Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dylta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förflyter, innan ett visst antal qvarlefvande är reduceradt
till sin halfva numerär — efter hvilken tids förlopp
alltså sannolikheten att lefva och att vara död är
lika stor.
Der ett tillräckligt omfattande och fullgodt
material föreligger för en dödlighets- och
lifslängdsberäkning, erbjuder sjelfva uträknandet
inga särskilda svårigheter. På aflägsnandet af
allestädes förefintliga ofullkomligheter och brister
i materialet har deremot under tidernas längd användts
mycket matematiskt skarpsinne.
Ännu för några få årtionden sedan voro de förefintliga
dödlighets- och lifslängdstabellerna icke synnerligen
många, men under senare år har åstadkommits ett
betydande antal nya. I Sverige har uträkningen
vidgats till att omfatta icke blott ålders- utan
äfven civilståndsfördelningen (gifta och ogifta)
och för årtiondet 1881–90 jämväl åtskillnad
mellan land och stad: härjämte har af den äldre
Arbetareförsäkringskomitén utförts en dödlighets-
och lifslängdstabell för olika yrken. I England har
dödlighetstabellen kombinerats med statistiken öfver
dödsorsakerna. Om »medellifslängden» och »sannolika
lifslängden» i Sverige, se Medellifslängd (äfven
i Suppl.). G. S–g.
Död mans hand, zool. Se Alcyonium.
Död punkt. Se Punkt 4.
*Dödskallemusselslägtet har fått sitt namn med
anledning deraf att dess ventralskal på insidan,
genom de 4 muskelintrycken och ett näsformigt
framskjutande utsprång, eger någon likhet med
en dödskalle. Slägtet uppträder redan under
silurperioden och förekommer äfven med flere
arter i Skånes kritlager. En af dem är Crania
craniolaris L., den s. k. Brattingsborgspenningen. Se
Nummulus Brattenburgensis. A. G. N.
Dödsmässa (själamässa). 1. Teol. Se Anniversarium
och Mässa. — 2. Musikt. Se Requiem.
Dödsorgeln, artill. Se Kulspruta, sp. 230.
*Dödsorsaker, stat. I den svenska
befolkningsstatistiken egnades under de första
åttio åren, 1750–1830, en stor uppmärksamhet åt
dödsorsakerna, och ett ytterst rikhaltigt, för den
tiden alldeles enastående material insamlades, som
tyvärr ännu till största delen är obearbetadt. För
närvarande eger man för städernas del så godt som
fullständiga uppgifter i detta afseende, men från
landsbygden väsentligen endast angående farsoter
äfvensom våldsamma dödsorsaker jämte sjelfmord. Öfver
dödsorsakerna i staden Stockholm äro omfattande
undersökningar offentliggjorda af prof. K. Linroth
och för Göteborg af prof. E. Almquist. Härförutom
föreligga flere monografier öfver särskilda sjukdomar,
i synnerhet öfver smittkopporna, koleran, frossan
m. fl.
Den fullständigaste och bästa statistiken öfver
dödsorsakerna är den engelska. Enligt en för ett
par årtionden sedan verkställd särskild utredning
skulle inom en engelsk generation 15,3 proc. af alla
dödsfall efter uppnådda femton års ålder förorsakas
af lokala lungsjukdomar, 15,2 proc. af lungsot, 11,4
proc. af hjärnsjukdomar, 10,7 proc. af sjukdomar i
cirkulationsorganen, inräknadt vattsot, 9,2 proc. af
farsoter, 6,7 proc. af magsjukdomar, 3,1 proc. af
kräfta, 3,1 proc. af olyckshändelser och brott,
2,1 proc. af njurlidanden, 1,0
proc. af barnsbörd och barnsängsfeber (räknadt
ensamt på den qvinliga folkmängden 2 proc.), 0,5
proc. genom sjelfmord, 0,5 proc. genom sjukdomar i
urin- och könsorganen, 0,4 proc. genom ledsjukdomar
samt 0,2 proc. genom hudsjukdomar. För öfriga, här ej
specificerade sjukdomar äfvensom ålderdomssvaghet
återstå alltså 20,6 proc. Med afseende å dessa
procenttal bör erinras, att de afse en och samma
generation, följd under lifvets olika åldrar —
alltså icke en befolkning af samtidigt lefvande olika
generationer, hvilka från begynnelsen kunna vara af
mycket olika numerisk styrka.
Jämlikt mer än tre årtiondens iakttagelser i England
befinner sig kräftan såsom dödsorsak i stark tillväxt,
och detsamma är i högre eller lägre grad fallet jämväl
med sjukdomar i respirations- och cirkulationsorganen
samt nervsystemet. Deremot visar lungsoten en
bestämd tillbakagång, från 2,565 dödsfall årligen
på 1 mill. inbyggare åren 1858/60 till endast 1,635
åren 1886/90. Äfven de flesta farsoter hafva blifvit
sällsyntare, såsom smittkoppor, skarlakansfeber,
tyfus m. fl.; dock gäller detta knappast mässling och
difteri. Dödsfallen på grund af olyckshändelser och
brott aftaga i antal, hvaremot sjelfmordsfreqvensen
växer.
Hvad särskildt angår lungsoten, hvars aftagande i
England nyss omnämndes, anses denna i flere land
vara i tilltagande. Bevisligen är detta fallet i
Norge och efter all sannolikhet jämväl på Sveriges
landsbygd. Frågan om lungsotens bekämpande är derför
numera föremål för ett städse växande intresse.
G. S–g.
Dödsrisken, stat. Se Dödlighetstabeller. Suppl.
*Dödsstraff. I Schweiz hafva efter hand tio
kantoner begagnat sig af den 1879 stadgade rätten
att återinföra dödsstraffet, dock ej för politiska
brott. Den första afrättningen i detta land sedan
1868 egde rum 1892. Hollands nya strafflag af
1881 öfverensstämmer i detta ämne med 1875 års
förslag. Följaktligen är dödsstraffet fortfarande
afskaffadt i detta land. Ett i Andra kammaren
framstäldt förslag om dess återinförande förkastades
med stor majoritet. Ur Italiens strafflag af 1889
är dödsstraffet uteslutet. — I Sverige väcktes
1893 inom riksdagens Andra kammare motioner dels om
dödsstraffets afskaffande, dels om dess suspenderande
under en så lång period, att det måtte blifva utrönt
huruvida rättssäkerheten kunde tryggas, utan att
afrättningar egde rum. Men motionerna afslogos af båda
kamrarna, i Andra kammaren dock först efter votering
med 94 röster mot 47, som afgåfvos för bifall till den
förra motionen. Norges straffprocesslag af 1887 har
dels afskaffat dödsstraffets offentliga verkställande,
dels stadgat, att halshuggning skall ske medelst
fallbila. Under de tvänne sista årtiondena har
emellertid ej någon afrättning egt rum i detta
land. I det nya norska strafflagsförslaget (1896)
förekommer dödsstraffet ej. I Finland upptog 1884
års strafflagsförslag dödsstraff ej blott, såsom 1875
års förslag, för vissa politiska brott, utan ock för
mord. Härmed öfverensstämde propositionerna till 1885
och 1888 års landtdagar. Vid sistnämnda landtdag,
då nu gällande strafflag (af 1889) blef antagen,
uppstod ett lifligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
