Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Antisana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(mot 47,500 år 1890) och insatte 16 folkombud
i riksdagen. — I Österrike har frih. Schönerer
varit antisemiternas ledare, och vid valen 1891
invaldes ett tiotal af deras talare i riksrådets
representanthus, bland dem 7 i Wien. I Ungern
tyckes antisemitismens makt redan vara bruten, och
i Frankrike, hvarest E. Drumont genom »La France
juive» (1886) gjorde sig till språkrör för densamma
och var synnerligt verksam under boulangismens
stormlöpning mot republiken, har den ej häller
förmått vinna insteg, äfven om den, såsom på våren
1895, gifvit sig luft i nationalförsamlingen. Hela
riktningen är en sjuklig utväxt på vår tids kultur.
E. Ebg.
En egendomlig och barbarisk karakter har
judeförföljelsen antagit i Ryssland, der judarna stå
lågt i socialt och intellektuelt hänseende. Orsakerna
till fientligheten mot dem äro, utom religiös
fanatism och afund öfver deras förmåga att samla
penningar, deras skadliga inflytande genom ocker och
bränvinskrögeri. 1881 anställde bönderna i södra
Ryssland och Polen grymma judeförföljelser. Efter
denna tid vidtogos under Alexander III hårda och
alltmer skärpta åtgärder mot judarna, framförallt
i form af massutvisningar (asyl åt de utvisade
har beredts i Argentina och Canada genom baron
M. von Hirschs välgörenhet).
Antisepsin (af
Grek. anti, emot, och sepsis, förruttnelse),
farmak. Under detta namn förekommer i handeln
dels ett bromderivat af antifebrin, hvilket fått
någon användning såsom läkemedel (i dos af 0,1
gr.) på ungefär samma sätt som antifebrin och
dessutom såsom antiseptiskt medel, dels en såsom
antisepticum begagnad blandning af zinksulfat,
jodzink, tymol och borsyra. Det förstnämnda medlet
kallas äfven asepsin, det senare antiseptin.
S. J-n.
*Antiseptiska medel. Numera förstår man i allmänhet
härmed sådana ämnen, som verka dödande på mikrober
eller hindra deras utveckling. Deras antal är alltså
snart sagdt oändligt, ty äfven så indifferenta ämnen
som koksalt och socker verka i koncentreradt tillstånd
antiseptiskt. Andra ämnen åter, såväl oorganiska
(t. ex. vätesuperoxid, sublimat) som kolhaltiga
(t. ex. tymol, karbolsyra), kunna i ytterst ringa
mängd förhindra utvecklingen af bakterier. Särskildt
synes detta vara fallet med den stora klass af
organiska föreningar, som kallas aromatiska. Man
måste för öfrigt väl skilja på ett antiseptiskt
medels förmåga att hämma bakteriers utveckling och
dess förmåga att döda sjelfva bakterierna eller
deras sporer, som ofta äro vida lifskraftigare än
de utvuxna mikroberna. För att nå det sistnämnda,
naturligtvis mest eftersträfvansvärda målet fordras
ej sällan, att det antiseptiska medlet begagnas i en
koncentration, som gör dess användande, t. ex. till
konservering af födoämnen, omöjligt eller till
operationer vådligt för patienten (Jfr
Aseptik. Suppl.). För bedömandet af ett antiseptiskt
medels värde såsom sådant fordras numera en mångsidig
och noggrannt utförd bakteriologisk undersökning.
S. J–n.
Antiseptiska metoden. Se Listerska förbandet.
Antispasmin (af Grek. anti, mot, och spasmos kramp),
farmak., ett såsom kramp- och
smärtstillande (särskildt vid kikhosta) användt
medel, uppgifves vara en förening af 3 molekyler
natriumsalicylat och 1 molekyl narcein-natrium,
hvilket sistnämnda man framställer genom att lösa
narcein (en i opium förekommande alkaloid) i
natronlut. Antispasmin är ett gulhvitt pulver, som
innehåller vid pass 50 proc. narcein och gifves i dos
af 1–10 cgr. S. J–n.
Antitermin (af Grek. anti, mot, och therme, värme,
feber), farmak., ett temperaturnedsättande läkemedel,
som användts vid lungsot och kroniska njurlidanden
i dos af 0,2 gr. 3 gånger dagligen. Antitermin
bildas genom förening (under utträde af vatten)
af fenylhydrazin och lävulinsyra och åstadkommer
liksom alla derivat af fenylhydrazin farliga
biverkningar, särskildt förstöring af blodkropparna,
till följd hvaraf dess användning som läkemedel
är ringa och fordrar stor försigtighet.
S. J–n.
Antithenar, anat. Se Thenar.
Antitorpedokanon. Se Maskinkanon.
Antitoxiner (af Grek. anti, mot, och
toxikon, pilgift, gift), farmak. De sjukdomsalstrande
mikroorganismernas verkningar anses numera i regeln
bero derpå att dessa små varelser vid sin utveckling
frambringa giftiga ämnen, s. k. toxiner, hvilkas
giftverkningar framkalla sjukdomssymtomen. Om dessa
symtom uteblifva, i trots af att de infekterande
mikroorganismerna äro virulenta (fullt lifskraftiga),
säges den infekterade organismen vara immun
(oemottaglig) för den ifrågavarande smittan. Denna
immunitet (se d. o.) kan vara antingen medfödd,
såsom då vissa djurarter icke det minsta skadas genom
inympning med bakterier, som ofelbart döda andra,
ofta ganska närbeslägtade arter, eller förvärfvad,
t. ex. då en menniska, som genomgått smittkoppor
eller vaccinerats, undgår att smittas af en ny
koppepidemi. Men immuniteten måste bero antingen derpå
att organismen icke erbjuder de sjukdomsalstrande
mikrober, som innästla sig i densamma, någon
möjlighet till utveckling, eller måhända betager dem
förmågan att bilda toxiner eller ock derpå att de vid
mikrobernas utveckling bildade toxinerna omedelbart
neutraliseras eller förstöras, så att de icke hinna
utöfva någon skadlig verkan. Den förstnämnda orsaken
torde vara öfvervägande vid den medfödda, de senare
vid den förvärfvade immuniteten, ehuru det väl i
allmänhet ej med bestämdhet kan afgöras hvilken rol
den ena eller andra orsaken spelar. De ämnen, hvilka
förstöra toxinerna eller rättare göra dem overksamma,
kallar man antitoxiner. I den immuna organismen
synas de förekomma hufvudsakligen i blodserum,
men kunna påvisas äfven i väfnaderna, i mjölken
o. s. v. Buchner särskiljer med bestämdhet antitoxiner
och alexiner (se d. o. Suppl.), hvilka båda begrepp
ej sällan förblandas; de förra förekomma i blodet
hos djur med förvärfvad, de senare hos sådana med
medfödd immunitet. De förra äro vida mera hållbara,
verka ej förstörande på främmande hvita blodkroppar
eller bakterier, utan endast på de af de sistnämnda
producerade toxinerna och äro slutligen till sina
egenskaper beroende af den specifika bakterieart,
hvarmed immuniseringen verkstälts, under det att
alexinernas egenskaper bero på det immuna djurets
art.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
