Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Besutenhet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Betsimaraka, den smala kustremsan på Madagaskars
östkust från floden Andempona i n. till Jesaka
i s. Otaliga vattendrag från berglandet strömma
ned till kusten, der de bilda stora träsk och
laguner. Innevånarna, betsimasaraka, äro i fysiskt
hänseende skilda från hova och visa en afrikansk
typ. De vigtigaste hamnplatserna äro <sp>Tamatave>,
Foulpointe</sp> (Mahavelona) och Fenoarivo (Fénérife).
Betsjuanaland (Bechuanaland), område i Syd-Afrika,
som till 1895 var dels britisk kronkoloni,
dels protektorat, mellan 22° s. br. i n. och
Kapkolonien i s., Transvaal i ö. och 20° ö. lgd
i v., omkr. 500,000 qvkm. Endast några lägre
höjdsträckningar genomskära det nästan fullständigt
jämna, delvis skogbevuxna landet. Molopo (Hygap),
som flyter genom B. till Oranje, hvilken bildar gräns
på ett stycke i s. v., har liksom sina tillflöden
(Kuruman, Nosop, Oup) vatten endast om vintern. Stora
grupper af s. k. saltpannor och sötvattenssamlingar
(vlys) finnas vid vestra och norra gränsen. Större
delen i n. och n. v. tillhör Kalahari-öcknen. Der
bevattning kan åstadkommas, lemnar jorden rika
skördar af majs och kafferkorn; indigo och bomull
växa i vildt tillstånd. Guld har man funnit på
flere ställen; äfven bly, tenn, silfver, jern och
stenkol förekomma. — Britiska B. begränsas i ö. af
Transvaal, i s. af Kapkolonien, i v. och i n. af
Molopo och har en areal af omkr. 183,000 qvkm.,
med 60,376 innev. (1891), af hvilka öfver hälften
tillhörde de vestbetsjuanska stammarna batlapin och
barolong; de hvite voro endast 5,254. Förvaltningens
säte är Vrijburg, med omkr. 300 innev. Jernväg går från
Kimberley till Vrijburg och skall fortsättas längre
norrut. Telegraflinien går redan till Salisbury i
Mashonaland. — Protektoratet, som utgör norra delen
af B., har en areal af omkr. 320,000 qvkm. tillsammans
med Khamas land. (Den kristnade höfdingen Khama har
sedan 1875 varit höfding för stammen Bamangwato,
omkr. 40,000 pers. Han är en af de mest upplyste
bland Afrikas infödda herskare, har förmått sitt
folk att öfvergå till kristendomen, förbjudit det
bruket af alkohol och förvandlat det från oroliga
krigare till fredliga jordbrukare.) Landets hufvudstad
var förr Shoshong, men år nu Palapye l. Palachwe,
der äfven den brit. administratorn residerade. Såväl
protektoratet som kolonien stodo under direkt kontroll
af Kapkoloniens guvernör, som var guvernör äfven i
B. Inkomsterna för 1892–93 uppgingo till 146,293 pd
st. (deraf 100,000 beviljade af brit. parlamentet),
utgifterna till 154,615 pd st. Anledningen till
landets annektering gåfvo strider mellan rivaliserande
höfdingar. Det segrande partiet understöddes af
boers och belönade dessa genom landbevillningar,
hvilka bildade de små fristaterna Stellaland och
Goosen. Men då höfdingarna 1884 ställde sig under
Syd-afrikanska republikens protektorat, besatte
England landet, hvarefter den hittills bestående
politiska organisationen kom till stånd 1885.
Genom den mäktige dåv. premierministern i
Kapkolonien Cecil Rhodes, som tillika är allrådande
i Britisk-sydafrikanska kompaniet, förenades
kronkolonien B. d. 15 Nov. 1895 med Kapkolonien för
att man skulle hafva fria händer att genom B. till
Salisbury i Mashonaland draga den jernväg, som förenar
Kapstaden med Mafeking. England gaf sitt samtycke,
emedan förvaltningen af B. var för dyr. Protektoratet
fortfar deremot att tillhöra kronan, tack vare det
personliga inflytande, som Khama och två andra
höfdingar utöfvade under sitt besök i London
1895. Ett nytt bolag bildas i protektoratet under
namnet »Tati concession», hvilket har till gränser
floden Shashi från dess källor till dess förening med
floderna Tati och Ramoqueban, hvarefter gränsen går
uppför Ramoqueban och följer sedan vattendelaren
mellan dessa båda floder. Bolagets rättigheter
sträcka sig till malmfyndigheter, skogar, jordbruk
och handel. Ehuru distriktet Tati bildade sydvestra
delen af Matebeleland, tillhörde det icke
Sydafrikanska kompaniet, utan utgjorde en del af
protektoratet Betsjuanaland.
*Betsjuaner. Närmare om dem se Kaffrer. Deras
område sträckte sig förr mycket längre mot s.,
men de hafva undanträngts af hottentotter och
kustkaffrer: särskildt hafva sulukaffrerna under de
sista årtiondena tvungit många stammar att taga sin
tillflykt i landets svårtillgängliga bergstrakter
och äfven fullständigt sprängt flere stammar. Vidare
hafva boers i betsjuanernas gamla område grundat
Oranjefristaten och Transvaal, och slutligen har
England bemäktigat sig Basutoland och sträckt sin
hand efter betsjuanernas återstående fria område
(se Betsjuanaland. Suppl.).
Betskatt. Se Betodling. Suppl. och Sockerskatt.
Betskij (Betskoj). Ivan Ivanovitj,
rysk konstkännare, filantrop, uppgifves vara frukten
af en förbindelse emellan generalen furst Ivan
Jurjevitj Trubetskoj, då han lefde som krigsfånge
i Sverige, och en svensk fröken Sparre. B. föddes
i Stockholm (?) d. 3 Febr. 1704, tillbragte en stor
del af sin ungdomstid i utlandet och spelade längre
fram en rol såsom konstkännare vid Katarina II:s
hof. B. grundlade hittebarnshus i Moskva (1764) och
Petersburg (1770). Enligt en ännu i vida kretsar
i Ryssland gängse tradition skall B. hafva varit
Katarina II:s fader, och äfven i literaturen (först
1802, i en tysk öfvers. af Massons memoarer) hafva
uppgifter i samma riktning förekommit, men de sakna
all grund. B. afled d. 31 Aug. 1795.
Bettia, stad i distriktet Champaran, prov. Behar,
Bengalen (Indien), vid jernvägen till Muzaffarpur.
Omkr. 22,000 innev.
*Bettna, socken. 8,408 har. 1,907 innev. (1894).
Betty Paoli, psevdonym för den tyska författarinnan
E. Glück (se denna).
Betuwe (det forna Batavorum Insula), geogr. Se
Gelderland.
Bet-Zur, stad i Palestina på Juda berg, vid vägen från
Jerusalem till Hebron, det nuvar. Beit Sûr, med ruiner
af ett gammalt torn. Staden, som beherskade vägen,
befästes redan af Rehabeam (2 Krön. 11: 7). Mycket
vigtigare blef den i den efterexiliska tiden såsom
gränsstad mot Iduméen. Sedan Judas Makkabeus der
slagit den syriske fältherren Lysias (1 Makk. 4: 29; 2
Makk. 11: 5), befäste han staden, men den eröfrades af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
