Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Conradi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
professor vid fakulteten i Toulouse, då han 1876
valdes till ledamot af deputeradekammaren, der han
slöt sig1 till republikanska unionen och inom kort
kom att spela en framstående rol. Han blef 1870
understatssekreterare i inrikesministeriet och
var d. 17 Maj 1880–d. 10 Nov. 1881 inrikesminister
i Freycinets och Ferrys kabinett samt bragte
med kraft till verkställighet Marslagarna, emot
kongregationerna. Det var C., som 1884 väckte
motion om införande af scrutin de liste, hvilken
antogs 1885. Han var 1886–87 ambassadör i
Kina och 1887–88 generalguvernör i franska
Indo-Kina. Den 22 Febr. 1889 öfvertog han å nyo
inrikesministerportföljen, som han innehade (i Tirards
och Freycinets kabinett) till Febr. 1892, under
hvilken tid han bl. a. krossade boulangismen (jfr
Boulanger. Suppl.). Sedan 1889 är han senator.
Constant [kångsta’ng], Jean Joseph Benjamin, fransk
målare, född i Paris 1845, studerade i École des
beaux-arts och var lärjunge till Cabanel. Han
uppträdde första gången å Salonen 1869 med Hamlet
och konungen. Hemkommen från en resa i Spanien och
norra Afrika, utförde han stora kompositioner,
dels med ämnen lånade från Orientens lif, dels
ock med motiv tagna från historien, men i bägge
fallen hufvudsakligen valda för den lysande färgens
och de rika stoffernas skull. Såsom exempel må
nämnas Simson och Delila (1872), Moriska slagtare
i Tanger (1873), Marockanska haremsdamer (1875),
Muhammed II:s intåg i Konstantinopel d. 29 Maj 1453,
en tafla af kolossala dimensioner, utställd vid
verldsexpositionen 1878, De siste rebellerna (1880),
ett af hans förnämsta arbeten (af staten inköpt för
Luxembourgs museum), Herodias (1881), Justinianus
(1886), en väldig stofftana med obetydliga figurer,
Paris’ universitet, Les lettres, Les sciences
(humanistiska och naturvetenskapliga fakulteterna),
dekorativa, pannåer för det nya Sorbonne
(1888), Beethooen, månskenssonaten. Victrix
(1890) och flere porträtt m. m.
C. R. N.
Constantiana. romersk koloni. Se Köstendje.
Constantina, stad i spanska prov. Sevilla
på södra sidan af Sierra Morena. 11,953
innev. (1887). Silfvergrufvor. Handel med vin,
bränvin och ättika.
*Constantine. 1. Departementet uppgifves nu officielt
hafva en areal af 191,527 qvkm., med 1,714,539
innev. (1891); deraf komma 58,754 qvkm., med 1,543,867
innev., på civilterritoriet och 132,773 qvkm., med
170,672 innev., pä militärterritoriet. Det förra är
indeladt i 7 arrondissement: Batna, Bona, Bougie, C.,
Gelma, Philippeville och Sétif, med sammanlagdt
105 kommuner, det senare i 4 subdivisioner. —
2. Hufvudstaden hade 46,581 innev. 1891, af hvilka
15,000 européer och 3,321 judar.
Constantinus, romerska och östromerska kejsare. Se
Konstantin.
Constantius, romerska kejsare. Se Konstantins.
Constanza är sedan 1878 den officiella benämningen
på Köstendje (se d. o.).
Constitucion, hamnstad i chilenska prov. Maulo.
något ofvanför floden Maules mynning och utgångspunkt
för en jernväg till Talca. Omkr. 7,000
innev. Lyceum med tyska lärare. Hafsbad.
Fiske. Export af trävaror och spanmål.
Constituição [-saung], stad i brasilianska staten São
Paulo, vid Tietés biflod Piracicaba. Omkr. 5,000
innev. Kafléplantager.
Constitutio criminalis carolina. Se Carolina, jur.
Constitutio epidemica, med. Se Genius epidemicus.
*Constitutio Gregorii X. Se Konklav.
Contades [kångta’d], Louis Georges Erasme de, markis,
fransk marskalk, f. 1704, inträdde 1720 i hären,
kommenderade 1757–58 i Sjuåriga kriget under d’Estrées
och Clermont en kår vid nedre Rhen, blef efter den
senares nederlag vid Krefeld 1758 öfverbefälhafvare
och lyckades tränga hertig Ferdinand af Braunschweig
öfver på högra Rhenstranden, hvilket skaffade honom
marskalksstafven. 1759 vardt kan befälhafvare öfver
hela franska armén i Tyskland, ryckte efter Broglies
seger vid Bergen fram mot Weser, men blef af hertig
Ferdinand slagen vid Minden d. 1 Aug. 1759 och måste
draga sig tillbaka på andra sidan Rhen, hvarefter
han i Sept. s. å. miste befälet. Död 1793.
*Contagium, smittämne. Se äfven
Infektionssjukdomar.
Contenerezza, Ital., musikt., med vekhet.
Conti, påfvar. Se Innocentius 3 och 13 och Viktor 4.
Conti, Torquato, hertig af Guadagnuola, italiensk
krigare, tillhörde en gammal romersk adlig ätt,
ur hvilken utgått flere påfvar, bl. a, Innocentius
III. 1616–17 tjenade han i spaniorernas led mot Karl
Emanuel af Savojen, var derefter frivillig i kejsar
Ferdinand II:s här och utnämndes af Wallenstein till
öfverstelöjtnant vid ett af honom uppsatt regemente,
deltog i slaget på Hvita berget (1620) och i fälttåget
i Ungern 1621 samt utnämndes s. å. till kommendant i
Olmütz, som han försvarade mot Bethlen Gabor. Efter
slaget vid Wimpfen 1622 blef han kejserligt
krigsråd och öfverste. Såsom högste befälhafvare
kommenderade han de påfliga trupperna i Val Tellina
och utnämndes i sammanhang dermed till hertig af
Guadagnuola. Sedermera deltog han ånyo i kriget i
Tyskland, blef generalfälttygmästare och förde 1626–29
befäl i Holstein (under Wallensteins frånvaro 1627
var han öfverbefälhafvare derstädes). Skickad såsom
generalfältmarskalk till Pommern för att möta Gustaf
Adolf, kunde han ej hindra dennes landstigning
eller ockupation af Stettin, men genom sina
befasta ställningar vid Garz och Greiffenhagen
hejdade han för några månader konungens ytterligare
framträngande. I Sept. 1630 tog han afsked, blef
general öfver Kyrkostatens armé och dog i Ferrara
1636.
Conti, Augusto, italiensk filosof, f. 1822 i
Toscana, blef juris doktor och stred som frivillig
mot österrikarna 1848, verkade derefter dels som
advokat, dels som lärare i filosofi och är sedan
1867 professor i teoretisk och praktisk filosofi
vid Istituto di studi superiori i Florens. Han satt
1866–70 i parlamentet såsom ombud för staden San
Miniato. C. omfattar kyrkans lära och hyllar en
eklektisk filosofi, som söker bekämpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
