Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brake ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke, såsom de i en senare tid använda brandbomberna
och brandgranaterna, intränga i föremål.
H–r.
Brandmur l. brandgafvel, massiv mur, som uppföres
mellan tvänne intill hvarandra stötande hus eller
mellan afdelningar af stora byggnader för att vid
eldsvåda motstå och hämma eldens spridande. I
Byggnadsstadgan för rikets städer är ingenting
bestämdt om murens dimensioner, men i nu gällande
Byggnadsordning för Stockholms stad stadgas,
att »vid nybyggnad af såväl bonings- som uthus,
liggande invid grannes tomtgräns, skall på de sidor,
som gränsa derintill, uppdragas egen brandmur, hvilken
bör ega en tjocklek, då husets höjd icke öfverstiger
två våningar, af minst en sten (25 cm.), men vid högre
byggnader af minst 1 1/2 sten till bottenvåningens höjd
samt derofvanom en sten». För att hindra elden att
fortplanta sig från tak till tak uppföres brandmuren,
om de hus den skiljer äro af samma höjd, 45 cm. öfver
dessas tak. Fönster eller gluggar å brandmur, om
byggnadsnämnden medgifvit sådana, skola vara försedda
med jernluckor, som vid eldsvåda lätt kunna stängas.
Brandon [bra’ndön]. 1. Stad i eng. grefskapet
Durham, 5 km. s. v. om Durham. 14,239
innev. (1891). Stenkolsgrufvor, jernverk. —
2. Stad i provinsen Manitoba (Dominion of
Canada), vid Assiniboirie, som är segelbar
derifrån, och vid kanadiska Pacifikbanan. 3,778
innev. (1891). Spanmålshandel.
Brandon [bra’ndön], Charles, hertig af Suffolk
(se d. o.).
Brandon [brangdå’ng], Jacob Emile Edouard, fransk
målare, f. i Paris 1831, lärjunge af Picot och
Montfort, har intagit en framstående plats bland
framställare af religiösa ämnen. För svenskar kan
det vara af intresse, att han utfört väggmålningar i
S. Birgittas Oratorium i Rom 1861–65. Särskilda delar
af dem hafva såsom skisser varit utställda på Salonen
i Paris under de nämnda åren. Dessutom har han målat
Moses’ moders kyss, Sabbat, Qvinligt helgon i ekstas,
Predikan i Amsterdams synagoga 1866, Parisisk atelier,
porträtt af Octave Feuillets söner. Från 1870 var
han osynlig på utställningarna, men 1890 framstod han
plötsligt med 17 taflor öfver religiösa ämnen, mest
fester i synagogor, på dissidenternas utställning
å Marsfältet. C. R. N.
Brandpil, fyrpil, ett krigsverktyg, med hvilket man
i äldre tider stack hus och fästningar i brand,
bestod af en pil (stundom med glödgad spets) med
vidfäst raket-hylsa. Brandpilar skötos till en
början ur båge, men under 1500-talet ur särskildt
konstruerade fyrpilspjeser. Med artilleriets
utveckling kommo de alltmer ur bruk. Kineserna,
som kände bruket af brandpilar redan under 10:de
årh., nyttjade sådana ännu 1860 i kriget mot
fransmännen och engelsmännen. Jfr Krigsraket.
H–r.
Brandplet, D., arkeol., graf, bestående af en
i marken gräfd grop, som innehåller svart mull,
utgörande resterna från ett likbål; dessa äro icke
omgifna af kista, lerkärl eller dylikt. De första
»brandpletter», som i norden blefvo uppmärksammade,
voro de på Bornholm. Der har ett mycket stort antal
sådana grafvar blifvit
undersökt, hufvudsakligen af kammarherren E. Vedel, en
tid amtman på ön, och läraren J. A. Jörgensen. De
flesta »brandpletter» hafva visat sig tillhöra
en tidig del af jernåldern, nämligen århundradena
närmast före och efter Kr. f. Oaktadt hvarje graf ej
plägar innehålla mycket, hafva dessa fornlemningar
genom sin stora mängd och det omsorgsfulla sätt,
hvarpå de blifvit undersökta, lemnat särdeles vigtiga
bidrag till vår kännedom om kulturförhållandena i
Norden under nyssnämnda tid. (Jfr Vedel: »Bornholms
oldtidsminder og oldsager», Köpenhamn 1886). —
Äfven på andra ställen i Norden, liksom i andra
land, hafva »brandpletter» blifvit upptäckta.
O. M.
Brandpost (T. hydrant, Fr. bouche d’incendie,
Eng. hydrant), en i gatan i förbindelse med
vattenledning befintlig kran för lemnande af vatten
till eldsläckning. Brandposter anbringas vanligen
under gatans yta och på 60–100 m. afstånd från
hvarandra, hälst i gångbanorna, der gatutrafiken
ej hindrar deras begagnande. Brandposten öfvertäckes
med ett i gatubeläggningen infattadt gjutjernslock,
hvilket utmärkes medelst en å närmaste husvägg eller
stängsel uppsatt mindre skylt, som sålunda angifver
brandpostens läge. Är trycket i vattenledningen
tillräckligt högt, kan man medelst en å brandposten
påskrufvad slang spruta vattenledningsvattnet
direkt i elden, utan att använda brandsprutor. —
Sådana inom hus anbragta kranar benämnas vanligen
brandkranar. A. O. A.
Brandraket. Se Krigsraket och Raket.
Brandskorpa, Lat. eschara. Se Brännskada och
Frätmedel.
*Brandstad, socken. 2,067 har. 990 innev. (1894).
*Brandstorp, socken. 7,265 har. 990
innev. (1894). Annex till Daretorp.
Brandsö. Se Belt 2.
*Brandt, Enevold, föddes 1738.
*Brandt, F. P., norsk jurist, tog 1890 afeked från
professuren och dog i Kristiania d. 2 Maj 1891.
Brandt, Johann Friedrich von, tysk-rysk zoolog,
f. 1802 i Jüterbogk, studerade vid Berlins
universitet medicin och botanik, kallades 1831 till
zoologie professor i Petersburg och vardt inom
kort medlem af ryska vetenskapsakademien. Död i
Petersburg 1879. Bland hans många utgifna arbeten må
här anföras Flora Berolinensis (1825), Medicinische
zoologie (2 bd, 1827–34; tillsammans med Ratzeburg),
Descriptiones et icones avium rossicarum (1836),
Collectanea palaeontographica Russiae (1849), Symbolae
sirenologicae (2 bd, 1845–68) och Über die fossilen
und subfossilen cetaceen Europas (2 bd, 1873–74).
Brandt, Karl Joakim, dansk prest och literär
utgifvare, född d. 15 Aug. 1817 i Nyborg, blef student
1835 och teol. kandidat 1841, men egnade sig tidigt åt
studiet af Danmarks äldsta literatur. Han var 1845–61
och å nyo 1873–89 medredaktör af »Dansk kirketidende»
samt i denna egenskap en af den Grundtvigska
riktningens mest betydande målsmän. 1856 vardt
B. föreståndare för Grundtvigs nya folkhögskola på
Marienlyst vid Köpenhamn, 1860 kyrkoherde i Rönnebaek
(södra Själland) och 1872 Grundtvigs efterträdare
såsom prest för Vartou församling i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
