Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dingelstedt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hårkors samt en parallelt med och under densamma i
stommen liggande spegeltub, som är vridbar 180° kring
sin längdaxel och i hvars fokalplan är insatt en på
fotografisk väg på glas uppgraderad mikrometerskala
(»vinkelskalan»), angifvande respektive värden
å cotangenten för de vid mätningen förekommande
vinklar mellan ofvannämnda syftlinier till målet. Den
minsta delens å nämnda skala längd är endast 0,01
mm. Till instrumentet hör en lös, på båda sidor
graderad skala, basskalan. Såväl instrumentet som
basskalan kunna fästas i horisontelt läge på stativens
tappar. Mätningen tillgår så, att instrumentet sättes
på det ena stativet och basskalan på det andra;
spegeltuben riktas derefter medelst hela instrumentets
vridning på basskalan, hvarvid basens längd på denna
afläses; kikaren riktas på målet och fästes i detta
läge vid stommen. Man låter derefter instrument
och basskala byta plats, hvarunder spegeltuben
omvrides 180°. Medelst hela instrumentets vridning
riktas nu kikaren å nyo mot målet, hvarefter man
i spegeltuben på vinkelskalan afläser cotangenten
för vinkeln mellan de båda syftlinierna till målet;
medelst en räknelineal multipliceras detta värde
med den förut aflästa baslängden, då afståndet är
funnet. Medelst »vinkelarmarna» uppmätas afstånd
mellan aflägsna punkter; i mörker kan mätas till
lysande punkter, såsom bivackeldar o. d., genom
belysning af basskalan. »Unges afståndsmätare»
fordrar ej, att basen är af bestämd längd eller gör
bestämd vinkel mot linien till målet eller att den
skall vara horisontel. Till följd deraf är
instrumentet i anmärkningsvärd grad oberoende af
terrängen. Intill 6,000 m. angifves afståndet med
ett fel, som vanligen ej uppgår till mer än 0,1
proc. af afståndet och aldrig öfverstiger 1 proc. af
detta. Afståndsmätaren är till krigsbruk antagen vid
svenska och norska artillerierna samt under pröfning i
de flesta europeiska land och Amerikas Förenta stater.
*Distanstur. Karl XII:s berömda tur 1714 från Turkiet
(staden Pitest i Valakiet) till Stralsund drog
allenast 14 dygn (från d. 27 Okt. kl. 11,10 e. m. till
natten emellan d. 10 och 11 Nov.). Afståndet var
143 1/2 posthåll, d. v. s. 287 tyska mil. Färden i
sin helhet skedde ej till häst, ty från Mühlbach
(i Siebenbürgen) till Wien åkte konungen i postvagn.
Distriktsläkare. Se Sjukvård.
*Dita-bark. Ur
handelspreparatet ditain har framstälts en alkaloid,
kanske två (ditamin och ditain). Närvaron af kinin
har ej konstaterats. Ditainet verkar i större
doser förlamande såväl på centrala nervsystemet
som på rörelsenervernas ändapparater i musklerna
(likt det bekanta syd-amerikanska pilgiftet kurare)
samt på hjertats hämmande och reglerande nervapparat
(vagus). — I s. k. »australisk kina» (Eng. »biterbark»
eller »feverbark») från Alstonia constricta
F. v. Müller från Nya Syd-Wales och Queensland trodde
man sig hafva funnit kinin, hvilket dock ej besannat
sig; i stället hafva framstälts två andra alkaloider
(alstonin och alstonidin). — Ditabarken hör till de
många droger, som försökts såsom ersättningsmedel
för kinabark vid den tid, då sistnämnda bark var
särdeles dyr och svår att erhålla. I Sverige har
ditabarken ej spelat någon rol såsom läkemedel.
C. G. S.
Ditroit, miner., en varietet af sodalit (se d.
o.) från orten Ditró i Siebenbürgska komitatet Csik.
*Dittersbach, Dittersbach-klipporna. Se Böhmiska
Schweiz. Suppl.
Dittes, Friedrich, tysk pedagog, f. 1829 sachsiska
Vogtland, var först folkskolelärare, studerade
1851–52 samt 1858–60 vid Leipzigs universitet och
blef 1860 subrektor vid realläroverket i Chemnitz,
1865 skolråd och seminarierektor i Gotha och 1868
föreståndare för lärarepedagogium i Wien, från
hvilken befattning han genom de klerikales angrepp
föranläts taga afsked 1881. D. var 1873–79 medlem af
österrikiska riksrådet (riksdagen) och verkade der
nitiskt för frisinnade reformer i och lyftning af
det offentliga skolväsendet. I filosofiskt afseende
stöder D. sig på Beneke, i praktisk-pedagogiskt på
Pestalozzi och Diesterweg. Bland D:s utgifna arbeten
må nämnas Das ästhetische nach seinem grundwesen und
seiner pädagogischen bedeutung (1854) och Schule der
pädagogik (1876; 4:de uppl. 1891). Han redigerade
1873–85 »Pädagogischer jahresbericht» och utgifver
sedan 1878 månadsskriften »Pädagogium».
*Diu (Sanskrit Dvipa, ö), portugisisk ö vid södra
kusten af halfön Kattivar, Bombay, Indien, skild från
fastlandet genom ett blott för fiskarebåtar farbart
sund, har en areal af 3,7 qvkm. (med den ännu mindre
ön Gogola 4,8 qvkm.) och 12,636 innev. (1881). På
östra änden af ön ligger den befästa staden D., med en
god hamn. Portugiserna besatte D. 1515 och försvarade
det ärofullt under två belägringar (1537–38 och
1546), hvilka räknas bland de ärofullaste bragderna
i Portugals historia. 1670 stormades ön af araber
från Maskat. Efter Sikh-kriget förlorade Portugal
sina dittills betydliga inkomster af opiumhandeln,
hvilken nu står under noggran engelsk kontroll.
Numera är ock hamnen föga besökt.
*Diures. En stor mängd af de ämnen, som afsöndras
genom njurarna, framkallar dervid en stegring af
urinsekretionen. Rikligt vattendrickande verkar i
denna riktning; starkare blir denna vattnets verkan,
om deri finnes löst en del salter, t. ex. ättiksyradt
kali, salpetersyradt natron o. d.; dessa öka kraftigt
blodtillflödet till njurarna. Om betydelsen af
de medel, som — likt Digitalis och närstående —
förstärka hjertverksamheten och derigenom medelbart
verka urindrifvande se hufvudartikeln. Numera
antaga många äfven tillvaron af diuretica, hvilka
verka kraftigt urindrifvande direkt på njurarnas
epitelceller, så t. ex. kaffeinet (koffeinet) i kaffe
och té, teobrominet i kakaobönor o. s. v. Dessa,
lösta i vatten tillsammans med benzoësyradt eller
salicylsyradt natron, användas nu ganska mycket såsom
urindrifvande medel; salicylsyradt teobrominnatrium
benämnes derför diuretin. — Slutligen har äfven
kalomel (qvicksilfverklorur) fått en ganska vidsträckt
användning såsom urindrifvande, utan att man fullt
kunnat ena sig om hur den verkar. — Diuretica användas
— utom vid otillräcklig njursekretion — äfven vid
åtskilliga förgiftningar, då gift inkommit i blodet,
hvarur man önskar aflägsna det genom njurarna,
samt då man önskar »späda ut» urinen för att
förekomma bildning af urinsten eller för att göra
urinen mindre retande vid åkommor i urinvägarna.
C. G. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
