Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Burén, Axel Otto Gotthard, direktör för k. operan. - Burenskiöld, Jakob, friherre, krigare och sonson till biskop Zebracynthus. - Burenskiöldska fideikommisset. Se Borkhult. Suppl. - Burenstam, Karl Johan Reinhold, diplomat och historisk samlare. - Bureter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Okt. 1842 på Ekeberg under Boxholms
bruk, Östergötland, blef student i Upsala 1863
och inskrefs 1864, efter aflagd kameralexamen,
i Statskontoret, vardt t. f. kammarskrifvare
der 1874, kammarherre i K. M:ts hof s. å. och
tjenstgjorde som kammarskrifvare i Hofförvaltningen
1876–90, hvarefter han öfvertog förvaltningen af de
kungliga enskilda fonderna. Hans såsom styrelsemedlem
i flere bolag och stiftelser förvärfvade finansiella
förmåga i förening med det musikaliska intresse,
som han särskildt såsom ordförande för Filharmoniska
sällskapet i Stockholm (från 1887) lagt i dagen,
föranledde vederbörande att i Sept. 1892 förordna
honom till chef för k. operan, i ett för denna
konstanstalt ovanligt kritiskt skede. B. har
lyckats bereda k. operan en ekonomiskt hållbar
ställning och efter hand utjämna misshälligheterna
inom personalen. Under hans direktörstid hafva
(1892–96) uppsatts på operascenen ett betydligt antal
nyheter, bl. a. Wagners »Valkyrian», Leoncavallos
»Pajazzo», Mascagnis »Vännen Fritz», Tjajkovskijs
»Jolantha», Smetanas »Brudköpet», Humperdincks
»Hans och Greta», Massenets »Navarresiskan» och
»Manon», Glucks »Orfevs» (ny iscensättning efter nära
80 års hvila), Ennas »Hexan» samt Hallströms »Granadas
dotter» och Hallens »Hexfällan», hvarjämte utländska
gästengagement och gästspel i betydlig mån anlitats
för att uppehålla repertoaren. — Hans äldre broder,
Karl Pontus af B. (adelsman efter faderns död), född
d. 26 Mars 1835 och egare af bl. a. Boxholms säteri,
var postmästare i Boxholm 1858–85 och representerar
sedan 1886 Blekinge län i riksdagens Första kammare,
der han gjort sig bemärkt såsom en af de längst
gående tullskyddsifrare och agrarer samt såsom en
flitig motionär.
*Burenskiöld (så skref han sig), Jakob, friherre,
krigare, sonson af biskop Zebräcynthus (se
denne), född i Stockholm d. 25 Dec. 1655, blef
1675 fänrik vid Modees bergsregemente till
fot i Malmö och deltog i danska kriget i Skåne,
sedan 1677 såsom ryttmästare vid Gyllenstiernas
regemente till häst, samt utmärkte sig, särskildt
under 1678 års fälttåg, på flere »partier». 1680
gick han i utländsk krigstjenst, såsom kapten vid
Fürstenbergs franska infanteriregemente i Katalonien,
men måste 1681 »för en särdeles olycklig rencontre
qvittera fransysk tjenst», tjenade några månader vid
storhertigliga gardet i Florens, fick s. å., genom
drottning Kristinas rekommendation, anställning hos
Malteserorden, kämpade på dess galerer mot turkarna
vid Afrikas kust, men kunde såsom protestant ej
hoppas på befordran hos den katolska orden. Efter
att 1683 i kejserliga armén hafva slagits mot
turkarna vid Pressburg och vid Wien, återkom han
1684 till Sverige, vardt 1687 ryttmästare vid Östgöta
kavalleri, bevistade 1691–93 kampanjen i Belgien i
sällskap med pfalzgrefve Gustaf, vardt 1696 major vid
Karelska kavalleriet och 1700 vid Östgöta kavalleri
samt befordrades efter öfvergången af Düna (1701)
till öfverstelöjtnant. I det derpå följande kriget i
Polen utmärkte han sig, sedan 1704 chef för Östgöta
kavalleri, i synnerhet i slaget vid Varsjav (1705)
under Nierot och, i förening med Meijerfelt, på det
lyckliga »partiet» vid Indura (170ö). B.
