Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Castries ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhållande till Sverige, och Histoire de
Christine, reine de Suède (2 bd, 1815; »Drottning
Christinas historia», 1821–22, öfvers, af J. F. von
Köhler). C. lemnade till Michauds »Biographie
universelle» lefnadsteckningar öfver skandinaviska
personligheter.
Cattimelibocus, Lat. Se Katzenelnbogen.
Cattleya Lindl., bot., är ett slägte inom
nat. fam. Orchidaceae, hvilket innefattar
ett större antal tropiska arter, som på
grund af sina utomordentligt praktfulla
blommor äro föremål för en utsträckt odling.
G. A.
Catty [ka’tti], Eng., benämning på en kinesisk-japansk
vigt. Se Katty.
*Catullus. En förträfflig svensk tolkning af
C:s sånger har lemnats af E. Janzon i »Sånger af
Catullus från Verona» (i Upsala univ:s »Årsskrift»,
1889 och 1891).
Caub, stad i Hessen-Nassau. Se Kaub.
*Cauca. 1. Departement i syd-amerikanska republiken
Columbia, upptager hela vestra kusten från Panama till
Ecuador och utbreder sig i republikens södra del öfver
Anderna, omfattande llanos ända till Venezuelas och
Brasiliens gräns. Arealen beräknas till 666,800 qvkm.,
mer än hälften af hela republiken, och folkmängden
till 621,000 pers. Tätast befolkade äro Cauca-dalen
och de södra högslätterna, medan kusten på stora
sträckor är nästan folktom. Departementet innesluter
den heta zonens alla klimatiska regioner och eger
såväl i den heta som tempererade regionen många
bördiga trakter, särskildt Caucas och Patias dalar,
der majs, bananer, sockerrör och kakao gifva rika
skördar. Guld samt silfver- och jernmalmer förekomma
flerestädes äfvensom stenkol. Departementets
hufvudstad är Popayan (se d. o.).
Cauchemar [kåsjmār], Fr. Se Mara.
*Cauchy, A. L., född i Paris d. 21 Aug. 1789, väckte
redan som gosse genom sina rika matematiska anlag
uppmärksamhet, och den tidens
främste matematiker, Lagrange, säges hafva förutsagt
hans kommande storhet. Efter att hafva studerat
vid École polytechnique och École des ponts et
chaussées var han under några år anställd såsom
ingeniör i Cherbourg, men egnade sig derpå helt
och hållet åt vetenskapliga studier. Redan 1816
blef han medlem af Franska institutet, efter
den berömde Monge, som under den då herskande
reaktionen utstöttes der ur. Han verkade i Paris
såsom professor vid École polytechnique och vid
Sorbonne, men då han efter Julirevolutionen (1830)
vägrade att aflägga trohetsed åt den nya styrelsen,
blef han beröfvad sina befattningar och följde
bourbonerna i landsflykt, hvarunder han var lärare
åt grefven af Chambord. Återkommen till Paris 1838,
valdes han till medlem af Bureau des longitudes,
men regeringen vägrade att stadfästa valet. Efter
Februarirevolutionen (1848) blef han å nyo professor
vid Sorbonne, och då efter Andra kejsaredömets
upprättande (1852) Napoleon III ej af C. fordrade någon
trohetsed, kunde denne i lugn till sin död, i Sceaux
d. 23 Maj 1857, fortsätta sina föreläsningar. — C:s
verksamhet omfattar hela området för de matematiska
vetenskaperna. Öfverallt har hans snille frambragt
nya resultat och
öppnat nya vägar, kritiskt granskat och ordnat en
föregående tids arbeten samt derigenom lagt en fast
och säker grundval för vidare forskningar. Inom
algebran har C. utbildat teorien för de imaginära
qvantiteterna, framställt ett bevis för att hvarje
algebraisk likhet har en rot och angifvit en metod
att bestämma antalet rötter, som ligga inom en sluten
kontur. Vidare har han fullkomnat teorien för de
symmetriska funktionerna samt skapat och utbildat
substitutionsteorien. Af stort intresse äro äfven
hans arbeten i talteori samt öfver antalet värden,
som en funktion kan antaga, då man på alla möjliga
sätt utbyter de deri ingående bokstäfverna. Särdeles
betydelsefulla äro hans arbeten öfver oändliga
serier. Det var nämligen C., som i sin Cours d’analyse
1821 först klart framhöll betydelsen af en series
konvergens och uppställde konvergenskriterier samt
derigenom möjliggjorde en sträng och säker behandling
af dithörande frågor.
Epokgörande blefvo hans arbeten öfver definita
integraler derigenom att han införde imaginära
qvantiteter i denna teori. Vetenskapen har
knappt exempel på någon för dess utveckling mera
fruktbringande idé. Den har varit källan till
sin upphofsmans skönaste upptäckter, den bildar
kärnpunkten i den Cauchy’ska funktionsteorien och
har gifvit förklaringen på de multipla värdena af
logaritmen, arcusfunktionen samt de elliptiska och
Abelska integralerna. Bland de många användningar
C. sjelf gjorde af sin derur härledda »Calcul des
résidus» må nämnas framställningen af antalet rötter
till en algebraisk eller transcendent likhet såsom
en definit integral samt en liknande framställning
af roten sjelf eller en godtycklig funktion deraf;
vidare framställningen af en funktion såsom en definit
integral längs begränsningen af det betraktade
området, en form, hvarur lätt erhållas Taylors,
Lagranges och Fouriers serieutvecklingar äfvensom en
mängd vigtiga satser ur teorien för entydiga funktioner. Lika
betydelsefulla äro hans arbeten öfver vanliga
och partiella differentialeqvationer, ehuru
de ej af hans samtid blefvo tillräckligt
uppskattade. Sålunda var han den förste, som
strängt bevisade existensen af integralerna till ett
system af difterentialeqvationer, såväl vanliga
som partiella. Den bevismetod C. dervid använde,
»le calcul des limites», torde kunna anses vara en
af hans vackraste upptäckter. Äfven en ny metod att
integrera partiella differentialeqvationer af 1:sta
ordningen härrör från honom. Äfven inom astronomien
och den matematiska fysiken frambragte C. betydande
arbeten. Så har han medelst sin »calcul des résidus»
gifvit en ny utveckling af störingsfunktionen inom den
celesta mekaniken. Vidare har han lagt grunden till
elasticitetsläran genom sin teori för oändligt små
deformationer af en kropp och för tryckfördelningen
inom densamma. Synnerligen vigtiga äro hans arbeten
inom optiken öfver ljusets brytning och polarisation,
hvarvid han för örsta gången framställde en relation
mellan brytningsindex och våglängd.
Såsom ett bevis på C:s stora produktivitet må
nämnas, att antalet af hans i åtskilliga tidskrifter
publicerade afhandlingar och smärre uppsatser uppgår
till öfver 700, utom tvänne af honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
