- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 19. Supplement. A - Böttiger /
561-562

(1896) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ball ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1882), omkr. 140,000 bd, samt Vetenskapsakademiens
naturhistoriska museum. Omnämnas förtjena äfven
W. F. Walters (delvis för allmänheten tillgängliga)
konstsamlingar af olika slag, bland de största och
dyrbaraste någon enskild person eger i Amerika.

Baltisch, Franz, psevdonym för tyske författaren
Hegewisch (se d. o. 2).

Baltiska isströmmen, geol., benämndes af O. Torell
en antagen isström inom den skandinaviska landisen,
hvilken under sin rörelse hufvudsakligen följde
Östersjöbäckenet, om den ock öfversvämmade
angränsande områden. Numera skiljer man mellan
tvänne baltiska isströmmar, en äldre, som föregick
den stora nedisningen, och en yngre, som efterföljde
densamma. Den yngre baltiska isströmmen, hvilken är
bäst bekant, anses af G. De Geer icke hafva utgjort
endast en isström inom den skandinaviska landisen,
utan en helt och hållet själfständig sådan. Öfriga
delar af den skandinaviska landisen skulle enligt
honom haft sin södra gräns vid de ändmoräner, som
från Kristianiafjorden kunna följas genom Dalsland
och Vestergötland till Karlsborg, och hvilka på
östra sidan af Vättern fortsätta till söder om
Roxen, under det att landisens samtidiga gräns
i Finland skulle betecknas genom de stora åslika
ändmoräner, hvilka under namn af Salpaussälkä fortgå
parallelt med Finska viken och sedan böja af mot
n. ö. och n. till trakten af Hvita hafvet. Deremot
skulle den yngre baltiska isströmmen samtidigt
hafva nedskjutit mot s. långt utanför den öfriga
ismassan, följande Östersjöbäckenet, i hvars södra
del den rörde sig mot vester och slutligen mot
nordvest. Södra Skåne öfverskreds af densamma
från s. ö. till n. v., men Romeleklint höjde sig,
liksom de högre delarna af Bornholm, öfver isen,
hvilken mot v. öfver de danska öarna fortsatte
till östra delen af Slesvig-Holstein och Jylland,
medan en ganska ansenlig del af nordtyska slätten
närmast s. om Östersjön likaledes öfversvämmades af
densamma. De Geer antager, att de block af flinta
och andra kritbergarter, som ej äro sällsynta i
Bohuslän, blifvit dit transporterade med de isberg,
som uppkommo, när ifrågavarande isström nådde
Kattegatt och der sönderbröts, hvarvid isstyckena med
hafsströmmar drefvo vidare norrut. På grund af den
baltiska isströmmens moräners lagringsförhållanden i
Skåne antager man vidare, att denna isström betecknar
ett nytt framåtryekande af isen, sedan denna,
förut dragit sig långt tillbaka. Men såväl derom
som om isströmmens ofvan antagna sjelfständighet äro
meningarna ännu delade. För den baltiska isströmmens
moräner utmärkande äro block af graniter och porfyrer
från Åland, af den siluriska »östersjökalken» från
hafsbottnen utanför Gefle, af bergarter från Gotland
o. s. v. Den äldre baltiska isströmmen, hvars tillvaro
konstaterades först genom undersökningar i Skåne
1881, var betydligt mäktigare än den yngre, i det
att såväl Söderåsen som Hallandsås från s. ö. mot
n. v. öfverskredos af densamma. Men då de märken,
som denna isström efterlemnat, till större delen
blifvit utplånade under den stora nedisningen, är
kännedomen om densamma ännu mycket bristfällig. Dock
finnas äfven i Tyskland och Slesvig-Holstein spår af
densamma. Äfven för denna isström
äro baltiska block utmärkande, men som dessa sedermera
kunnat upptagas i den stora landisens moräner, är
stor försigtighet af nöden, då det gäller att draga
slutsatser af deras förekomst. A. G. N.

Baltiska provinserna, detsamma som Östersjöprovinserna
(se d. o.).

Baltiska språk. Se Lettiska språk.

*Baltistan, provins i Kaschmir, har en areal af 33,684
qvkm., med omkr. 60,000 innev.

*Baltsjik, stad i furstendömet Bulgarien, hade 4,272
innev. 1888.

*Baltzer, W. E., lemnade 1881 föreståndareskapet
för den fria församlingen i Nordhausen och dog 1887.

Baluba, negerfolk i Central-Afrika, synes från
Moëro-sjön och Kassongos rike småningom hafva
utbredt sig mot n. v. och bosatt sig i Kongostaten vid
mellersta Lulua och Sankuru (bifloder till Kassai). De
äro ett af de vackraste och kraftigaste negerfolk,
muskulösa och bredbröstade. En stam af dem, bassongo,
lärde Wissmann 1881 känna mellan Sankuru och Lubefu
och förvånades öfver att der finna ett folk, som
utan att hafva kommit i beröring med arabisk eller
europeisk kultur kunde åstadkomma så väl arbetade
metallföremål, väfnader och lergods och hade ett så
utveckladt jordbruk. Deras bysamhällen, bestående
af fyrkantiga hus, omgifna af trädgårdar, hade en
befolkning af ända till 15,000 pers. Genom blandning
med urbefolkningen har uppstått en svagare ras,
basjilange (se d. o. Suppl.).

Bałucki [-u’tski], Michal, polsk författare, f. 1837
i Krakov, anställd såsom skådespelsförfattare vid
dervarande teater, skrifver med demokratisk-satirisk
tendens och gör det polska samhällslifvets lyten
och fördomar till mål för sitt åtlöje. Han har sedan
midten af 1860-talet författat omtyckta romaner och
åtskilliga lustspel m. m.

*Balustrad. Jfr Bröstvärn 1.

Balutsjistan. Se Belutsjistan.

*Balzac, H. Hans staty restes 1889 i Tours.

Bamangeh. Se Bahaman.

*Bambara. En del af landet har en längre tid
stått under franskt protektorat, en annan del under
sultanen af Segu, men sedan denne 1891 störtades, har
äfven denna del kommit under franskt välde. Den jämte
Segu förnämsta staden i landet är det af en ringmur
omgifna Bammako, vid Niger, med öfver 800 innev.,
hvilket utgör fransmännens vigtigaste stödjepunkt vid
Niger. Om språket se Binger: »Essai sur la langue B.»
(Paris 1886).

Bambas, Neofytos, nygrekisk patriot, lärare och
filolog, f. 1770 på Chios, verkade i Konstantinopel
och från 1807 i Paris, hvarest han knöt förbindelser
med sin berömde landsman A. Koraes, och organiserade
sedermera den lärda skolan på Chios, hvilken han ledde
med stor framgång. I början af grekiska frihetskriget
var han Alexandras Ypsilantis’ sekreterare och
utöfvade då genom handling och eldande tal ett
betydligt inflytande. Sedermera vardt han professor
vid joniska akademien på Korfu och 1837 i Athen. Död
1855. — B. inlade förtjenst om skolmetodiken och i
synnerhet derigenom att han befäste det af Koraes
utdanade nygrekiska skriftspråket. Bland B:s utgifna
arbeten må nämnas Rhetorike (1813; 3:dje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:55 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfas/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free