Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Analfabeter ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
asylrätten. Kropotkin, som 1883 hade dömts till femårigt
fängelse i Frankrike, men benådats 1886, har
sedan dess varit bosatt i London och utgör
rörelsens förnämsta intellektuella kraft. Den
s. k. Autonomy-club är der deras föreningspunkt.
— I Nordamerika har Mosts agitation åstadkommit
åtskilligt anarkistiskt oväsende, framförallt i
Chicago: Sammanstötningar med polisen egde der
rum 1886, hvarefter regeringen förfor strängt mot
våldsmännen. — I allmänhet hafva nu gällande lagar
visat sig vara tillräckliga till att straffa och hämma
anarkisternas illgerningar. I Tyska riket utfärdades
emellertid d. 9 Juni 1884 en lag om tukthus-
eller dödsstraff för attentat med sprängämnen,
i Frankrike stadgades 1892 dödsstraff för sådant
brott, och i samma land förbjödos 1894 tidningarna
att referera anarkistprocesser. I Aug. 1894 antogs af
Nord-Amerikas Förenta staters kongress en särskild
anarkistlag. Italien har antagit en anarkistlag,
och i tyska riksdagen hafva 1894–95 förts hetsiga
öfverläggningar om en lag emot omstörtningspartierna.
Anarkismen öfverensstämmer med socialdemokratien
deri att bägge hata och bekämpa den nuvarande
samhällsordningen såsom ensidigt gynnande de besutna
klasserna och utsugande för arbetarna samt fordra
upphäfvande af de bestående borgerliga produktions-
och egendomsförhållandena, hvaremot de »vetenskaplige»
anarkisterna skarpt utdöma Marx’ af socialisterna
besvurna värdeteori (enligt hvilket en varas
bytesvärde bestämmes af den till dess produktion
nödiga arbetsmängden) samt den derpå fotade utopien
om ett rättvist lönesystem. Tydligast skilja sig de
två riktningarna i afseende på målen. I anarkismen gör
den ytterligaste individualism sig gällande såsom en
förklarlig reaktion mot den drömda socialiststatens
starka centralisation och tvångsordning i ekonomiskt
afseende. Gent emot denna häfdar anarkismen med
fanatisk styrka sjelfstyrelsens, initiativets och
individualitetens rätt, och tankeriktningen har sitt
berättigande såsom kritik öfver socialdemokratien,
hvilken senares målsmän också flerestädes börjat
»anarkisera» sina teorier. Dessutom tillåter och
förordar anarkismen, i olikhet med socialdemokratien,
attentat såsom det vigtigaste agitationsmedel,
egnadt att »väcka de lägre arbetareklasserna ur deras
försoffning och intellektuella dvala». Åtminstone
intaga äfven de tänkande bland anarkisterna en
högeligen tvetydig och oklar ställning till
dynamitfrågan, om de än vilja frisäga sig från
gemenskap med en Ravachol och dylika typiska
brottslingar, hvilkas vidunderliga illdåd dock
väsentligen föranledts af anarkistiska upphetsningar
till individuelt uppror mot samhällsordningen.
Anarkismen är en ättelägg af de revolutionära idéer,
som under 1700-talet framburos af J. J. Rousseau
m. fl. och på åtskilliga sätt omsattes i handling
under franska revolutionen. Liksom man då trodde
på naturtillståndets förträfflighet, gerna ville
på samhället skjuta all skulden till menniskornas
lidanden och drömde om att våldsamt göra »table rase»
med det bestående för att sedan kunna helt ledigt
efter abstrakta principer lägga grundvalarna till en
ny tingens ordning, en mensklighetens gyllene ålder,
så inbillar sig också anarkisten helt sangviniskt,
att den för honom
hägrande nya samhällsordningen (eller, rättare
sagdt, ordningslösheten) är den enda förnuftiga
och derför snart skall undandrifva den hittills
bestående ordningen såsom varande alltigenom
oförnuftig. Mången, som vill söka frihetens ideal i
den fullständiga obundenheten, vinnes för anarkismen,
och dess förespeglingar om broderskap, solidaritet
och likställighet utöfva en lockande makt på de
kroppsarbetande massornas sinne. Men man glömmer
bl. a., att all kulturutveckling måste försiggå
organiskt, att försök till våldsamma språng deri
alltid medföra svåra bakslag af reaktion, och man
vill ej inse, att vackra mål alltid måste främjas med
rena, oförvitliga medel, om sträfvandet skall blifva
till någon välsignelse och ej till dess motsats. För
öfrigt må endast i korthet erinras om, att psykologien
ingalunda godkänner sjelfva förutsättningen för det
kommunistisk-anarkistiska samlifsidealet, nämligen
att den naturliga menniskan skulle vara (eller kunna
endast till följd af ändrade yttre förhållanden
blifva) så ädelsinnad och så fri från onda lidelser,
att frid och ordning skulle sjelfva vidmakthålla
sig i ett laglöst samhälle utan några sociala
förpligtelser. E. F–t.
*Anas, zool. Se And, Anka, Karolina-anden och
Leffel-anden.
Anas, det latinska namnet på Guadiana.
Anastasi, Auguste, fransk målare och litograf,
f. 1820 i Paris, lärjunge af Delaroche och Corot,
har målat landskap från Frankrike, Holland,
Tyskland och Italien, i alla slags tider på dagen
och belysningar, af hvilka Terrass vid villa
Pamfili utanför Rom finnes i Musée de Luxembourg i
Paris. Som litograf har A. arbetat för journalen
»L’Artiste» och för »Artistes contemporains».
C. R. N.
Anastasius (Anastasios), två kejsare i Östromerska
riket. 1) A. I regerade 491–518. — 2) A. II regerade
713–716. Se vidare Östromerska riket, sp. 781
och 783.
Anastomus, zool. Se Gapnäbbar.
Anatidae, andfamiljen. Se And 2.
Anatinae, zool. Se And 3.
Anatomisk (af anatomi, se d. o.), som tillhör eller
har afseende på anatomi.
Anatropt (af Grek. anatropein, vända omkring), bot.,
säges fröämnet vara, då det i och för sig är rakt,
men är fäst vid frösträngen, ej med sin basaldel,
utan med den motsatta änden, så att fröämnesmunnen
blir riktad mot fästpunkten. Jfr Fröämne. Suppl.
G. A.
Anatto (Annotto), färgämne, framstäldt ur fruktmärgen
af Bixa Orellana.
Ancher [angk-], Michael Peter, dansk målare, född
d. 9 Juni 1849 på Bornholm, kom 1871 till Köpenhamn
och genomgick konstakademien, utan att dock taga
afgångsexamen. 1874 började han utställa. Sedan
1880 har han varit bosatt på Skagen. Han är
genremålare, men framställer sina hela eller
halfva figurer mestadels i naturlig storlek. Ämnena
äro oftast hemtade från fiskarelifvet på Skagen,
med en så bestämd naturalistisk prägel, att
figurerna vanligtvis äro porträtt, icke sällan af
namngifha personer. De flesta af dessa taflor äro
friluftsbilder. Dessutom har A. målat rätt många
genretaflor från de bildades kretsar, i synnerhet
från konstnärsverlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
