Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bodega ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1893 tillverkades 5,292 ton tackjern och direkt
från masugn framstäldt gjutgods, 89,5 t. gjutgods
framstäldt efter tackjernets omsmältning, 10,234
t. lancashiresmältstycken, 1,124,3 t. martingöt,
315 t. stålgjutgods, 10,114,4 t. stångjern och
stål samt 1,156,6 t. manufakturer, deraf 748,245
kg. tunnplåt, såväl obetäckt som förzinkad, och
241,715 kg. tråd och linor; dessutom kanoner lavetter,
pansarplåt och projektiler. Antalet arbetare vid
båda bruken är f. n. (1896) omkr. 600, för hvilka
finnas, inregistrerade, B. sjukkassa (som antog
stadgar 1888) och B. kanonverkstads arbetares sjuk-
och begrafningshjelpsförening (bildad 1889). Vid
kanonverkstaden hafva tillverkats en mängd kanoner
(47 mm.–16 cm.), lavetter och granater samt annan
dylik materiel, senast en af ingeniör A. Silfversparre
konstruerad 12 cm. kanon, s. k. snabbskjutare. (För
svenska flottans räkning hafva nyligen beställts 11
st. sådana, af hvilka 4 skola anbringas å pansarbåten
»Oden». Äfven pansarplåten för »Odens» kasematt är
beställd vid B.). F. n. (1896) pågår en storartad
utvidgning af Boforsverken, hvarigenom der skola
kunna tillverkas 30 cm. 50 kaliber långa kanoner. —
Bruksrörelsen vid Skagersholm och Gullspång
är f. n. nedlagd. Bolaget disponerar det stora
vattenfallet om c:a 8,000 eff. hästkrafter vid
Gullspång samt det nyligen inköpta Karåsfallet,
omkr. 4,000 hästkrafter, i Svartelfven, 5 km. från B.
Frälsegodset Bo, der B. nu ligger, egdes tillika
med andra närliggande hemman under senare delen af
1500-talet af riksrådet Ture Bielke, men indrogs
till kronan 1600. Hans enka Margareta Sture erhöll
dock 1603 godset åter, och det öfvergick 1617 till
mågen Gabriel Gustafeson Oxenstierna, hvilken 1625
bortbytte detsamma till kronan mot vederlag af gods
i Upland. 1630 såldes det som skatte till assessorn
i Göta hofrätt Peder Dober, hvilken 1648 öfverlät
Bo till presidenten Johan Lillieström, som ock blef
egare af B. 2 hamrar (å hvilka Paul Linnertsson
Hosman 1646 erhållit privilegium). Lillieström
öfvertog ock Björkborns bruk af Mårten Drost,
fogde i Karlskoga, som 1639 erhållit privilegium
att der uppföra en hammarsmedja. Alla Lillieströms
egendomar inom Karlskoga öfvergingo genom köp till
inspektören öfver landtullarna i Värmland, Nerike
m. m. Krispin Flygge (d. 1674) och från honom i arf
till hans enka Sigrid Ekehielm. Under hennes tid
privilegierades 1689 3 stångjernshamrar vid B. och
Björkborn, hvilka med underliggande frälsehemman
och torp af hennes sterbhusdelegare 1703 såldes till
brukspatron Jakob Kristiansson Robsahm. Arfvingarna
efter honom, hvars slägt blef både stor och mäktig
och befryndades med slägterna Geijer, Lagerhjelm,
de Laval m. fl., bildade intressentskap i bruken,
men 1737 delades egendomarna. Åren 1798–1806 var
bergsfogden Henrik Robsahm ensam egare af Björkborn,
som slutligen egdes af öfverste Krister Gustaf
Oxehufvud, hvilken 1873 sålde det till aktiebolaget
Bofors-Gullspång. B. åter kom till slägten Lagerhjelm
och egdes senast af brukspatronerna Per E. Lagerhjelm,
fader och son, under hvilkas tid bruksrörelsen der
betydligt utvidgades. 1873 öfvertogs bruket af det
nybildade bolaget B.-Gullspång, med P. E. Lagerhjelm
som disponent.
