Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blå ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Blå vitriol, kem. Se Kopparvitriol.
Bläckpulver. Se under Sal.
Bläcksvampslägtet, bot. Se Coprinus.
Blädderros, med. Se Rosfeber.
Bläddrerot, bot., en benämning på växtsläktet
Utricularia (blås-örten).
*Blädinge, socken. 8,064 har. 1,201 innev. (1894).
*Bländglas är en apparat, som man vid solobservationer
använder för att försvaga solljusets glans, hvilken
eljest besvärande eller, då kikare med större eller
mindre objektivöppning kommer till användning,
skadligt skulle inverka på ögat. Galilei skall hafva
ådragit sig blindhet derigenom, att han vid sina
solobservationer icke vidtagit någon åtgärd för ögats
skyddande. Den förste, som begagnade sig af bländglas,
var hans samtida, jesuiten Scheiner (jfr Sol),
hvilken mellan objektiv och okular å den galileiska
kikaren insköt ett färgadt planglas. Numera anbringas
bländglaset vanligen utanför okularet. Man använder
med mer eller mindre fördel olika färger. Röda
glas äro derutinnan olämpliga, att de genomsläppa
mörka värmestrålar. Bäst äro sammansatta färger,
t. ex. gröngult. Man har äfven med fördel för
afbländning användt en färgad vätskelösning innesluten
i en liten glastrumma med plana parallella bottnar,
äfven blott och bart en alunlösning.
Då det gäller att utföra observationer på solytan,
använder man numera såsom afbländare ett instrument
benämndt helioskop, hvilket grundar sig derpå, att
ljuset genom successiv reflexion under en bestämd
vinkel från tvänne speglar genom polarisation
(se d. o.) försvagas och detta i olika grad, i
den mån speglarna mer eller mindre afvika från
ett inbördes parallelt läge, vid hvilket ljuset
icke försvagas. Genom vridning af den ena spegeln
är man sålunda i stånd att godtyckligt moderera
solbildens ljus, hvilket vid användning af denna
apparat bibehåller sin naturliga färg, i det att
ljuset, utan att genomtränga något färgadt glas,
endast underkastas reflexioner.
Vid betraktande af solen (solförmörkelser) med
blotta ögat kan man med fördel använda ett stycke
vanligt glas, sedan man genom att hålla detsamma
öfver en rykande låga, t. ex. af en fotogenlampa,
öfverdragit detsamma med ett sotlager, hvilket man
lämpligen kan skydda genom att täcka med ett annat
glas. De båda glasen böra dervid, t. ex. genom en
vid kanterna mellanlagd pappersremsa, hindras att
beröra hvarandra, hvarigenom sotlagret skulle skadas.
K. B.
Bländingar. Se Blandfolk. Suppl.
*Blänkare är benämning äfven på smärre
tidningsartiklar i någon vigtigare fråga,
hvilka likasom utsändas för att »rekognoscera»,
d. v. s. användas såsom ett medel att utröna allmänna
stämningen för eller emot en sak och förbereda
offentliggörandet af märkligare och fullständigare
meddelanden. I ungefär samma bemärkelse brukas ordet
»försöksballong».
Bläsa, bot., benämnes Amaranthus Blitum, på grund af
sina hvitfläckiga blad.
Bläsbocken, zool. Se Bubalis.
*Bläster. Jfr Cylinder-bläster.
Blästerfärskning, metallurg. Se Färskning och Jern,
sp. 1134.
Blästersmide, metallurg. Se Blästerverk
och Jern, sp. 1122.
*Bläu. 2. Joan B. afled 1673. Den omnämnda eldsvådan
timade 1672.
Blödande bröd, blödande hostia kallar man en
företeelse, som ofta helt plötsligt visar sig på
fuktigt bröd, gröt och andra mjölhaltiga födoämnen
och som består af bakterier af klyfsvamparnas
grupp, hvilka genom sin lifsprocess bilda ett rödt
färgämne. Man har kallat denna svamp Micrococcus
prodigiosus Cohn l. Monas prodigiosa Ehrb.,
undermonaden, emedan det för kyrkliga ändamål ofta
begagnade undret med blödande hostier kunnat hänföras
till denna svampbildning (se Wilsnack).
Blödning, bot., benämnes den saftflytning, som hos ett
stort antal såväl träd- som örtartade växter inträder,
då stammen afskäres eller under vissa förhållanden
såras. Särskildt kraftigt framträder detta fenomen
hos afskurna stammar af humle, vinstock, majs m. fl.,
i det att den utrunna vätskemängden ofta intager vida
större volym än hela det rotsystem, från hvilket
den härstammar. Detta visar, att rötterna alltjämt
upptaga nya vattenmängder. Äfvenledes är den kraft
(rot-trycket), med hvilken saften utpressas, ofta
mycket betydande; man har t. ex. hos vinstockar
funnit ett rottryck, som betydligt öfverstigit 1
atmosfer. — Rottrycket framkallas af rotens parenkym;
vattnet med deri lösta salter upptages af rothåren och
kommer från dessa in i parenkymet, hvilkets osmotiska
förhållanden orsaka detsammas inpressande i kärlen, ur
hvilka det i sårytan framträder. De närmare detaljerna
vid sjelfva förloppet äro ännu ej fullt klara; dock
känner man, att temperaturen är af stor betydelse,
liksom ock närvaron af fritt syre. Anmärkningsvärdt
är, att blödningen upphör vid kloroformering. —
Den är derjämte underkastad periodiska vexlingar,
dels dagliga, så att den vanligen är rikligast på
förmiddagarna, dels ärliga, hvarvid den är starkast
på våren. Denna »vårblödning» är allmänt och lätt
iakttagen hos åtskilliga träd, såsom lönn, björk,
bok o. s. v. Den saft, som vid denna tid framkommer
ur sårnader på nämnda och andra växter, är synnerligen
rik såväl på askbeståndsdelar som på organiska ämnen,
såsom ägghviteämnen, asparagin och kolhydrat (bland
dessa framförallt socker). Så innehåller den hos
t. ex. amerikanska sockerlönnen (Acer saccharinum
L.) 2–3 proc. socker, och ett träd kan lemna mellan
2 och 3 kg. sådant, hvarför det också hos denna art
tekniskt tillgodogöres. Orsaken till den rikliga
vårblödningen är att söka i den omständigheten
att rötterna under vintern och den tidiga våren
alltjämt upptaga vatten, hvarigenom stora mängder
vatten inpressas i kärlen, redan innan det genom
löfsprickningen kan komma till användande, på samma
gång som, omedelbart före och i samband med denna,
omvandling af reservnäring af olika slag till socker
och andra inom växten lätt transporterbara föreningar
eger rum. G. A.
Blötmalm, metallurg., kallas den kopparmalm, hvars
bergart utgöres af svafvelkis eller magnetkis. Se
Koppar, sp. 1328.
*Bo. 1. Socken i Örebro län. 15,264 har. 2,180
innev. (1894). Bo och Svennevad blefvo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
