Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dagerortspiggar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tidskrift för hemmets» förtjenstfulla ledarinna
fru Sophie Adlersparre (sign. Esselde) öfvertog
äfven och skötte 1886–88 hufvudredaktionen af
»Dagny», som derefter 1889–90 handhades af fru
Amanda Kerfstedt, 1891 af en redaktionskomité och
fr. o. m. 1892 af fröken Lotten Dahlgren. Efter sin
afgång medverkade fru Adlersparre i redaktionskomitén
till 1894. Tidskriften utkom de tre första åren i
månadshäften om 1–2 ark och utgifves fr. o. m. 1889
med 8 häften (om 2 ark) årligen.
*Dagordning. Jfr Motiverad dagordning.
*Dagort. Nu gällande grufvestadga af d. 16
Maj 1884 innehåller ingenting om dagort. —
Schwartzmanns stall vid Åmmeberg är 3,700 m.
*Dagrund. Benämningen förekommer icke mera,
utan har ersatts med patrull. C. O. N.
*Dagsberg, socken. 2,649 har. 814
innev. (1895). D. utgör, sedan Krokek år 1885
frånskilts, ett pastorat i Norrköpings kontrakt.
Dagskott. Se Nattskott.
Dagsmedium, meteor. Se Medeltemperatur.
*Dagstorp, socken. 799 har. 406 innev. (1895).
Dagställning, bot., kallas, i motsats till
nattställning, det läge småbladen intaga hos en del
växtarter (klöfver, bönor, Mimosa m. fl.), hvilkas
blad utföra periodiska rörelser, s. k. sömnrörelser. I
dagställningen äro bladen utåtriktade, så att de vid
sitt assimilationsarbete så mycket som möjligt kunna
tillgodogöra sig ljus m. m. G. A.
Dagsvärmareslägtet, zool. Se Macroglossa.
*Dagsås, socken. 3,452 har. 510 innev. (1895).
*Dagtraktamente. Genom det nu gällande K.
M:ts resereglemente af d. 11 Febr. 1881, som
upphäfde det d. 10 Nov. 1865 utfärdade, är antalet
af de klasser, i hvilka ämbets- och tjenstemän äro
fördelade för beräkningen af dagtraktamente och
resekostnadsersättning, nedsatt till 6, hvarjämte
ersättningen äfven undergått förändring. En
mängd kungörelser och speciella föreskrifter
har utfärdats angående kostnadsersättning för
förrättningar af ämbets- och tjenstemän, civila och
militära, för nämndemän och andra, som erhållit
allmänna förtroendeuppdrag, vittnen m. m. Jfr
Resekostnadsersättning. H. L. R.
Daguet [-gä], Alexandre, schweizisk historiker
och pedagogisk skriftställare, f. 1816 i Freiburg,
öfverlärare i historia vid akademien i Neuchâtel
1866–92, har varit en af upphofsmännen till de
betydelsefulla skolmötena i Schweiz och författat
bl. a. Histoire de la confédération suisse (2
bd, 1851; 7:de uppl. 1879), hvilket arbete i
senaste upplagorna innehåller forskningar öfver
pålbyggnadsperioden och blifvit öfversatt till flere
språk, samt Manuel de pédagogie ou d’éducation (1871;
5:te uppl. 1885).
Dagunderofficer. Se Dagen. Suppl.
Dagussa, bot., ett annat namn på Tocusso (se d. o.).
Dahabîje (af Arab. dahab, guld; »den gyllene»), ett
slags, 18–30 m. långt, tämligen smalt Nilfartyg,
med spetsig för och platt akter och (på grund af
Nilbankarna) föga djupgående. Främre halfvan af
fartyget, hvilken är helt däckad, tjenstgör som
lastrum, underlag för det nära fören belägna köket
och tillhåll för besättningen. Akterhalfvan,
de resandes speciella hemvist, omfattar
två afdelningar: en undre, 1,2–1,8 m. hög, med golf
i nivå med relingen, är försedd med platt tak och
innehåller en eller flere salonger, solhytter, tvätt-
och badrum m. m., allt stundom inredt med furstlig
lyx; och en öfre, vanligen inramad af divaner och
på den öppna platsen i midten lemnande tillfälle
till promenader. Dahabijen manövreras med segel, rep
eller åror. Seglen, ett i förhållande till fartygets
dimensioner mycket stort försegel, liknande våra
galérsegel, och ett mycket litet aktersegel af samma
form, användas, då man går upp emot floden med vind
från n. Vid svag eller ingen vind drages fartyget
medelst det vid förmasten fästa libân (ett långt,
groft rep) af besättningen antingen från Nilstranden
eller från en något förut förankrad julle. Vid färd
utför floden nyttjas uteslutande årorna. För turister,
som önska bese Egypten på ett mindre kursoriskt sätt
än som är möjligt med de snabba Nilångarna, är en resa
med dahabîja det lämpligaste färdsättet. Fartyget
begagnas för öfrigt af rika och förnäma eller i den
egyptiska statens tjenst anställda infödingar. Jfr
K. Piehl: »Från Nilens stränder» (1895). K. P.
3. Dahl, Anders, botaniker, broder till Erik
och Kristoffer D., född d. 17 Mars 1751 i Varnhems
socken, student i Upsala 1770, aflade der filos.
kandidatexamen samt antogs på Linnés rekommendation
såsom vårdare af kanslirådet K. Alströmers
naturaliesamling i Göteborg och botaniska trädgård
i Kristinedal, för hvilken han gjorde flere in- och
utländska resor. 1786 promoverades han i Kiel till
med. doktor och utnämndes 1787 till med. adjunkt och
bot. demonstrator vid Åbo universitet. Död d.
25 Maj 1789. D. var enligt E. Fries’ omdöme
en utmärkt skicklig botanist. Hans vigtigaste
arbete, Observationes botanicae circa Systema
vegetabilium divi a Linné (Köp. 1787), vittnar om
ovanlig specialkännedom. Efter honom är den allmänt
odlade dahlian uppkallad.
4. Dahl, Olof, den föregåendes halfbroder. Se
Kolmodin.
*Dahl, J. K. — A. Aubert har rest honom en värdig
minnesvård genom sina utmärkta monografier »Maleren
professor Dahl 1788–1857» (2 bd 1893–94) och »Den
nordiske naturfölelse og professor Dahl» (1894).
*Dahl (Dalj), Vladimir Ivanovitj, var son af en till
Ryssland inflyttad dansk läkare Johan Kr. Dahl och
föddes d. 10/22 Nov. 1802 i Lugansk, efter hvilken
stad han tog författarenamnet »Kazak Luganskij»
(Kosaken från Lugansk).
*Dahl, Fredrik August, var direktör för Aas
landtbruksskola till 1880 och utgaf »Tidsskrift for
landmänd» till 1883. Han afled i Kristiania d. 29
Nov. 1890.
Dahl, Frans Johan Vilhelm, skolman, riksdagsman,
tullskyddsfrämjare, född d. 24 Dec. 1825 i Karlshamn,
blef student i Lund 1843, filos. kand. 1847 och filos.
magister 1850. Efter åtskilliga års lärarevikariat
utnämndes han 1856 till kollega vid läroverket
i Karlshamn och 1858 till rektor vid Sölvesborgs
treklassiga läroverk. D. var representant i Andra
kammaren för städerna Karlshamn och Sölvesborg vid
riksdagarna 1872 och 1878–81. Af Elfsborgs läns
landsting valdes han 1882 till ledamot i Första
kammaren, som på grund af hans ådagalagda insigter i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