utnämndes 1706 till generalmajor och landshöfding
i Östergötlands län samt upphöjdes i friherrligt
stånd. Då danskarna 1709 hotade med krig, förordnade
senaten B. till generallöjtnant (hvarpå 1710
följde kunglig konfirmation). I spetsen för venstra
flygelns kavalleri började B. slaget vid Helsingborg
(Febr. 1710) med ett raskt anfall, ehuru han ej hade
mer än hälften af sitt folk uppstäldt i linie, tvang
danskarna en stund att vika, men angreps i sin tur af
dem och blef tillfångatagen. Hans flygel, som under
tiden samlats och fått förstärkning, slog emellertid
den danska flygeln på flykten. B. utvexlades d. 30
Aug. 1710, kom i Sept. s. å. till Stockholm och
förordnades till vice öfverståthållare, en plats,
som han beklädde under den måhända hemskaste perioden
af hufvudstadens historia, den stora pestens tid,
till April 1711. Han befalldes då att taga befälet
öfver armén i Vestergötland och Bohuslän och trädde
1712 i verksamhet såsom guvernör i Skåne (hvartill
konungen utnämnt honom redan 1710). 1716 lemnade han
detta ämbete. Han afled d. 24 Febr. 1738. B. stiftade
1726 det stora Burenskiöldska fideikommisset (se
Borkhull. Suppl.).
Burenskiöldska fideikommisset. Se Borkhult. Suppl.
Burenstam, Karl Johan Reinhold, diplomat, historisk
samlare, född på Skyllberg, Nerike, d. 10 Nov. 1829,
blef 1848 student i Upsala, der han 1854 aflade
filos. kandidatexamen och promoverades till filos.
doktor. Efter att 1854–57 hafva tjenstgjort
i Civildepartementet, Kommersekollegium och
Jernkontoret beträdde han 1857 såsom attaché i Paris
den diplomatiska banan, på hvilken han avancerade 1858
till Andre sekreterare, 1859 till legationssekreterare
i Wien, hvarefter han var t. f. chargé d’affaires
flerestädes (Konstantinopel, Madrid, Wien), samt 1870
till ministerresident i Bruxelles och Haag och 1884
till ministre plénipotentiaire derstädes. Nov.
1889–Juli 1890 var B. befullmäktigadt ombud vid de
s. k. Afrikanska konferenserna i Bruxelles. 1895
erhöll han på begäran afsked och bosatte sig å
sin egendom Tjälfvesta i Örebro län. B. har under
signaturen B. utgifvit »Förteckning på handskrifter
rörande Sveriges historia, befintliga i Kejserliga
"Haus-, Hof- und Staats’ -Archivet i Wien» (Haag
1871), »Handskrifter i Nederländska och Belgiska
med flere Archiver» (Haag 1885; innehåller aftryck
af ett 30-tal handlingar rör. Sveriges historia
1567–1830) och »Documents recueillis de differentes
Archives» (Haag 1888; innehåller aftryck af ett
50-tal handl. rör. Sveriges historia 1548–1836),
hvarjämte han författat och anonymt i ett fåtal
exemplar utgifvit en intressant skildring Om Carl
XII:s och svenska krigarnes hemfärd från Turkiet
genom Siebenbürgen, Ungern och Österrike 1714
(jämte karta; Haag 1872), La Reine Christine de Suède
à Anvers et Bruxelles 1651–1655 (Bruxelles 1891)
och Souvenirs de Tjelivesta (Haag 1893), innehållande
bl. a. brefvexlingar från slutet af 1700- och början
af 1800-talet.
*Bureter (burjäter). Om deras språk (buretiskan,
burjätiskan) se Mongoliska språket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
