Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bunge, Rudolf, tysk vitterhetsidkare f. 1836. - Bunge, Gustaf, tysk fysiolog - Bunguran, den största af Natuna-öarna (se d. o.) - Bunkeflo, socken - Bunkershill - Bunkeroftelund. Se Brunktoftelund (äfven i Suppl.). - Bunkstål - Bunrot. Se Bönrot. Suppl. - Bunsen, R. W. - Buntzen,T. K. dansk författarina. Se Ehrensvärd-Gyllembourg. - Buntzen, Heinrich, 1803--1892, dansk landskapsmålare. - Bunya-Bunya. Se Araucaria. - Bunzlau - Buochs, schweizisk by - Buoncompagno, Ugo. Se Gregorius XIII. - Buonconsiglio, Giovanni. Kallad Marescalco, italiensk målare. - Buonfigli, Benedetto, italiensk målare. - Buinsignori, Francesco,italiensk målare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af fem Tragödien (1875), åsedda att framställa
kristendomens inverkan på folkens politiska
lif, förutom några andra teaterpjeser, åtskilliga
operalibretter (bl. a. till Nesslers »Trompeter von
Säckingen»), diktsamlingen Heimath und fremde (1864;
3:dje uppl. 1879), en roman på vers Camoëns (1891)
m. m.
Bunge, Gustaf, tysk fysiolog, f. i Dorpat d. 19
Jan. 1844, utnämndes 1874 till fysiologie docent
i nämnda stad och kallades 1885 till professor i
fysiologisk kemi i Basel. Han har utgifvit en mängd
smärre afhandlingar äfvensom en berömd Lehrbuch
der physioloyischen und pathologischen chemie
(1887; flere uppl.). Derjämte har han uppträdt
såsom en energisk kämpe mot allt hvad sprithaltiga
drycker heter, och hans skrift Die alkoholfrage
(1887; flere uppl.) har vunnit en mycket stor
spridning samt är öfversatt äfven till svenskan.
R. T–dt.
Bunguran, den största af Natuna-öarna (se d. o.).
*Bunkeflo, socken. 1,698 har. 1,443 innev. (1894).
*Bunkershill. Slagfältet utmärkes af en 67 m. hög
granitobelisk, till hvilken grundstenen lades af
Lafaytte på 50:de årsdagen af slaget (d. 17 Juni
1825); den fullbordades 1842 och invigdes d. 17
Juni 1843.
Bunketoftelund. Se Brunktoftelund (äfven i Suppl.).
Bunkstål l. Fatstål, metallurg., kallas
brännstål (se Jern, sp. 1138), uträckt till
1/2 tum fyrkant dimension, derefter härdadt och
alslaget i korta stumpar samt inlagdt i laggade
kärl eller bunkar af 14 tums (34,64 cm.) diameter
och 5 1/2 tums (13,61 cm.) djup. Hvarje bunke skall
innehålla 1 centner (42,5 kg.) stål och hafva
brukets stämpel inbränd. Nu för tiden torde en
ganska ringa mängd stål exporteras i denna form.
C. A. D.
Bunrot, bot. Se Bönrot. Suppl.
*Bunsen, R, W., lemnade 1889 professuren i Heidelberg.
Buntzen, T. K., dansk författarinna. Se
Ehrensvärd-Gyllembourg.
Buntzen, Heinrich, dansk landskapsmålare, född d. 29
Sept. 1803 i Kiel, död d. 12 Jan. 1892 nära Köpenhamn,
kom 1823 in vid konstakademien derstädes för att
fullborda sin konstnärliga utbildning. B. påverkades
af Eckersberg och väckte uppmärksamhet genom den
noggranna teckningen och det friska naturstadiet
i sina landskap. Med understöd af staten och
konstakademien vistades han utomlands 1838–42,
blef efter hemkomsten ledamot af konstakademien
1850 och erhöll professors titel 1863. Den
kongl. maalerisamling eger tre af hans landskap.
Ph. W.
Bunya-Bunya, bot. Se Araucaria.
