Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Daler-karoliner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gruppen af de hamitiska språken, närmast
beslägtadt med bisjari-språket (jfr L. Keinisch
i »Die afarsprache», I–III, 1886–87). Efter det
engelsk-italienska fördraget i Mars 1891 höra danakil
till större delen till italienska kolonien Eritrea,
till en mindre del till franska kolonien Obok.
*Danbury hade 16,550 innev. 1890.
Danby [dä’nbi], Thomas Osborne, earl of, engelsk
statsman. Se Leeds, hertig af. Suppl.
*Danckelman, E. K. B. Läs: Danckelmann.
D’Ancona, Alessandro, italiensk literaturhistoriker,
f. 1835 i Pisa, utgaf i sitt nittonde år filosofen
Campanellas skrifter med en omfångsrik
biografi öfver honom, uppsatte 1859 tidningen
»Nazione» i Florens och blef 1860 professor uti
italiensk literatur vid universitetet i Pisa. Han har
utgifvit editioner af äldre och sällsynta italienska
literaturalster, kommenterat Dantes »Vita nuova»
(1872; ny uppl. 1884) och utöfvat en för den
italienska literaturens utforskande högeligen
fruktbärande författareverksamhet. Bland hans
arbeten må nämnas I precursori di Dante (1874),
Sacre rappresentazioni dei secoli XIV, XV e XVI
(3 bd, 1872), Origini del teatro in Italia (1877;
2:dra uppl. 1891), La poesia popolare italiana (1878)
och Manuale della letteratura italiana (2 bd, 1893;
med O. Bacci).
*Danderyd. 1. Skeppslag, ingår i Södra Roslags domsaga
och Vaxholms fögderi. Det omfattar numera ingen
del af Fresta, 21,616 har. 8,047 innev. (1895). —
2. Socken, i Roslags Östra kontrakt, 2,641 har. 1,389
innev. (1895).
Daneau [-nå]. Se Danaeus (äfven i Suppl.).
Daneo, Giovanni, italiensk skald, f. 1824 i
prov. Turin, var en tid inspektör öfver den offentliga
undervisningen i prov. Genua och sedermera professor
i pedagogik vid Genuas universitet samt är egare af
en högre flickskola derstädes. D. är en af det nutida
Italiens mest ädelt anlagda författare i bunden och
obunden form. Hans dikter, samlade i Poesie (2 bd,
1885), närma sig Leopardis i filosofisk lyftning
och söka delvis göra Giusti den satiriska lagern
stridig. Vidare må nämnas den högstämda episka
dikten Gotama (1876; med indiskt ämne), romanerna
Il castello di Bardespina (1871) och Le memorie
d’un galantuomo (1880) samt ett antal skådespel,
de flesta samlade i Dramme e commedie (1883).
Dang-trong, annamesiska namnet på Kochinkina.
Danguin [dangääng], Jean Baptiste, fransk
kopparstickare, f. 1823, d. 1894, var lärjunge först
af Victor Orsel och Périn och sedan af École des
beaux-arts i Paris, fick 1850 andra romerska priset
och blef sist professor i Lyon. Till hans bästa stick
räknas Kristi himmelsfärd, efter Perugino (1857),
Idyll, efter Bouguereau (1865), Riddarens dröm, efter
Rafael (1870), vidare stick efter Tizian, Rembrandt,
Andrea del Sarto, Mantegna, Lionardo da Vinci och
Rafaels Fornarina (1890) samt derjämte många porträtt.
Danholm. Se Dänholm.
Danićić [-nitjitj], Gjuro, serbisk språkforskare
(han hette egentl. Popović), f. 1825 i Neusatz i
Ungern, studerade i Budapest och Wien, var 1863–65
samt 1873–77 professor i slavisk filologi vid
högskolan i Belgrad och bodde derefter
i Agram, sysselsatt med bearbetning af dervarande
vetenskapsakademis serbisk-kroatiska ordbok. Död
1882. D. skref mönstergilla arbeten öfver serbiska
språkets historiska grammatik, bl. a. Oblid
srpskoga jezika (formlära; flere uppl.) och
Istorija oblika srpskoga ili hvratskoga jezika
(1874), ett fornserbiskt lexikon (3 bd, 1864) och
vigtiga afhandlingar öfver accenten i serbiskan samt
öfversatte Gamla testamentet till serbiska.
*Daniel, profet. Jfr E. Stave: »Daniels bok öfversatt
och i största korthet förklarad» (1894).
Daniel, Henri Joseph, kallad Ducommun de Locle,
fransk bildhuggare, f. 1804 i Nantes,
d. 1884 i Paris, var lärjunge af Bosio och Cortot,
gjorde sitt namn bekant genom flere byster och
statyer, såsom Cleopatra (1847 i marmor, 1855 i
brons), kolossalstod af Raimbaud III, grefve af
Oranien (1846), staty af Musiken (1856, i nya Louvre),
och främst genom en stor med 7 statyer prydd fontän
(i hans födelsestad).
*Danielsen, D. C., afled i Bergen d. 13 Juli
1894. Hans aska förvaras i Bergens musei vestibul,
under den sockel, på hvilken den af Bergensborgare
1885 bekostade marmorbysten af honom står. Bergens
museum, hvars preses han var från 1864, främjade
han på allt sätt, och till detsamma testamenterade
han ock sin förmögenhet. Samling af iakttagelser
om hudens sygdomme utkom i 5 häften 1855–93. I
generalberättelsen om den norska Atlantiska
hafsexpeditionen 1876–78, i hvilken han deltog,
skref D. tillsammans med J. Koren monografierna
Gephyrea (bd III), Holothurioidea (bd VI), Asteroidea
(bd XI, 1884), Pennatulida (bd XII, 1885) och efter
Korens död ensam Alcyonida (bd XVII, 1887), Actinida,
(bd XIX, 1890) och Crinoida, Echinida (bd XXI,
1892). D. representerade Bergen på stortinget till
1876. Han blef med. hedersdoktor äfven vid Köpenhamns
universitets jubelfest 1879. D. var ledamot af
Vet. soc. i Upsala (1873) och sv. Vet. akad. (1877).
Danielson, Anders Peter, riksdagsman, född d. 1
Dec. 1839 på hemmanet Dyestad, Runstens socken, Öland,
var under sina unga år föräldrarna behjelplig vid
jordbruket, fick en knapphändig undervisning i folk-
och »skrift»-skolan, men egnade lediga stunder åt
läsning af i synnerhet historiska skrifter. 1861
öfvertog han hemmanet, som han sedermera utvidgade
genom köp och förbättrade genom odling, och intog
snart en aktad plats inom det kommunala lifvet. Sedan,
1863 har han varit ordförande i Runstens sockens
kommunalstämma och sedan 1865 ledamot af Södra
Kalmar läns landsting, hvars ordförande han varit
sedan 1892, men från hvars område han sträfvat
att afsöndra Öland till ett eget landstingsområde,
»emedan Öland spelar en underordnad rol i Södra Kalmar
läns landsting». 1872 valdes han till ledamot af
Andra kammaren för Ölands domsaga., och har sedan
dess tillhört nämnda kammare. Vid riksdagen, der
han slöt sig till Landtmannapartiet, ådrog han sig
genast uppmärksamhet genom sin skarpa tunga, sin
tvärsäkerhet, sina bittra utfall emot »herrarna»
och sitt försök (1873) att få anslaget till Första
hufvudtiteln minskadt. Redan vid sin första riksdag
(1873) blef han suppleant i bevillningsutskottet,
hvilket uppdrag förnyades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
