (specielt fjällbäckar)
lefvande Limnobierna. På detta sätt begränsadt,
utgöres slägtet af omkr. 40 i Skandinavien lefvande
arter, till hvilka hör en mängd af våra allmännast
utbredda och vigtigaste mossarter. De ofvanstående
tre hufvudgrupperna inom slägtet utmärkas väsentligen
af följande karakterer. Amblystegium Schimp. har
en lös parenkymatisk cellväfnad. A. serpens
(L.), Br. eur., som ofta kläder nedre delen af
trädstammar, bar jord m. m., är en allmän hithörande
art. Den andra afdelningen (Harpidium) har smala
S-formigt böjda celler och bladen åtminstone på
grenspetsarna bågböjda. De hithörande A. fluitans
(L.) De N. och A. aduncum (L.) torde vara bland vårt
lands allmännaste kärrmossor. Tredje afdelningen
(Limnobium) har nästan ensidigt böjda, äggformiga
ovala-lansettlika, vanligen med tunglik spets
försedda blad och mycket långsträckta celler. Vigtiga
hithörande arter äro A. palustre (Huds.) och
A. rivulare (Sw.) G. A.
Amblystoma l. Ambystoma, zool., ödleslägte, hörande
till familjen Salamandridae och ordn. Urodela,
stjertamfibier, inom ryggradsdjursklassen Amphibia. De
till detta slägte hörande vattenödlorna
utmärka sig derigenom att gommens tänder äro
anordnade i två nästan raka rader, hvilka framtill
äro fullständigt förenade eller endast genom ett
litet mellanrum skilda. Tungan, som är oval, har
strålformiga veck med fria sidoränder. De främre
extremiteterna hafva 4, de bakre 5 tår. Stjerten
är mer eller mindre hoptryckt. Kotkropparna äro
urhålkade i båda ändar. 16 arter af detta slägte
lefva i Nord-Amerika, 1 i Siam. Af särskildt
intresse är larven af den i Mejico lefvande
A. tigrinum, hvilken larv förut beskrifvits såsom en
sjelfständig art under namnet Axolotl, Siredon
pisciformis. Axolotlen har en undersätsig kropp,
plattadt, mycket bredt hufvud, tre par gälar och
hoptryckt stjert, hvars öfre sida äfvensom ryggen
är utrustad med en ryggfena; färgen är svartgrå,
stundom med ljusare fläckar. Djuret uppnår en längd
af 20 cm. Det är mycket allmänt i vattendragen i
staden Mejicos närhet och användes derstädes som
näringsmedel. Emedan axolotlen fortplantar sig
såsom sådan, har den länge ansetts, höra till
de s. k. Perennibranchiata, hvilka, såsom olmen
(Proteus) o. a., behålla gälarna under hela
lifvet. Men genom de först af Dumeril i Jardin
des plantes i Paris och sedermera äfven af andra
gjorda iakttagelserna har det ådagalagts, att de ur
axolotlens ägg framkomna larverna under gynsamma
förhållanden förlora gälarna och äfven i öfrigt
utveckla Amblystomas alla egenskaper. Det är således
numera höjdt öfver allt tvifvel, att axolotlen är
en Amblystoma, som redan under larvstadiet vinner
könsmognad och fortplantar sig. Som man nu ock vet,
att några af våra vanliga europeiska vattenödlor
(Triton) under vissa forhållanden fortplanta sig,
utan att hafva mist sina gälar, och det dessutom
uppgifves, att axolotlen i fritt tillstånd ej skulle
utveckla sig till Amblystoma, har man antagit, att
axolotlen ursprungligen, under en tidigare geologisk
period, regelbundet utvecklats till Amblystoma
och i likhet med andra salamanderdjur fortplantat
sig såsom sådan, men att en del förändringar, som
bevisligen inträdt i de trakter, der axolotlen lefver,
skulle vållat, att han ej mera kunde lemna vattnet
utan afpassat sig till vattenlifvet med delvis
bibehållna larvegenskaper. Att emellertid andra
Siredon-arter under vanliga förhållanden faktiskt
utveckla sig till den fullmogna Amblystoma-formen,
bevisas genom tillvaron af de talrika, å
skilda trakter påträffade Amblystoma-arterna.
L–e.
*Amboina. 1. Det ena af de två residentskap, i hvilka
Molukkerna äro indelade, utgöres af Amboinagruppen
(A., Haruku, Saparua, Nusalao), Buru med Ambelan, Ceram
jämte småöar (Ceramlaut, Gorong och Watubela-gruppen
m. fl.), Bandaöarna, Sydvest-öarna (Wetter, Roma,
Damma, Nila, Kisser, Leti, Moa, Luang, Sermatta och
Babargruppen) och Sydöst-öarna (Tenimber-, Aru- och
Kei-öarna), tillsammans 48,580 qvkm. med omkr. 314,000
innev., deraf ett par tusen Européer. — 2. (Ambon). Ö
i nämnda residentskap, har en areal af 683 qvkm.,
med omkr. 30,380 innev. — 3. Hufvudstad i nämnda
residentskap, med omkr. 9,000 innev., är säte för
residentskapets myndigheter, men residenten bor i
det vackert belägna Batu-Gradjah.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfas/0106.html
