Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Colombo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skilda delar: den europeiska staden, med guvernörens
residens, museum med etnografiska och andra samlingar,
militärbaracker och hospital, och n. ö. om densamma
den svarta staden (Pellah), hufvudsakligen
bebodd af singhaleser, tamiler och muhammedaner
(moors). Européer, som icke genom sin sysselsättning
äro bundna i staden, bo i sina af parker och
trädgårdar omgifna villor utanför staden. C. är
Ceylons vigtigaste in- och utförselhamn. Hamnen,
förr trång och osäker, har efter 1875 fått en 1,500
m. lång vågbrytare med fyr, hvarigenom den blifvit en
af de bästa i verlden och ställt Point de Galle, som
en tid föredrogs, åter i bakgrunden. 1891 inlöpte i
hamnen 1,613 ångfartyg (deraf 1,304 engelska), om 2,93
mill. tons, och 29 segelfartyg, om 33,440 tons. Flere
ångbåtslinier underhålla regelbunden trafik på
C., som blifvit den vigtigaste kolstationen på den
östasiatiska och australiska handelsvägen. Jernvägar
gå derifrån till Kandi och Point de Galle.
Colombo, Matteo Realdo, italiensk anatom, född i
Cremona, studerade först farmaci, men sedan medicin
under ledning af Lonigo och Andreas Vesalius,
utsågs 1542 till den senares ställföreträdare i
professuren i Padua och blef 1544 vald till hans
efterträdare. 1546 kallades han såsom professor till
Pisa, och 1549 till Rom, der han dog 1559 (eller
1577). C. sysselsatte sig också med försök på lefvande
djur. Mest bekant är han genom sin upptäckt af det
s. k. lilla blodomloppet, d. v. s. blodets strömning
från den högra hjertkammaren genom lungorna till det
venstra hjert-förmaket. Denna upptäckt liksom hans
öfriga offentliggjordes i C:s skrift De re anatomica
libri XV (1559). Visserligen hade Servet redan 1553
i »Veri christianismi restitutio» beskrifvit det
lilla blodomloppet, men enär hans arbete blef såsom
irrlärigt förstördt straxt efter sin utgifning och
han sjelf s. å. bränd på bål, förefaller det mycket
litet antagligt, att C. skulle haft kännedom om de
få rader, hvari Servet i detta teologiska verk talat
om det lilla blodomloppet. R. T–dt.
Colombo, Giuseppe, italiensk Ingeniör och statsman,
f. 1845 i Milano, vardt professor i industriel
mekanik och maskinkonstruktion vid högre tekniska
institutet i sin födelsestad och president för
vetenskapsakademien derstädes. 1886 valdes han till
samma stads ombud i deputeradekammaren, der han tog
plats bland den moderata högern och utmärkte sig såsom
talare i synnerhet i skattefrågor. Han bekämpade
statsutgifternas omåttliga ökning samt Crispis
hela in- och utländska politik. Af Rudini kallades
C. 1891 till finansminister i dennes första kabinett,
men afgick i April 1892, då han icke ville biträda
förslagen om skattehöjningar. I Rudinis nya kabinett,
Mars 1896, vardt C. skatteminister, men afgick vid
den partiella ministerkrisen d. 11 Juli s. å. Han har
infört elektrisk stadsbelysning i Milano och författat
flere arbeten i ingeniörfacket, bl. a. Manuale dell’
ingegnere civile ed industriale (1877; många uppl.).
Colon l. Collon, Mont [mång kållå’ng], en af
hufvudgrupperna i Penniniska l. Wallisalperna,
i schweiziska kant. Valais, v. om. Matterhorn och
s. om Arolladalen. Af de tre topparna i gruppen når
Grand C. 3,644 m. höjd. Det utsänder
glacierer åt alla sidor ned i omgifvande dalar, såsom
Glacier d’Arolla i Arolladalen, Glacier d’Otcmma
och Gl. de Breney i Val de Bagnes. Öfver berggruppen
föra mellan topparna flere pass eller glacierstigar;
det mest begagnade är Arollapasset. C. bestegs af
alpklättrare först på 1860-talet, nu är det en omtyckt
sport att besöka denna typ for en glaciertrakt.
*Colonia. C. Augusta Aroe Patrensis. Se Patras. —
C. Claudia Agrippina. Se Köln. — C. Julia
Augusta. Se Parma. — C. Julia Augusta Dertosa. Se
Tortosa. — C. Julia equestris. Se Nyon. — C. Julia
Fanestris. Se Fano. — C. Julia Pisana. Se Pisa
2. — C. Julia Romiula. Se Hispalis. — C. Julia
Victrix Tarraconensis. Se Tarragona 2. — C. Marcia
edessenorum. Se Edessa. — C. Neptunia. Se Tarent. —
C. Saecundanorum. Se Orange.
Colonne [-lå’nn], Edouard, fransk musiker, f. 1838,
har gjort sig känd såsom stiftare och ledare af de
berömda »Concerts du Châtelet», å hvilka han framfört
en mängd nyare musik, särskildt Berlioz’ verk.
A. L.
Colonus-skiffer. Se Cardiola-skiffer. Suppl.
Colophon, latinska formen för Kolofon (se d. o.).
*Colorado. 1. Flodens längd är omkr. 2,700 km.;
dess flodområde omkr. 582,000 qvkm. Segelbar
är den från utloppet till Rio Virgens mynning,
980 km. Vid högt vattenstånd går nedre C. stundom
öfver i den v. om densamma belägna Colorado-öcknen
(se d. o. Suppl.). Colorados »stora cañon»,
ett af de märkvärdigaste naturunder i verlden,
är omkr. 500 km. lång och 200–300 m. djup. De
inneslutande klippväggarna äro sönderklyftade
i otaliga taggar och torn och visa de mest olika
färger. Canon bekantgjordes först genom major Powell,
nu chef för Förenta staternas geologiska undersökning,
som 1869 for utför C. i en båt från Green river till
Virgen river (en sträcka af 1,600 km.). Sannolikt
hade floden der sitt lopp, innan bergen uppstodo, och
cañon bildades genom vattnets urhålkände verksamhet,
medan samtidigt klipporna småningom höjde sig. På
cañons väggar kan man iakttaga samtliga geologiska
perioder från de stenkolsförande lagren till urtidens
granitklippor. Se J. W. Powells »Canyons of the
Colorado» (1893) och Duttons »Tertiary history of the
Grand cañon district». — 4. Staten beräknas hafva en
areal af 269,150 qvkm. Till sin fysiska beskaffenhet
består staten af tre skarpt skilda delar: de stora
enformiga, nästan trädlösa slätterna, hvilka bilda
statens östra tredjedel; v. derom en 40–80 km. bred
kuperad landremsa, rik på malmer och vatten samt
i allmänhet bördig, men företrädesvis lämplig till
beten; samt det till Klippbergen hörande berglandet,
som fyller hela vestra hälften af staten med en rad
af brant uppstigande, genom djupa dalar skilda kedjor
(Medicine mountains, Colorado range, Park range,
Sangre de Cristo) jämte förgreningar af de egentliga
Klippbergen (Sawatch range, San Juan mountains, White
range, Vermillion bluffs), hvilka äro förenade med de
förra genom tväråsar. Inemot ett hundra toppar hafva
öfver 4,000 m. höjd; till de högsta höra Blanca Peak
(4,408 m.) i s., Gray’s Peak (4,400 m ), Mount Lincoln
(4,359 m.) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
