Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Arksignatur ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
laviner och snöstormar; sistn. år anlades en
körväg, och denna ombyggdes 1825 till postväg
mellan Stanzerthal i Tyrolen och Klosterthal i
Vorarlberg. Den är nu ersatt genom Arlbergbanan,
den yngsta af de stora alpbanorna, hvilken sätter
Österrikes södra kronland och de rika ungerska
slätterna samt dess förnämsta hamn, Trieste,
i förbindelse med vestra Europa utan de sydtyska
banorna som mellanhand. Byggandet af den egentliga,
136,6 km. långa Arlbergbanan Innsbruck–Bludenz,
till hvilken ansluter sig den redan 1872 öppnade
linien Bludenz–Bregenz, började 1880 med sprängning
af den 10,250 m. långa tunneln under A., och banan
öppnades i Sept. 1884. Kostnaderna uppgingo till
41,3 mill. gulden, af hvilka för hufvudtunneln 19
mill. Högsta punkten på banan ligger i tunneln 1,310
m. öfver hafvet, största stigningen är 31,4 pr mille.
*Arlberg, G. E. F., sjöng vid operan i Kristiania
1874–77, sedermera som gäst på olika tider i Stockholm
vid k. operan, Nya, Mindre och Djurgårdsteatrarna. I
förteckningen på hans roller må tilläggas Nevers
i »Hugenotterna», Almaviva i »Figaros bröllop»,
Alfonso i »Leonora», Gaspard i »Cornevilles klockor»,
Don Januario i »Sjökadetten», Prinsen i »Drottningens
vallfart», Trumpetaren i »Lili», Teaterdirektören samt
af talroller Don Cesar de Bazano, Bertrand de Born
och Polonius. I listan på hans textbearbetningar må
tilläggas »Hin ondes första lärospån», »Ricardo»,
»Drottningens vallfart», »Hårdt mot hårdt»,
»Orfeus» samt Berlioz’ »Faust» och Saint-Saëns’
»Syndafloden». Efter 1883 har A. hufvudsakligen
sysselsatt sig med sångundervisning. Bland
kompositioner märkas ytterligare diverse sånger,
flere häften Vokaliser samt orkestermålningen I
skogen, utgifven af Musikaliska konstföreningen. År
1891 utkom hans Försök till en naturlig och
förnuftig grundläggning af tonbildningsläran, som
väckte mycket uppseende genom träffande kritiska
anmärkningar och en glänsande, ehuru väl skarp stil.
A. L.
Arlbergbanan. Se Arlberg, alppass. Suppl.
*Arles hade 1891 13,876 innev. (i hela kommunen 24,288).
Arles-kanalen [arl-]. Se Frankrike, sp. 196.
Arlington [-tön], earl of. Se Bennet, Henry.
Arloing [-låä’ng], Saturnin, fransk fysiolog och bakteriolog, f. 1846 i
Cusset (depart. Allier), förvärfvade medicinsk och
filosofisk doktorsgrad, innehade lärareplatser vid
olika veterinärinstitut och vardt 1887 föreståndare
för det till Lyon förlagda. Han är derjämte
med. professor vid den medicinska och farmacevtiska
fakulteten i Lyon samt sedan 1889 korresp. ledamot
af franska vetenskapsakademien. A. har särskildt
sysselsatt sig med undersökningar rörande de
smittsamma sjukdomarna. Han är medupptäckare
af rauschbrands-bakterien och den förste, som
lyckats framställa rauschbrands-vaccinen. Derom
handlar hans arbete Le charbon bactérien,
pathogénie et inoculation préventive (1883; 2:dra
uppl. 1887). Vidare må nämnas hans Recherches
expérimentales comparatives sur l’action du chloral, du
chloroforme et de l’éther (1879), Poils et ongles,
leurs organes reproducteurs (1880), L’influence de
la matière blanche sur le développement du bacillus
anthracis (1886) och Cours élémentaire d’anatomie
générale et notions de techniqiie histologique (1890).
Arlt, Ferdinand, »ritter von A.», österrikisk
ögonläkare, f. 1812, blef 1839 med. doktor i Prag, var
1849–56 professor i oftalmologi derstädes och kallades
sistnämnda år till professor i samma ämne i Wien. Från
denna befattning afgick han 1883. Död 1887. A. var
en af vår tids förnämsta ögonläkare. Förutom smärre
i tidskrifter offentliggjorda afhandlingar utgaf han
Die pflege der augen im gesunden und kranken zustande
(1846, flere uppl.; »Ögonens vård och skötsel i friska
och sjukliga tillståndet», 1867): Die krankheiten des
auges (3 bd, 1851–56, flere uppl.), Die verletzungen
des auges (1875), Die kurzsichtigkeit, entstehung und
ursachen (1878), Klinische darstellung der krankheiten
der binde-, horn- und lederhaut etc. (1881),
Operationslehre (1874, i Gräfe-Sämischs »Handbuch
der augenheilkunde»). Derjämte var A. från 1855 en af
redaktörerna för »Archiv für ophthalmologie». Efter
hans död utkommo hans sjelfbiografiska anteckningar.
R. T–dt.
*Arlöf. Sockerbruket jämte bränneriet var 1894
med tillhörande jordbruksfastighet (omkr. 2,337
mtl) taxeradt till 721,200 kr. Tillverkningen
vid sockerbruket uppgick 1893 till 6
mill. kg. raffineradt socker, 900,000 kg. melass
och 23,9 mill. kg. hvitbetsaffall (värde närmare
4 mill. kr.), vid bränneriet till 648,900 liter 50
proc. bränvin. Antalet arbetare var s. å. 433.
Ármaðr, Isl. Se Årman.
*Armagh. 1. Irländskt
grefskap, har en areal af 1,328 qvkm., med 143,289
innev. (1891).
Arma Sve’cica (Lat., »svenska vapnen»), titel på en
1631–33 af Phil. Arlanibaeus (se Abelin, J. Ph.) på
tyska utgifven följd af underrättelser rörande Gustaf
II Adolfs krig i Tyskland. Ett och annat häfte utgafs
i latinsk öfversättning; på holländska upplades
arbetet fullständigt i 4 bd 1631–34. Hufvudsakligen
tidningar och flygblad voro arbetets källor.
*Armatur (se d. o.) nyttjas såsom teknisk term i
flere olika betydelser.
1. Inom elektrotekniken förstås dermed a) den del
af en dynamo- eller magnetelektrisk maskin, der
genom magnetfältets inverkan de induktionsströmmar
framkallas, hvilka utledas från maskinen såsom nyttig
och disponibel elektrisk ström. Denna del benämnes
äfven ankare eller induktor. Vanligast är det
armaturen, som försättes i rotation genom drifkraften,
men hos en del konstruktioner är magnetfältet
roterande och armaturen stillastående. Armaturen
är af ganska olika utseende och anordning vid olika
maskintyper. I allmänhet utgöres den af en kärna af
jern, rundt om hvilken eller uti hvars periferiska
del härfvor eller spolar af isolerad ledningstråd äro
förlagda och på lämpligt sätt kombinerade sins emellan
och med maskinen i öfrigt. Efter sitt olika utseende
brukar armaturen benämnas cylinder- l. trumarmatur,
skifarmatur, ringarmatur, pol-, radial- l. klotarmatur
(sferiskt armatur); b) en kring elektriska kablar
anbragt yttre metallisk omklädnad, bestående af
kringspunna jerntrådar, jernband eller ett kompakt
lager af bly; c) vid elektriska belysningsanläggningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
