Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Böhmiska (och mähriska) bröder. Se Chelczie. Suppl. - Böhmiska Schweiz - Böhmisk kupa. Se Hvalf, sp. 135. - Böhm von Bawerk, Eugen. Österrikisk nationalekonom. - Böhringer, Georg Friedrich, tysk-schweizisk kyrkohistoriker - Böhtlingk, O., medförfattare till "Sanskrit-wörtebuch". - Böhtlingk. 1. Arthur B., historiker - Böilefos. Se Nidelfven 1. - Bölja, socken - Böjlig sandsten. Se Itakolumit. - Böjük-dere. Se Bujukdereh. - Böla, en af Frös tjenare. - Böl-apa. Se Vrålaporna. - Böldpest. Se Pest - Bölte, A. Ch. E. M., afled 1891. - Bömmeln (Bömmelön)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Böhmiska (och mähriska) bröder. Se Chelczic. Suppl.
Böhmiska Schweiz, en del af Elbe-sandstens-området
på högra stranden af Elbe, vid böhmisk-sachsiska
gränsen, stöter intill »Sachsiska Schweiz» och
innehåller liksom detta egendomliga klippbildningar
och vackra utsigtsplatser. Medelpunkten är byn
Dittersbach, som besökes mycket af resande för
sina märkliga, omkring en bergkittel af 1,100
m. genomskärning grupperade sandstensbildningar,
de s. k. »Dittersbach-klipporna».
Böhmisk kupa, byggnadsk. Se Hvalf, sp. 135.
Böhm von Bawerk (von Böhm-Bawerk), Eugen,
österrikisk nationalekonom, f. 1851 i Brünn,
studerade i Wien, Heidelberg, Leipzig och Jena
samt blef 1880 docent i nationalekonomi i Wien,
1881 e. o. och 1884 ord. professor i Innsbruck,
1889 ministerialråd i finansdepartementet och i
Juni 1895 finansminister i Kielmanseggs kabinett,
med hvilket han afgick i Okt. s. å. B. har skrifvit
bl. a. Rechte und verhältnisse vom standpunkte der
volkswirtschaftlichen güterlehre (1881), Kapital und
kapitalzins (2 bd, 1884–89; öfvers. till engelska),
Zum abschluss des Marx’schen systems (1896, i
»Festgaben fur Karl Knies») och en mängd uppsatser
i facktidskrifter, t. ex. Grundzüge der theorie
des wirtschaftlichen güterwerthes (i »Jahrbücher
für nationaloekonomie», 1886). B. kan i närvarande
stund betraktas såsom den måhända mest framstående
representanten för den s. k. österrikiska skolan inom
nationalekonomien. I motsats till den bland Tysklands
nationalekonomer förherskande historiska riktningen
har denna skola återupptagit och på en djupare
grundval utarbetat den klassiska nationalekonomiens
analytiskt-syntetiska metod, hvilken söker återföra
de ekonomiska företeelserna till ett fåtal enklare
orsaker för att ur dessa på deduktiv väg härleda mer
eller mindre allmängiltiga ekonomiska lagar. Uppslaget
till den nya riktningen gafs genom den af K. Menger
m. fl. framställda läran om nyttans eller bruksvärdets
rent subjektiva och derför föränderliga karakter,
hvilken ledde till uppställandet af begreppet
gränsnytta såsom norm för bytesvärdet. Ehuru icke
sjelf upphofsman till dessa fruktbara idéer har
B. genom den ytterst grundliga och öfvertygande
framställning af dem och deras viktiga konsekvenser
för läran om bytet och för nationalekonomien i det
hela, som han i de ofvannämnda uppsatserna »Grundzüge
der theorie» etc. lemnat, kanske mer än någon annan
bidragit att förskaffa de nya lärorna insteg inom
den vetenskapliga verlden.
