Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bonne bouche ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
porträtt, hvari han vunnit sin högsta
berömmelse. Exempel från denna tid på den första arten
äro: Adam och Eva finna Abel död (i Lilles museum), S.
Andreas’ martyrdöd, Antigone leder den blinde Oidipus,
S. Vincent de Paul tager plats för en galérslaf (i
kyrkan S.-Nicolas-des-Champs i Paris); på den andra:
Mariuccia, Pasqua Maria (1863), Pilgrimer vid foten
af S. Peters staty i hans basilika i Rom (1864),
Neapolitanska bönder framför Palazzo Farnese i Rom
(1866), hvartill vi kunna lägga Ribera tecknande
vid porten till kyrkan Ara Coeli i Rom (1867). —
Efter att i slutet af 1860-talet hafva företagit en
resa till Orienten för att utvidga sina studier
och sin ämneskrets har han uppträdt dels med
minnen från färden, såsom Fellah-qvinna med sitt
barn, Gata i Jerusalem (1870), Sjeichen Akabah,
Turkisk barberare m. fl., dels ock med religiösa
och historiska bilder, såsom Marias himmelsfärd
(i kyrkan S. André i Bayonne), Kristus på korset,
Jakob brottas med Gud, Job, S. Denis martyrium
m. fl. Men främst stå hans porträtt. Han skall hafva
målat flere än 200 sådana af mer eller mindre berömda
män och qvinnor, och bland dem må ihågkommas bilderna
af M:me Pasca (1875), Thiers (1877), ansedt för hans
mästerverk, Victor Hugo (1878), Jules Grévy (1880),
Pasteur (1886), Alexandre Dumas (1887), Kardinal de
Lavigerie (1888), Carnot (1890), Gounod, Pavis de
Chavannes, Jules Ferry m. fl. Såväl i de anförda
historietaflorna som i sina porträtt bibehåller
han sin egen, från Ribera och Garavaggio influerade
framställning, nämligen att låta ett skarpt ljus falla
på enskilda delar af bilden, medan det öfriga af den
försvinner i en mörk bakgrund, hvarigenom bilden blir
hård och skarp i karakteren. Härmed sammanhänger, att
han mindre lyckats att återgifva qvinligt behag (dock
med undantag af M:me Pascas), medan hans mansporträtt
alltid skola behålla sitt tidsvärde, äfven ehuru
det icke alltid lyckas honom att få fram det högre
andliga, det genialiska hos personen. Bäst har han
måhända karakteriserat sin gamle lärare Cogniet. 1881
efterträdde B. Cogniet såsom ledamot af Institutet och
1888 G. Boulanger såsom chef för målningsatelieren
vid akademiens för de sköna konsterna läroverk.
C. R. N.
Bonne bouche [bå’nn bousj]. Se Bouche.
*Bonnechose, F. P. E. B. de, afled i Paris 1875.
Bonne fortune. Se Bon.
Bonne humeur [bånn ymör], Fr. Se Bon.
*Bonner, E., dog 1569 (ej 1559).
Bonnet [bånnä], Jacques Victor, fransk nationalekonom,
f. 1814, vardt juris doktor 1846, lemnade bidrag
till »Revue des deux mondes» m. fl. pressorgan, var
sekreterare vid jernvägsmötet 1857 och utsågs till
administratör för Credit foncier. 1881 invaldes han
i Académie des sciences morales et politiques. Död
1885. Han författade bl. a. Le crédit et les finances
(1865), Études d’économie politique et financière
(1868), Études sur la monnaie (1870), Le crédit et les
banques d’emission (1875) och La question des impôts
(1879).
Bonnet [bånnä], Jules, fransk kyrkohistoriker,
f. 1820 i Nîmes, blef 1850 filos. doktor, egnade
sig uteslutande åt forskningar öfver reformationen
och renaissancen samt är sedan 1865 sekreterare i
Société d’histoire du protestantisme français, i
hvars »Bulletin» han har offentliggjort värderika,
förut outgifna dokument. Bland B:s arbeten märkas
Olympia Morata, épisode de la renaissance en Italie
(1850; 4:de uppl. 1865), Calvin au val d’Aoste (1861),
Aonio Paleario, étude sur la reforme en Italie
(1862) samt lifsbilderna Récits da XVI:e siècle
(1864; nya serier 1869, 1875 och 1885). Han har
utgifvit Calvins bref (2 bd, 1854).
Bonnevie [-vi], Jakob Aall, norsk politiker, född i
Kristiania d. 31 Dec. 1838, blef 1856 student, 1863
realkandidat, 1865 öfverlärare vid Kristianssands
katedralskola och 1872 skoldirektör i Trondhjems
stift. Såsom motståndare till förslaget om statsrådens
tillträde till stortinget valdes han 1880–89 af
Trondhjems stad till stortingsman, men ändrade åsigt
och slöt sig till den del af högern, som röstade för
saken. Han tillhörde E. Stangs första kabinett (d. 12
Juli 1889–d. 6 Mars 1891) såsom statsråd och chef för
Kirke- og undervisningsdepartementet och blef derefter
kassör vid enkekassan i Kristiania. Under en del af
1891 representerade han å nyo Trondhjem i stortinget,
der han 1892–94 var fullmäktig för Fredriksstad och
dit han 1895 invaldes af Nedenæs amt. Sedan högern,
de moderate och större delen af venstern i stortinget
förenat sig om dagordningen af d. 7 Juni 1895,
hvilken gick ut på underhandling med Sverige rörande
konsulats- och utrikesministerfrågorna, sedan Stängs
kabinett begärt afsked och en koalitionsministèr
ansågs vara det enda rätta sättet att få en regering
till stånd, sedan Jakob Sverdrups försök i denna
riktning misslyckats, fick B., i uppdrag att bilda
en sådan. Icke häller B:s försök lyckades.
Såsom ledamot af åtskilliga skolkomitéer och af
stortingets kyrkoutskott har B. haft en ej ringa
del i läroverksreformerna i Norge under de senaste
30 åren. B. har utgifvit mycket använda läroböcker
i aritmetik och geometri.
Bonneville-sjön [bånnvi’ll], Eng. Lake Bonneville,
geol., kallas af geologerna en stor, under istiden
befintlig insjö i öckenområdet mellan Sierra Nevada
och Klippbergen i Nord-Amerika, och af hvilken stora
Saltsjön nu är en högst obetydlig qvarlefva. Under
sitt högsta vattenstånd stod nämligen B. icke mindre
än vid pass 330 m. öfver Saltsjöns nuvarande yta, och
dess forna strand angifves vid sagda höjd af en väl
utbildad strandterrass. De geologiska förhållandena
på platsen, ådagalägga, att sjön först stod ganska
lågt, derpå uttorkade till största delen, sedan
åter steg till sin ofvan nämnda största höjd för att
derefter förminskas till sitt nuvarande omfång. De
amerikanske geologerna ställa denna sjö i samband
med istiden, så att dess första höga vattenstånd
skulle hafva inträffat under den första nedisningen,
uttorkningen under en interglacial tid, den andra
och största stigningen under sista nedisningen. Under
istiderna måste nämligen i dessa trakter hafva herskat
lägre temperatur, större nederbörd och mindre stark
afdunstning, hvarigenom bäckenet kunde fyllas. Flere
analoga sjöar funnos samtidigt inom öckenområdet,
af hvilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
