Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Danilevskij ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mått och vigt hafva ej undergått någon förändring,
emedan förslaget att antaga metersystemet ej vunnit
riksdagens bifall. Deremot börjar man att i handeln,
i synnerhet grosshandeln, alltmer använda vigt i
stället för rymdmått, t. ex. för säd, smör, salt,
frukt, stundom äfven kol.
Historia (efter 1866). Under de första åren efter 1866
utkommo nya förordningar angående härens och flottans
organisation samt ökning af amts- och kommunrådens
makt och myndighet. Den under det olyckliga
kriget 1864 lidna förlusten i landområde ersattes
jämförelsevis snart, emedan handel, näringsflit
och jordbruk nådde en dittills okänd blomstring,
som främjades genom nya järnvägsanläggningar och
annan utveckling af samfärdsmedlen. Också grundlades
1866 »hedeselskabet», som efter hand har förvandlat
omkr. hälften af norra Jyllands hedsträckor till
åker, äng eller skog. Det nationella lifvet
vann ökad styrka genom de många folkhögskolorna,
men det politiska försvagades deremot känbart,
ty vid Slesvigs skilsmässa förlorade folket det
mål, hvarpå det i många år riktat sitt sträfvande,
och splitet emellan partierna blef derför större,
i synnerhet sedan hoppet om en snar återförening
brast genom Frankrikes nederlag 1870–71. Kort förut
hade ministèren Holstein kommit till styret genom
en sammanslutning emellan godsegarna och det gamla
nationella partiet, medan samtidigt venstergrupperna
samlades till »Förenade venstern». Då denna 1872 hade
vunnit något öfver hälften af platserna i Folketinget,
framställde den genast fordran på införande af det
parlamentariska systemet och egnade alla sina krafter
derpå till skada för sjelfva lagstiftningsarbetet. I
Okt. 1873 tillgrep den t. o. m. ett så utomordentligt
medel som att neka finanslagens behandling. Den
lyckades visserligen störta såväl ministèren Holstein
(1874) som Fonnesbech (1875), men i Juni 1875 kom
Estrup till makten. Han stod qvar vid den i 19 år,
och stödd af majoriteten inom landstinget, häfdade han
med framgång kamrarnas lika berättigade ställning och
konungens rätt att fritt välja sina rådgifvare. Men
striden blef mera hårdnackad än förut och stridsmedlen
våldsammare. 1876 förkastades förslaget om Köpenhamns
befästande. 1877 kom ingen finanslag till stånd till
följd af kamrarnas oenighet, hvarför regeringen måste
utfärda en provisorisk finanslag. Denna afvikelse från
författningen lättades väl i Nov. s. å., och vensterns
delning i en moderat grupp (under Bojsen) och en
radikal (under Berg) lättade ministèrens uppgift,
hvarefter nya val i Jan. 1879 skaffade högern en
tillväxt i folketinget från 26 till 34 medlemmar (af
102). Man lyckades nu genomdrifva nya förordningar om
härens och flottans organisation (1880), strafflag för
krigsmakten (1881) och åtskilliga andra framsteg. Men
1882 måste ministèren och landstinget göra väsentliga
eftergifter för att erhålla en finanslag, och då den
väntade ministèrförändringen icke inträffade, närmade
venstergrupperna sig hvarandra och slogo in på den
planmässiga »visnepolitiken» (se d. o.). Oppositionen
sträckte sig också till Köpenhamn och flere andra
städer, som dittills troget stödt högern, och
socialdemokratien, som 1871 hade vunnit insteg i
hufvudstaden, tillväxte ansenligt.
1884 års val blefvo derför en glänsande seger
för venstern (antalet af ministèrens anhängare
i folketinget sjönk till 19). Men detta gjorde
venstern öfvermodig, och vid finanslagens behandling
nedprutades anslagen så starkt, att landstinget
föredrog en öppen brytning och framkallade en
provisorisk finanslag, ett system, som under
kamrarnas strid fortsattes i nio år. För att
erhålla motvigt emot venstern sökte ministèren ett
stöd i försvarsrörelsen, hvilken begynt 1880 och
utvecklade sig till en »frivillig selvbeskatning»
(se Sjelfbeskattning). Den begagnade sig af sin
utomordentliga myndighet och landstingets förtroende
till att sjelfrådigt befästa Köpenhamn med en rad
landfort och ett stort sjöfort på Middelgrundet. Den
grep till andra »provisorier», t. ex. ett tillägg
till tryckfrihetslagen och inrättandet af ett
gendarmeri (Nov. 1885), hvartill ett mordförsök på
ministern Estrup gaf anledning. Visserligen höllos
dessa lagar vid kraft medelst landstingets hjelp,
men misstämningen i landet blef endast bittrare, ty
folkets flertal var öfvertygadt om att ministèrens
åtgöranden voro grundlagsvidriga, och det härmades
öfver att det ej hade makt att hindra dem. Icke
ens de stora festerna 1888 (den nordiska industri-,
landtbruks- och konstutställningen, hundraårsfesten
med anledning af »stavnsbaandets» upphäfvande,
konungens 25-års-regerings-jubileum) kunde samla
partierna. Då också högern började önska en återgång
till normala förhållanden, gjorde den sedan 1890 flere
väsentliga eftergifter, och derigenom kommo några
vigtiga reformer till stånd (en ny fattigvårdslag,
ålderdomsförsörjning för medellösa, nedsättning
i sockertullen och i sammanhang dermed införande
af ölskatt, statsbidrag till folkhögskolorna
m. m.). Deremot inträdde en ny splittring inom
venstern, och d. 1 April 1894 ingingo slutligen högern
och en del af venstern (under F. Bojsen) den ofvan
(sp. 391) nämnda öfverenskommelsen (»förlig»),
hvarigenom, med upphäfvande af de provisoriska
förordningarna, en finanslag i laga ordning bragtes
till stånd och fästningsbyggandet i verkligheten,
om också ej till formen, godkändes genom ett tillägg
till härordningslagen. Såsom en naturlig frukt af
denna öfverenskommelse följde i Aug, 1894 Estrups
afgång och ministèrens ombildande under Reedtz Thott
såsom konseljpresident. Men den nya ministèren vann
ej högerns fulla bifall och tillfredsställde ännu
mindre vensterns önskningar. Den kunde derför ej
leda utvecklingen eller framkalla samarbete mellan
partierna. Dertill kom att högern vid valen till
folketinget i April 1895 förlorade flere platser (den
fick blott 25 af 114), under det att »forligets»
motståndare (det nya »Reformpartiet») med sina
bundsförvanter socialdemokraterna (dessa fingo 8
platser) vunno afgjord pluralitet. Den politiska
striden har visserligen saktat sig, men motsatserna
hafva ingalunda utjämnats, och en lösning af
tvistefrågan icke vunnits.
Undervisningsväsendet. Vid
universitetet inskrifvas årligen 400 studenter, men
knappt två tredjedelar afsluta sina studier medelst
examen. Sedan 1875 hafva qvinnor haft tillträde till
universitetet, och omkr. 150 hafva begagnat sig
deraf. D. har 12 offentliga och 19 privata »lärda
skolor», utom Sorö akademi och Herlufsholm, med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