1882–93 var ingenioren C. Danielsson disponent,
en befattning, som nu innehafves af brukspatron
Jonas C:son Kjellberg. I början af 1894 öfvergick
större delen af aktierna till d:r Alfred Nobel,
hvilken ämnar göra B. till ett mönsteretablissement
för kanontillverkning. Se G. Lindberg: »Aktiebolaget
Bofors-Gullspång. Historia och beskrifning» (1895).
Boforshärd. Se Lancashire-smide.
Bogaers [bå’gars], Adrian, holländsk skald,
f. 1795 i Haag, vardt vid helt unga år advokat
och var 1830–51 domare vid distriktsrätten
i Rotterdam. Död 1870 i Spaa. En af Tollens’
efterföljare, utmärker B. sig för varm känsla och
klar diktion. I sin första offentliggjorda dikt,
Volharding (1832), uppmuntrade han sina landsmän
till uthållighet i striden mot Belgien. Hans episka
dikter Jochébed (1835) och De togt van Heemskerk
naar Gibraltar (s. å., B:s mest framstående verk,
prisbelönt) gjordes först 1860–61 tillgängliga för
allmänheten. Vidare märkas hans Balladen en romancen
(1846; ny tillökad uppl. 1862) och Gedichten (1859),
den prisbelönta prosaskriften Verhandeling over
de uiterlijke welsprekendheid (1840) och hans
tidskriftsafhandlingar öfver holländska språket,
samlade under titeln Taalkundige opstellen (1872). B:s
samlade dikter utgåfvos i 2 bd 1871.
Bogasköi (»passby»), by i vilajetet Angora,
Mindre Asien, med omkr. 150 boningshus, vid en
till Kisil-Irmaks vattenområde hörande bergsström,
är märkligt genom sina redan af Texier och Hamilton
beskrifna, i nyare tid af H. Barth närmare undersökta
ruiner. Enligt den sistnämnde äro de lemningar af
hufvudstaden i det till nordvestra Kappadocien
hörande landskapet Pteria, hvilken stad anlades
af konung Cyaxares såsom gränsfästning i mediska
riket vid ett vigtigt pass och förstördes af den
lydiske konungen Kresus, på dennes fälttåg mot Cyrus
(550 f. Kr.). Hufvudbyggnaden i den gamla staden
betecknas af ruinerna af ett storartadt tempel af 66,2
m. längd och 42,7 m. bredd. Klipporna i den bergiga
omgifningen hafva i forntiden nästan öfverallt
bearbetats, antingen till grund eller till stöd för
bostäder eller till grottor och grafvar eller till
befästningar och förskansningar. Klippbefästningarna,
samtliga af cyklopiskt byggnadssätt, bildade den
yttre omgifhingen kring det på en platå belägna
befästa lägret. Omkr. 5 km. derifrån synas i klippan
uthuggna skulpturverk, liknande assyriska, men mera
råa i formen.
Bogatijr [bagatӯr], R. (af Pers.-Turk. bahader,
tapper), benämnes hjelten i de ryska hjeltesångerna
(byliny; jfr Ryska literaturen, sp. 146).
Bogaz, det turkiska namnet på Tempedalen (se d. o.).
Bogdani, Jakob, ungersk målare, hvars födelseår är
okändt, tillhörde en ungersk familj af betydenhet,
ty hans fader var Ungerns ambassadör hos Romerske
kejsaren. Sonen kom tidigt till England, der han
blef hofmålare hos konung Vilhelm III och arbetade
för drottning Anna. Han dog i London 1720, sedan han
bott der 40 till 50 år. B. målade foglar, frukter
och blommor, och sådana arbeten finnas ännu af honom
i Hampton Court. I Sveriges Nationalmuseum ses
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
