Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Botkin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
d. 13 Nov. 1891 finnas närmare föreskrifter hvad
offentlig myndighet har att iakttaga, när sjöfynd hos
tullkammaren anmäles. C. G. H.
Bottengrus, geol., benämnes stundom det vanligen
hårdt packade grus, som bildats under inlandsis
och glacierer, eller m. a. o. materialet i
bottenmoräner, i motsats till det såsom ytmoräner
bildade gruset, hvilket vanligen har ett mindre
fast sammanhang. Förekomsten af glacierrepade stenar
(glacierstenar) i gruset är ett godt kännemärke på
dess egenskap — af bottengrus. Se Morän, sp. 372–373.
E. E.
Bottenhafvet, södra delen af Bottniska viken. Se
Östersjön.
*Botten-Hansen, P., redigerade veckoskriften
»Illustreret nyhetsblad» 1851–66, med undantag af
tiden April 1864–Juli 1865, då den redigerades
af F. Bætzmann. Tillsammans med S. Petersen
utarbetade B.-H. »Norsk bogfortegnelse 1848–1865»
(1867–70). Han dog natten till d. 9 Juli 1869.
*Bottenhäll, metallurg. Se Härd.
Bottenläder. Se Läder, sp. 409.
Bottennas, metallurg. Se Nas.
Bottenref, sjöv. Se Refva segel.
Bottenskola är ett inom den pedagogiska diskussionen
begagnadt uttryck, hvarmed man betecknar folkskolan
så utvecklad, att den, såsom fallet är t. ex. i
Nord-Amerikas Förenta stater, i stort sedt, utan
social klasskillnad, kan utgöra och faktiskt utgör
grundvalen för hela nationens allmänt medborgerliga
bildning. Detta innebär bl. a., att möjlighet
beredes för omedelbar öfvergång från folkskolans
högre klasser, hennes »öfverbyggnad», till högre
bildningsanstalter eller fackskolor.
Bottenskrapa, ett redskap, som har stor betydelse
för undersökning af hafs- eller sjöbottnens
djur- och växtlit består vanligast af en aflångt
fyrkantig jernram, vid hvilken är fastgjord en
säck af duk eller starkt nät. Allt efter det djup
och det slags botten, på hvilka skrapan begagnas,
göres hon olika stor och stark. För de kanske mest
vanliga hafsundersökningarna brukar jernramen vara
omkr. 60 cm. lång och 20 cm. bred eller rättare
hög. Skrapan släpas nämligen på botrnen med ramens
ena långsida nedåt. Båda långsidorna bestå af groft,
tillplattadt och framåt oftast eggformigt förtunnadt
jern. Vid hörnen har ramen ledade armar af rundjern,
hvilka vikas ihop framåt och der fastgöras vid
det tåg, hvarmed skrapan släpas efter fartyget.
F. T–m.
Bottenstocksplåt, skeppsb. Se Bottenstock.
Bottenstocksring, skeppsb. Se Bottenstock.
Bottenviken, norra delen af Bottniska viken. Se
Östersjön.
Bottero, Osvaldo, italiensk sångare, född i Milano
1858, son af den berömde bassångaren Alessandro
B. (d. i Milano 1892, 60 år gammal), studerade juridik
vid Turins universitet, men egnade sig sedan åt
musiken och debuterade 1883 såsom Lecco i Ponchiellis
»Promessi sposi». Derefter sjöng han gång på gång
på de flesta af Italiens större scener, på Malta, i
Buenos Aires m. fl. st. och gästade 1890–91 Stockholm,
der han uppträdde som Silva i »Ernani», Lotario i
»Mignon», Mefistofeles i »Faust» och
»Mefistofeles», Toreadoren i »Carmen» samt Dulcamara i
»Kärleksdrycken». B. var en framstående artist med
bildadt föredrag och intelligent spel. Återkommen
till Italien, beröfvade han sig sjelf lifvet 1892 af
sorg öfver sin makas förut s. å. timade död. — Denna
maka, Georgina Sommelius, föddes 1857 i Styrnäs
socken, Ångermanland. Vid 17 års ålder kom hon till
Stockholm, studerade pianospel vid konservatoriet
och sång för fruarna Jakobsson och Stenhammar samt
debuterade med stor framgång på Operan 1879 såsom
Margareta i »Faust» och Susanna i »Figaros bröllop»,
hvarefter hon engagerades och ytterligare sjöng
Anna i »Vermländingarne», Lalla Rookh, Oberon,
Skyddsängeln i »Gustaf Vasa», Arlette i »Jean de
Nivelle», Birgitta i »Svarta dominon» och Micaela i
»Carmen». Hon ingaf då stora förhoppningar genom sin
ovanligt varma sång och sympatiska personlighet. Åren
1881–82 studerade hon under fru Marchesi i Paris,
derpå uppträdde hon på flere italienska scener och
lärde 1883 i Padua känna Bottero, med hvilken hon
följande år ingick äktenskap. Hon delade sedan
ständigt sin mans yrke och triumfer, till dess
hon d. 17 Mars 1892 i Florens dukade under för ett
bröstlidande, mot hvilket hon förgäfves sökte bot
dels genom vistelse i sitt hemlands fjälltrakter,
dels genom anlitande af den då moderna Kochska lymfan.
A. L.
*Bottesini, G., afled 1889 såsom direktör för
konservatoriet i Parma.
*Bottna, socken. 1,796 har. 675 innev. (1894).
*Bottnaryd, socken, tillhör nu endast Jönköpings
län. 15,143 har. 1,430 innev. (1894).
Botulism (af Lat. botulus, korf). kött- eller
korfförgiftning. Jfr Vurstgift.
*Botzen (riktigare Bozen, officielt Bozen-Gries)
ligger vid Talfers förening med Eisack och vid
Brennerbanan (Kufstein–Ala), från hvilken vid
B. utgår en linie längs Adige till Meran, samt
hade 11,744 innev. 1890. Staden, som genom en till
promenad upplåten stendamm är skyddad mot Talfers
öfversvämningar, är delvis byggd i italiensk stil med
smala, men snyggt hållna gränder och breda,
trädplanterade promenader. På Johannisplatz står en staty
af Walther von der Vogelweide, som uppgifves vara
född i närheten. Vid sydvestra änden af staden har på
senare tiden uppstått ett nytt stadsqvarter med vackra
anläggningar, stadspark, villor och hotell. B. är
södra Tyrolens förnämsta handelsplats och en af
hufvudorterna för transitohandeln mellan Italien och
östra Tyskland. Hufvudartiklar äro vin, frukt (äfven
torkad), grönsaker och öfriga trädgårdsprodukter. På
andra sidan Talfer ligger förstaden och munkklostret
Gries, som på grund af sitt skyddade läge på senare
tiden blifvit en mycket besökt klimatisk kurort.
Bouchard [bousjār], Charles
Jacques, fransk läkare, född 1837 i Montié-en-Der,
depart. Haute Marne, blef 1866 med. doktor i Paris,
1869 e. o. och 1879 ord. professor vid medicinska
fakulteten i Paris samt är f. n. professor i allmän
patologi dersammastädes. Sedan 1887 är B. ledamot af
Institutet, sedan 1894 af Vet.-societeten i Upsala och
sedan 1896 af Vetenskapsakademien i Stockholm. Förutom
många smärre afhandlingar har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