*Bunzlau. 13,871 innev. (1895). Minnesvård
(gjutjernsobelisk) öfver den derstädes d. 28 April
1813 aflidne ryske generalfältmarskalken Kutusov
(uppgiften att han stupade i träffningen d. 30
Aug. 1813 är oriktig). Framför gymnasiet finnes
en minnesvård öfver den i B. födde skalden Martin
Opitz. — 2. Jung-Bunzlau, stad i Böhmen. Se
Jung-Bunzlau. — 3. Alt-Bunzlau (Tsjecli. Stará
Boleslav, »Gamla B.»), köping i Böhmen,
regeringsomr. Karolinenthal, på Elbes
högra strand, förenad med Brandeis genom en bro. 3,697
innev. (1890). Der mördades 936 den helige Wenzel af
sin broder Boleslav.
Buochs, by i schweiziska kant. Unterwalden,
vid södra stranden af Vierwaldstättersjön, hvars
mellersta del äfven kallas Buochs-sjön. Omkr. 1,450
innev. Silkesspinneri och parkettfabrikation samt
liflig turisttrafik.
Buoncompagno [-pa’njå], Ugo. Se Gregorius XIII.
Buonconsiglio [-si’ljå], Giovanni, kallad
Marescalco, italiensk målare från slutet af 1400-och
början af 1500-talet, f. i Vicenza, lefde i Venezia,
till hvars skola han slöt sig och der han äfven
dog. Det tidigast kända datum från hans lif är
året 1497 å en tafla i Venezias akademi. Till hans
första tid höra i allmänhet taflor af sträf form
och hård färg, men vittnande om kunskap i teckning,
såsom en Pietà (i Vicenzas galleri). Bilderna från
hans mellersta tid erinra i formgifning och lysande
teknik om Antonello da Messina, såsom Madonna (i
San Rocco, Vicenza, 1502) samt ett par taflor i
venezianska kyrkor. Hans senare arbeten äro fullt
venezianska, såsom Madonna mellan helgon (i kyrkan i
Montecchio maggiore, 1519). Sista gången B. finnes
uppförd i Venezias Lukasgille är 1530. »Man måste
tillerkänna honom rang af en god mästare» (Vasari).
C. R. N.
Buonfigli [-fi’lji], Benedetto, italiensk målare,
född i Perugia och verksam der, enligt hvad man
vet mellan 1450 och 1496, då han upprättade sitt
testamente, var egentligen den förste konstnären af
betydenhet inom denna märkliga skola eller den, på
hvilken den mera utvecklade konsten i Italien började
öfva inflytande. Han studerade menniskokroppen
efter naturen, utan att dock blifva fullt säker
på formen, och han sträfvade äfven att uppfylla
perspektivets fordringar, men förblef ännu sträng
och ålderdomlig. År 1450 var han verksam i Rom, och
1454 fick han i Perugia uppdrag att pryda kapellet i
Palazzo Communale med väggmålningar ur S. Ludovicus’
och S. Herculanus’ legender, men ännu 1496 var arbetet
ej färdigt. Numera äro dessa kompositioner mycket
förstörda. Af taflor, som han målat, finnes en
tronande Madonna med helgon i Perugias pinakotek
samt en processionsfana, Kristus med änglar
välsignande S. Bernardino (1475, tillhörande
S. Bernardinos brödraskap). C. R. N.
Buonsignori [-sinjåri], Francesco, italiensk målare,
född i Verona 1455, död i Mantua 1519, står vid sidan
af Liberale da Verona och målade i sin tidigare ålder
i gammalveronesisk stil, torrt och hårdt i regelrätt
kroppsbildning, med brunaktig färgton. Mellan
30 och 40 år gammal kallades han till Mantua till
Gonzagas hof och kunde der i början ej undandraga
sig inflytelse från Andrea Mantegna; men snart
öfvervann han detta inflytande och vardt så ren och
mjuk och varm i teckning och färg, att man tänkt på
inflytelse från Francia, ja från Rafael. Från hans
förra tid märkes en Madonna (i Verona, S. Paolo),
från den senare och mognare Madonna med barnet (1484,
i S. Fermo, Verona) samt porträtt af en rådsherre
(1487, i Londons Nationalgalleri). I Mantua finnes
föga qvar af hans verksamhet. Från hans tredje period
härstammar ett storartadt verk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
