Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bancasay ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regeringen. Detta tillstånd, kalladt bank
restriction, förlängdes onödigtvis af regeringen ända
till 1821, då Peel genom lagstiftning (af 1819) hade
lyckats göra slut på det och kursen åter stigit till
pari. (Emellertid hade å nyo en mängd landsortsbanker
inrättats, till 1813 icke mindre än 900, och ett
1813 inträffådt starkt prisfall å spanmål bragt 240
af dem att stoppa under åren 1814–16. En period af
allmän, blind öfverspekula-tion 1824–25 bortsopade
inom sex veckor ett 70-tal banker och föranledde nya
lagbestämmelser.) 1826 började Englands bank inrätta
filialer, lägsta sedelbeloppet höjdes till 5 pd
st., och en ny lag af s. å. tillät andra aktiebanker
med hur många delegare som hälst att utgifva sedlar
med vilkor att de ej inrättades i London eller
på en omkrets af 65 engelska mil derifrån. 1833
förklarades Bank of Englands sedlar för legalt
betalningsmedel. Statens stående skuld till banken
nedbragtes då från 14,68 till 11 mill. pd st. Robert
Peels ministèr omgestaltade och ordnade lagligen
1844, genom den s. k. bankakten, sedelbanksväsendet
i England (reformen utsträcktes 1845 till Irland och
Skotland). Hufvudsakliga syftet med denna ännu i dag
gällande lag var att centralisera sedelutgifningen och
så mycket som möjligt inskränka massan af obetäckta
sedlar. Derför upphäfdes den sedelutgifningsrätt,
som förut var tillerkänd dels hvarje bankaffär i
hela landet med mindre än 6 delegare, dels de på
minst 65 eng. mils afstånd från London befintliga
aktiebankerna. Endast de banker, som vid lagens
utfärdande emitterade sedlar, skulle fortfarande
få göra det till ett belopp, som motsvarade
genomsnittsvärdet af deras utelöpande sedlar under de
närmast föregående tre månaderna (för aktiebankerna
sammanlagdt 3,5 mill., för privatbankerna 5,2 mill. pd
st.). Bank of England skulle framgent icke få utställa
mer än för 14 mill. pd st. obetäckta sedlar, och af
det sedelbelopp, som genom småbankernas eventuella
inställande af emissionen blefve ledigt, skulle 2/3
öfverföras till Bank of Englands emissionsrätt. Genom
sistnämnda bestämmelse har, såsom ofvan nämnts,
detta engelska bankens obetäckta maximum höjts till
16,45 mill. pd st. När bankakten 1844 utfärdades,
funnos i England, utom engelska banken, 207 privata
bankirhus och 72 aktiebanker, som utgåfvo sedlar
(med rätt att emittera till ett belopp af 8,65
mill. pd). Deras antal hade 1895 sjunkit till 59
bankirhus (med emissionsrätt intill 2,3 mill. pd)
och 36 aktiebanker (2 mill. pd). Stocken af deras
verkligt utelöpande sedlar har sedan 1845 sjunkit
från 7,8 till mindre än 2 mill. pd. — Den Peelska
bankorganisationens inverkan på penningmarknaden,
huru välgörande den än visat sig vara, är förnämligast
en mekanisk, och akten har ej visat sig ega kraft
att förebygga kriser och panik, hvilket för öfrigt
ingen lagstiftning mäktar, men den erbjuder medel
att hejda och lugna paniken. Redan 1847, såväl som
1857 och 1866, måste regeringen tillfälligt upphäfva
bestämmelsen om bankens obetäckta sedelmaximimi och
tillåta, att det öfverskreds. Särskildt med anledning
af finanskrisen vid firman Bärings fall 1890 hafva
sträfvanden för en revision af bankakten å nyo låtit
sig förnimma. — På Irland är sedelutgifningen
äfvenledes ganska centraliserad, i det att en
enda bank, Bank of Ireland i Dublin, utställt vida
mer än hälften af det tillåtna beloppet obetäckta
sedlar. 1845 funnos på ön 6 sedelutgifvande banker,
och antalet är fortfarande detsamma. Den utelöpande
sedelmassan uppgick 1895 till 6,4 mill. pd st. — I
Skotland är sedelutgifningsrätten mera fördelad. 1845
funnos der 19 sedelutgifvande banker, numera endast
10, med rätt att emittera för 2,7 mill. pd. Banksedlar
å 1 pd st. äro de lägsta tillåtna i Skotland
och på Irland. — Gamla anor och stor vigt har i
England depositionsrörelsen, vid hvilken aktiebolag
(joint-stock-banks) alltmera trädt i stället för
bankirer. Dylika aktiebolag funnos 1894 till ett
antal af 103, med 2,590 filialer och ett inbetalt
kapital af öfver 50 mill. pd. I Skotland tjenstgöra
såsom depositionsanstalter de 10 sedelbankerna, med
1,006 filialer och 14 gånger större depositionsbelopp
än utelöpande sedelstock. På Irland finnas utom de
sex sedelbankerna 3 andra depositionsbanker, och
alla nio anstalternas filialer utgöra 480. Britiska
koloniernas depositionsbanker hafva nästan alla ett
kontor i London. Kolonialbankerna med hufvudkontor
i kolonierna utgifva allesamman sedlar.
Frankrike har sedan 1848 endast en sedelutgifvande
bank, Banque de France, inrättad 1800, näst Bank of
England den förnämsta, som finnes. Dess sedlar äro
legalt betalningsmedel sedan 1870. Aktiekapitalet
utgör 182 1/2 mill. fr. Banken ger ej ränta på
depositioner. Den ledes af en gouverneur
och 2 sous-gouverneurs, som utnämnas
af staten. Aktieegarna representeras genom
ett utskott af 15 régents; dessutom välja
aktieegarna 3 censeurs, hvilka tillsätta ett
utskott af 12 personer (conseil d’escompte) för
att öfva uppsigt öfver diskonteringen. Banken
hade år 1893 i departementen 94 afdelningskontor
(succursales) och 159 expeditionskontor. Den
får utgifva sedlar till ett belopp af högst 4,000
mill. fr., och sedlarna lyda å lägst 50 fr. Den
utelöpande sedelmassan uppgick 1894 till omkr. 3,400
mill. fr. och den metalliska valutan s. å. till
omkr. 3,000 mill. fr. Handelspapper diskonterades
år 1888 till ett värde af 8,585 mill. fr. En andra
sedelbank, Banque de d’Algérie, öppnades 1851 med säte
i Algeriet. — En ren diskonterings- och lombardbank
af stor betydenhet är den nyupprättade Comptoir
national d’escompte de Paris, med ett aktiekapital
af 100 mill. fr. På två andra områden af bankrörelse
har Frankrike lemnat förebilder genom Crédit foncier
(se Hypoteksbank) och Crédit mobilier (se
Kreditanstalt). Efter mönstret af den sistnämnda
bildades bl. a. 1872 Crédit Lyonnais, hvars inbetalta
aktiekapital 1895 uppgick till 140 mill. fr.
I Holland har den 1814 inrättade Nederlandsche bank
i Amsterdam (med sidokontor i Rotterdam) monopol
på sedelutgifningen. Den utgör ett aktiebolag med
20 mill. floriners kapital. Dess sedlar äro icke
förklarade för lagligt betalningsmedel. Staten eger
del i banko vinsten, och konungen utnämner bankens
president och sekreterare samt en delegerad. 1894
uppgingo den utelöpande sedelstocken till 200
mill. nederländska gulden och den metalliska
valutan till 138 mill. I Holland finnas dessutom
crédit-mobilier-anstalter,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
