Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Björnström ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bidraga också att gifva hithörande myror ett
egendomligt utseende. Namnet »bladskärande» syftar på
ifrågavarande arters vana att med sina starka käkar
skära större eller mindre stycken ur trädens blad,
till dess blott de gröfre bladnerverna återstå. De
afskurna styckena hembäras af myrorna till boet. Genom
sitt ofantliga antal blifva de bladskärande myrorna
mycket förödande, och i synnerhet äro åtskilliga
från andra trakter införda växter, såsom kaffebusken
och orange-träden, nästan hjelplöst hemfallna åt
deras härjningar. Deremot har en del i Brasilien
inhemska träd, genom att erbjuda beqväma bostäder
eller näring eller bägge dessa fördelar, lyckats
förvärfva sig en skyddsvakt mot bladskärarna i andra
myrarter, som för träden äro oskadliga. Mest bekant
är det symbiotiska förhållande, som utbildat sig
mellan ett af Brasiliens mest karakteristiska träd,
imbauba-trädet, Cecropia adenopus, och en liten myra,
Azteca instabilis Fr. Müll., hvilken alltid tager sin
bostad i de öfre, genom tvärväggar åtskilda delarna af
den ihåliga stammen. Ifrågavarande Cecropia-art (men
ej de öfriga) atsöndrar på undre sidan af bladskaften
ett slags egendomliga, insektägg liknande små kroppar,
»Müllerska kroppar» (efter deras upptäckare Fritz
Müller), hvilka äro rika på fett och ägghviteämnen
och af azteca-myrorna användas till föda. I de
ytterst sällsynta fall, då inga azteca-myror tagit
sin bostad i imbauba-trädet, sköflas detta regelbundet
af bladskärande myror. Försöka dessa deremot bestiga
ett af azteca-myror bebodt träd, bortjagas de genast
af de senare.
Rörande användningen af de afskurna bladbitarna hafva
flere gissningar framstälts, bland hvilka särskildt
märkes den af Belt (1874) framkastade förmodan, att
de kring boets ingångar hopade bladmassorna vid sin
dekomposition skulle gynna utvecklingen af en liten
svamp, som af myrorna skulle användas till föda. Denna
förmodan har nyligen (1893) fått en fullständig
bekräftelse genom den tyske botanisten Alfred Möllers
i Brasilien anställda undersökningar. Möller fann,
att de hemförda bladstyckena af myrorna med käkar
och fötter bearbetas till små mjuka bollar, hvilka
sammanfogas, så att derigenom i boets inre uppstår
en luckermassa, till utseendet erinrande om en
grofporig badsvamp. Denna massa genomväfves tätt af
hvita svamptrådar, hvilka på ytan visa kolflika
ansvällningar, här och der sammanhopade till
kålrabbiliknande gyttringar. Dessa senare utgöra
myrornas förnämsta, om ej enda föda. Vid hvarje
åverkan på boet tillvarataga de omsorgsfullt hvarje
fragment af sin »svampträdgård» för att återställa
den i dess förra skick, och vid sina flyttningar
medföra de den till den nya bostaden. De gamla redan
utsugna delarna af svampträdgården aflägsnas ur
boet för att ersättas af nya bladmassor, i hvilka
svamptrådarna redan efter några timmars förlopp
inträngt. Det tyckes, som om de kålrabbiliknande
bildningarna skulle vara konstprodukter,
framkallade derigenom att myrorna ständigt hindra
svampmyceliets vidare utveckling, ty aflägsnas
myrorna, utvecklar det sig till ett mögelliknande
luftmycelium, af hvilket till sist såsom slutstadium
framgår en skifsvamp, Rozites gongylophora.
G. A–z.
Bladspår l. bladspårsträngar, bot., kallas sådana
kärlsträngar (se d. o. Suppl.), som, i motsats till de
»stamegna», äro gemensamma för såväl stam som blad,
i det att de från stammen löpa ut i bladen, der de
utgöra bladnerverna. Det stora flertalet kärlsträngar
är bladspår. G. A.
Bladsteklar, zool. Se Tenthredinidae.
*Bladställning. Hvad som i artikeln yttrats om
bladställningen har sin egentliga tillämpning
på upprätt växande, radiärt byggda skott, medan
det alldeles icke, eller med mycket stora
modifikationer, gäller för dorsiventralt byggda
växtdelar, d. v. s. sådana, som ega en utpräglad
öfver- och undersida, t. ex. ormbunkarnas
krypande stammar, vissa blomställningar (Borragineae).
Orsaken till spiralställningen har under
olika tider uppfattats på väsentligen olika
sätt. Bladställningsläran grundlades 1834 af
K. F. Schimper och utvecklades i sina detaljer
närmare af Al. v. Braun och bröderna Bravais
under 1830-talet. Den matematiskt uttryckbara,
oväntade lagbundenheten i bladens ställning på
stammen trodde man vara en naturlag; man ansåg
i öfverensstämmelse med tidens idealistiska
naturbetraktelse, att stammens tillväxt öfver
hufvud försiggick efter en spirallinie och att
»spiraltendensen» i naturen var ett uttryck för
eviga idéer. Denna åskådning, som i sin konseqvens
förnekade möjligheten att finna de naturliga
orsakerna till växternas yttregestalt, stod i
bestämdaste motsats till den af Darwin framkallade
utvecklingshistoriska riktningen. Äfven i förevarande
fall kom man också snart nog de yttre orsakerna på
spåren. Först genom Hofmeister (1868), men främst
genom Schwendener (1874 och 1878 i: »Mechanische
theorie der blattstellungen» visades det nämligen,
att bladställningen är en följd af tryckförhållandena
mellan de unga bladanlagen, och att man efter behag
kan förändra bladspiralen genom ett med konst
anbragt tryck. Detta gäller för alla radiärt byggda,
upprätta skott; för de nyss omtalade dorsiventrala
tillkommer emellertid tyngdkraftens inflytande
m. fl. orsaker, hvilka ännu ej äro fullt kända.
G. A.
Bladsåg. Se Sågning.
Bláðughófi, Isl. (den, hvars hofvar bäras af vinden),
Nord. mytol., namn på guden Frös häst.
Bladzeolit, miner. Se Stilbit.
*Bladåker, socken. 10,166 har. 953
innev. (1894).
Blaggarn. Se Linberedning.
*Blagovestjensk (Blagovjestsjensk),
hufvudstad i ryska generalguvernementet Amur, har
omkr. 20,000 innev., flere undervisningsanstalter,
ångqvarnar, jerngjuteri samt drifver handel med te,
spanmål m. m. Orten anlades 1856 och blef hufvudstad
1858.
Blague [blagg], Fr. (af Gael. blagh, blåsa ut; egentl.
tobakspung), skryt, tomt prat, skräfvel. — Blagueur
[-gör], storpratare, skräflare.
Blaine [blēn], James Gillespie, nordamerikansk
statsman, född 1830 i Pennsylvania, död i New York
1893, blef 1847 lärare i matematik vid krigsskolan
i Kentucky, öfverflyttade sedan till Maine, der han
blef tidningsutgifvare och ledare af det republikanska
partiet samt 1858–62 var ledamot af legislaturen. Han
invaldes 1861 i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
