Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Breiziz ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ljusstämning, samt Aftonen (1861; äfven i Luxembourg)
och Slutet på dagen (1865), med figurer, som man
med skäl kallat »i sin art klassiska», hvartill
äfven der kommer en härlig verkan af den redan
nedgångna solen. Af hans följande arbeten må nämnas
Potatesplockande qvinnor (1868), Bretagnisk »Pardon»
(1869), Bretagniska tvätterskor (1870) o. s. v. Under
de senare åren har han målat äfven porträtt, och hans
sista arbeten härstamma från 1890. Derjämte har han
uppträdt som författare och utgifvit dels poesier,
Les champs et la mer (1876) och Jeanne (1880), dels
tecknat sin egen lefnad i Vie d’un artiste, Art et
nature (1890) och Un peintre paysan. Souvenirs et
impressions (1896). B. blef ledamot 1875 af Akademien
för de fria konsterna i Stockholm och 1886 af Franska
institutet. C. R. N.
Bretonneau [-tånnå’], Pierre, fransk läkare, född d. 3 April 1778 i S:t
Georges-sur-Cher, blef officier de santé och bosatte
sig såsom praktiserande läkare i Tours, der han snart
tillvann sig ett så stort anseende, att han 1815 fann
sig föranlåten att taga med. doktorsgraden, hvarefter
han utnämndes till öfverläkare vid allmänna sjukhuset
i Tours. En nervfeberepidemi (1816–19) föranledde
honom att sysselsätta sig med nervfeberns patologiska
anatomi. Han beskref i Des inflammations spéciales
du tissu muqueux (1826) den af honom med namnet
difteritis benämnda, svåra sjukdomen. För öfrigt
idkade han sjelf endast en föga omfattande literär
verksamhet, utan öfverlemnade åt sina lärjungar att
offentliggöra sina rön och iakttagelser. Död d. 18
Febr. 1862 i Passy, vid Paris. R. T–dt.
Bretonska klubben. Se Jakobiner.
*Bretonska språket och literaturen. Mest undersökt är dialekten i Léon
(ej Lyon, såsom uppgifves sp. 119, r. 5).
Bretos, nygrekisk lärd. Se Vretos.
*Brewer, A. Hans lefnadsomständigheter äro okända. The country girl,
som på titelbladet bär endast initialerna T. B.,
kan måhända hafva till författare en samtida Thomas
B., hvars afhandlingar och skrifter plägade signeras
med dessa initialer, och hvars lefnadsomständigheter
likaledes äro okända.
Brewer [brouör], John Sherren, engelsk historiker,
f. 1810 i Norwich, prestvigdes 1837, men afgick från
sin plats som predikant vid ett arbetshus i London
och blef 1839 lärare i klassiska literaturen och 1855
professor i engelska språket och literaturen samt
nyare historia vid King’s college i London. 1877
erhöll han af Disraeli ett pastorat i Toppesfield
i Essex. Död 1879. Sedan 1856 anställd äfven vid
riksarkivet, sysselsatte han sig hufvudsakligen
med att regestrera handlingar från Henrik VIII:s
regering. 1862 utgaf han 1:sta bandet af »Calendar
of letters and statepapers, foreign and domestic, of
the reign of Henry YIII» (4 afdeln.), med omständliga
och värdefulla inledningar (separatupplaga af de
senare under titeln The reign of Henry VIII, 1884),
senare i förening med Bullen »Calendar of the Carew
papers» (1867–73, 6 bd), en från 1515 till Elisabets
död gående samling af handlingar rörande Irland i
ärkebiskopliga biblioteket i Lambeth. Han sysslade
äfven med kyrkohistoriska
undersökningar och utgaf bl. a. »Monumenta
Franciscana» (1858), hvilka innehålla källskrifter
rörande de äldsta franciskanklostren, och The
Athanasian origin of the Athanasian creed
(1872). Efter hans död utkom English studies, or
essays in english history and literature (1881).
*Brevet. I England och Nord-Amerika menas med brevet
[brä’vöt], en fullmakt, genom hvilken en officer
erhåller närmast högre rang enbart såsom titel, utan
att dermed följer motsvarande tjenst (motsvarande
i Sverige befordran »i armén»). I franska hären är
brevet d’état-major [brövä deta-masjår] intyg om
kompetens att erhålla tjenst vid generalstaben.
Breveté [brävötē], Fr. patenterad (jfr
Brevet). — B. S. G. D. G. (breveté sans garantie du
gouvernement), en beteckning, som i Frankrike
åsättes patenterade artiklar.
*Breviarium. Se ock Horae canonicae.
Breviarium Alarici l. b. alaricianum, ett af
vestgotakonungen Alarik II (484–507) föranstaltadt
sammandrag af den romerska rätten, afsedt för
den romanska befolkningen i hans rike och i
gällande kraft till midten af 600-talet, då en
för både romaner och vestgoter gemensam lag (lex
visigothorum) utfärdades. J. Sichard utgaf 1528 den
första fullständiga upplagan af lagen under titeln
»Codicis Theodosiani libri XVI».
Brevicit, miner. Se Natrolit.
*Brevik hade 2,073 innev. 1891. Genom en d. 15
Okt. 1895 invigd jernväg är B. förenadt med stationen
Eidanger på Skien-Laurviksbanan. De nedgående
frakterna och fartygens derigenom minskade värde hafva
gjort, att B. på 1880-talet gått tillbaka. Handel och
sjöfart, särskildt isexport, äro platsens vigtigaste
näringar. 1892 egde staden 45 fartyg (af hvilka 39
öfver 50 tons), om tillsammans 13,999 tons, med en
besättning af 375 man.
Brevoortia tyrannus, zool. Se Menhaden.
Breydel, Karel, flamsk målare, f. i Antwerpen
1678, d. derstädes 1733, var lärjunge af P. Ykens
och P. Rysbrack och sysselsatte sig med
bataljmåleri. Efter några års vistelse i Tyskland
och i Amsterdam var han från 1703 verksam i
Antwerpen och andra städer i Belgien. Han målade
på ett spirituelt sätt små taflor, som återfinnas i
Bruxelles, Augsburg, Schleisheim, Gotha och Wien samt
i Florens’ Uffizi. Äfven i Sveriges Nationalmuseum
ses af honom tvänne taflor, Kavallerifäktningar,
som äro pendanter. C. R. N.
Breydon water [brēdön oåtor], floden Yares (se
d. o.) aestuarium.
Breyzounee, det kymriska namnet på Bretonska språket
(se d. o.).
Breznóbánya [-banja], det magyariska namnet, på staden
Bries (se d. o. Suppl.).
Brialmont, H. A., blef 1877 generallöjtnant och
tog såsom fortifikationsgeneral väsentlig del i de
storartade befästningsarbetena för Belgiens försvar
(jfr Belgien. Suppl., sp. 680). 1883 begaf han sig
på begäran till Rumanien och framlade en plan för
dess fasta försvar och ofvervakade, sedan han 1886
fått afsked ur Belgiens tjenst, dess utförande. På
sultanens begäran utarbetade han 1892–93 en
fullständig försvarsplan för Turkiet. 1892 valde de
liberale i Bruxelles B. till ledamot af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