Ännu större äro dock hans förtjenster på
kapitalteoriens område. Förra delen af »Kapital
und kapitalzins» innehåller en lika skarpsinnig som
uttömmande kritik öfver alla dittills gjorda försök
att utreda den svåra frågan om kapitalräntans natur
och orsaker. I andra delen framlägger han sin egen
kapitalteori, hvilken helt och hållet hvilar på den
enkla grundtanken att kapitalbildning och utlåning
af kapital äro att uppfatta såsom ett byte mellan
nutida och framtida förnödenheter. Att de förra
härvid regelbundet skattas högre än en lika mängd i
framtiden tillgängliga förnödenheter af samma slag,
att m. a. o. kapitalräntan
alltid är positiv, visas bero på flere samverkande
orsaker, såsom utsigten till rikligare tillgångar i
framtiden (delvis just en följd af kapitalbildningen),
vidare den subjektiva underskattningen af de framtida
behofven i jämförelse med ögonblickets behof samt
slutligen och ej minst det företräde, som de i nutiden
eller i allmänhet på ett tidigare stadium tillgängliga
förnödenheterna och produktivkrafterna ega ur
teknisk synpunkt, i det de sätta oss i tillfälle
att utföra de förberedande arbeten (maskinella
inrättningar o. s. v.), genom hvilka produktionen
göres mera lönande. Åt sistnämnda omständighet,
eller hvad man i allmänhet, fast något oegentligt,
kallar »kapitalets produktivitet» har B. egnat en
utförlig, ytterst lärorik utredning. I det hela måste
hans undersökningar öfver kapitalräntan betraktas
såsom ett af de värdefullaste bidrag, som i nyare
tid kommit den teoretiska nationalekonomien till
del. Samtliga B:s arbeten äro präglade af en mästerlig
framställningskonst, hvarigenom de behandlade ämnena,
hvilka till stor del tillhöra nationalekonomiens
dunklaste och mest svårlösta frågor, vinna en klarhet
och åskådlighet, som af få författare blifvit uppnådd,
samt derjämte af en inom den nationalekonomiska
literaturen sällsynt opartiskhet och frihet från
partilidelse. K. W–ll.
Böhringer, Georg Friedrich, tysk-schweizisk
kyrkohistoriker, f. 1812 i Maulbronn (Würtemberg),
kom 1833 till Schweiz och var 1842–53 kyrkoherde
i kantonen Zürich. Död i Basel 1879. B:s stora
kyrkohistoria i biografier, Die kirche Christi
und ihre zeugen (9 bd, 1842–58), når fram till
reformationens föregångare. 2:dra omarbetade uppl. (i
12 bd, 1873–79) fullbordades af hans son Paul
B. (f. 1852, förste kyrkoherde i Basel, medutgifvare
af »Theologischer jahresbericht»).
*Böhtlingk, O. En af B. utarbetad sammandragen
edition (i 7 bd, 1879–89) af hans och Roths stora
»Sanskrit-wörterbuch» upptager en mängd i det
stora lexikonet felande ord. Femtioårsdagen af B:s
doktorsjubileum hedrades genom en »Festgruss» (1888),
innehållande vetenskapliga uppsatser af Tysklands
förnämsta sanskritister. — 2. Arthur B., historiker,
den föregåendes brorson, f. 1849 i Petersburg, sedan
1886 professor i historia och literatur vid tekniska
högskolan i Karlsruhe, har skrifvit bl. a. Die
holländische revolution und der deutsche fürstenbund
(1874), Napoleon Bonaparte, seine jugend und sein
emporkommen (2 bd, 1877–78; 2:dra uppl. 1883), Napoleon
Bonaparte und der Rastatter gesandtenmord (1883)
samt dramerna König Konrad och Franz von Sickingen.
Böilefos. Se Nidelfven 1.
*Böja, socken. 1,291 har. 493 innev. (1895).
Böjlig sandsten, petrogr. Se Itakolumit.
Böjuk-dere. Se Bujukdereh.
Böla, Nord. mytol., en af guden Frös tjenare
(degja).
*Böl-apa. Se Vrålaporna.
Böldpest. Se Pest.
*Bölte, A. Ch. E. M., afled 1891.
*Bömmeln (Bömmelön) har på senare tid blifvit
namnkunnigt genom upptäckten af guldförande
qvartsgångar i den genom Kulleseidkanalen afskurna
södra delen af ön. Gångarna förekomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
