Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ealing ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Echardonnös (af Fr. échardonner, rensa från
tistlar). Se Ylleindustri, sp. 96.
Echegaray [etsjegara’j], José, spansk dramatiker,
född i Madrid d. 18 April 1832, af baskisk härkomst,
verkade, efter en kortare tids sysselsättning såsom
ingeniör, 1854–68 såsom professor i matematik vid
ingeniörskolan i Madrid och utgaf flere betydande
arbeten i sin vetenskap. Samtidigt egnade han sig
åt studiet af filosofien och politiska vetenskaper,
särskildt nationalekonomi. Revolutionsåret 1868 valdes
E. af sina demokratiska meningsfränder till deputerad,
och 1869 höll han, dittills mera obemärkt, i den
konstituerande församlingen tvänne glänsande tal om
religionsfriheten, som väckte oerhördt uppseende och
t. o. m. förskaffade honom säte i regeringen såsom
arbets- och undervisningsminister, hvilken plats han
innehade omkr. 2 år. 1872 blef han å nyo minister med
samma portfölj, hvilken han dock snart utbytte mot
finansportföljen. Då Amadeo afsade sig kronan (1873),
måste E. emigrera till Paris, men återkom 1874 och
mottog en plats i den republikanska ministèren,
hvilken han dock inom kort lemnade, dermed också
afslutande sin politiska bana. 1894 invaldes han i
Spanska akademien. — Under vistelsen i Paris hade han
af ekonomiska skäl egnat sig åt literär verksamhet och
bl. a. skrifvit en enaktskomedi, El libro talonario
(»Med samma vapen», uppf. å Dram. teatern 1895), som
1874 uppfördes med rätt god framgång i Madrid. Samma
år gick hans första stora drama, La esposa del
vengador, med stort bifall öfver tiljan. Sedan
dess har E. oafbrutet arbetat för teatern, och
till slutet af 1895 förelågo af hans hand 51 från
trycket utgifna dramatiska stycken, af hvilka mer
än fyra femtedelar äro tragedier. De förnämsta af
dessa äro Ó locura ó sañtidad (1877; »Helgon eller
vansinnig?», öfvers. af H. v. Feilitzen, uppf. å
Dram. teatern 1882) och El gran Galeoto (1881;
»Galeotto», öfvers. efter P. Lindau, uppf. 1888 å
samma teater). Bland komedierna, af hvilka de flesta
äro föga betydande, torde den literära satiren Un
critico incipiente (1891; »En kritikers debut»,
öfvers. af Å. W:son Munthe, 1892, uppf. å samma
teater) vara den bästa. E. torde få anses som Spaniens
mest betydande dramaturg alltsedan den spanska
teaterns klassiska period. Han adopterade redan
från början den gamla traditionelt spanska formen,
åttastafvig assonerad, här och der helrimmad vers i
ett poetiskt och klingande, men också uppstyltadt och
osant språk. Denna form är utan tvifvel en svag sida
hos en modern dramatiker, äfven om han såsom E. visar
sig vara en mästare i arten. Af E:s samtliga stycken
äro endast 21 på prosa. E:s första dram behandlade
ett ämne från 1500-talet, och såväl i ämnets val som
i dess behandling visade han ett afgjordt nationelt
och romantiskt skaplynne. Hans andra dram, La última
noche (1875), behandlade visserligen ett modernt
ämne, men äfven der röjer sig i utförandet samma
romantiska lynne. Sedan har han omvexlande skrifvit
stycken af båda dessa arter, på senare åren dock
mest moderna. Hans näst sista drama (El primer acto
de un drama, 1895) är dock af alldeles samma art som
det första. Men de flesta af E:s »moderna» stycken
skilja sig knappt mer
än just till ämnet från de »historiska», allt
öfrigt är detsamma: arten af den dramatiska
inspirationen, de teatraliska resurserna, det
klingande språket. Det mest framträdande draget
i E:s skaldelynne torde vara hans häpnadsväckande
fantasi och uppfinningsförmåga samt hans intensiva
kraft och glöd. Ett karakteristiskt drag är den
pessimistiska ton, som genomgår hans diktning. E. har
en ovanligt skarp scenisk blick, han förstår som få
att gripa och uppskaka sin publik, han är en mästare
i dialogen, en stor språkkonstnär. Å andra sidan
har med skäl anmärkts, att hans karakterer oftast
äro öfvermenskliga, ytterverlden, samhället han
skildrar konstrueradt och ödesartadt, utveckling och
upplösning kallt matematiskt beräknade, effekterna
ofta knalleffekter, tragiken ofta mer gräslig än
sublim, lyrismen väl stark och språket ofta konstladt
och deklamatoriskt. I alla
händelser torde E:s storslagna och originella diktning
få anses som en af de intressantaste företeelserna i
den moderna literaturen. — Utom de förut nämnda hafva
af E:s stycken på Dramatiska teatern uppförts El hijo
de carne y el hijo de hierro (1888; »Jern och blod»,
öfvers. af Å. W:son Munthe, 1889), Lo sublime en
lo vulgar (1888; »Bernardo Montilla», 1888, öfvers.
efter Lindaus tyska bearbetning, 1891), Mariana (1892;
»Mariana», öfvers. af C. Bowallius, 1894), och Mancha
que limpia (1895; »Offrad», öfvers. af dens., 1896).
Å. W:son M.
Echelontransport [esjölå’ngj, af Fr. échelon (se
d. o.), krigsv. Se Turnustransport.
*Echidna, Myrpiggsvin. Se vidare Näbbdjurslägtet,
sp. 7.
Echidna, zool., öcken-huggormslägtet. Se Huggormarna.
Echinocorys, paleont. Se Anancites. Suppl.
*Echinoidea. Se Sjöborrar.
Echinops, zool., ett slägte af borstigelkottarna
(se d. o. Suppl.).
Echinorhynchus, zool. Se Rundmaskar.
Echis, zool. Se Huggormarna.
Echium vulgare, bot. Se Snokört.
Echo City [ä’ckå si’tti], jernvägsstation å
Union-Pacific-jernvägen, vid Weber river, i staten
Utah, 1,667 m. öfver hafvet. Banan går der genom en
på naturskönhet och sällsamma klippbildningar rik,
i högslätten djupt nedskuren dal, Echo cañon.
Echtermeyer (Echtermeier), Karl, tysk bildhuggare,
f. i Kassel 1845, var till sitt 20:de år elev vid
dervarande akademi, sedermera i München och sist
i Dresden hos Hähnel. Hans första verk (1868–70)
voro Dansande satyr och dess pendant Dansande
bacchantinna, statyetter i brons (nu i Berlins
Nationalgalleri; reproduktioner i sandsten i
hofteatern i Dresden). Sedermera studerade han uti
Italien, slog sig derefter ned i Dresden och är sedan
1883 professor vid Carolinum i Braunschweig. Han har
utfört karyatider för Målningsgalleriet i Kassel, 8
statyer af konstodlande land för dess trapphus, Konst
och Vetenskap, omgifna af ungdom, för polyteknikum
i Braunschweig m. m.
Echuca, stad i australiska kolonien Victoria,
vid Murray och jernvägen mellan Melbourne och
Deniliquin, hvilken der går öfver Murray. 4,354
innev. (1891). Australiens förnämsta flodhamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
